Nasiru lämnade sin familj som nioåring

Petra Thorén

Häckens nytillskott: ”Gav hopp”

helskärm

HISINGEN. Studier sa för­äldrarna, fotbollen kände Nasiru Mohammed.

Som nio-åring lämnade han sin familj och nu lever 18-åringen från Ghana sin dröm på Hisingen.

– Vi vinner guld, säger Häckens nytillskott från Ghana.

Vi sätter oss ner i spelarloungen på Häckens träningsanläggning. De gul-svarta sofforna har en stund tidigare varit väl använda under tränaren Peter Gerhardssons matchgenomgång inför mötet med Helsingborg.

”Tänk fotboll” står det på en skylt på väggen.

Och det har Nasiru ­Mohammed lärt sig att göra sedan han kom till Hisingen i mitten av augusti.

– Så fort jag kom hit visade de kärlek och omtanke. Waris (Majeed), Chatto (Dominic) och tränarna har givit mig rådet att jag måste tänka fotboll hela tiden, säger Nasiru Mohammed.

Vänskapen med Waris och Chatto är viktig.

– Jag bor nära dom, det är skönt. Ibland känner man sig ensam och då går jag till dom, vi spelar spel, äter och umgås, berättar Nasiru.

Blev snabbt upptäckt

Han har på kort tid funnit sig tillrätta. Självklart har framgångarna på planen bidragit.

Han fick en drömstart när han bara 16 dagar efter sin ankomst hoppade in mot Elfsborg och gjorde två mål.

– Den matchen var viktig och gav mig mycket hopp för att det skulle bli ett kontrakt med Häcken. Och jag vet att jag kan göra det igen, säger han.

Peter Gerhardsson upptäckte snabbt att 18-åringen har ett äkta spelsinne. Snabbheten och tekniken är andra ingredienser som gjort att BK Häcken bestämt sig för att nyttja sin option och ge den offensiva kantspelaren ett ­fyraårskontrakt.

– Jag såg tidigt möjligheten att komma till en klubb i Europa och starta från det, säger han.

”Kunde inte köpa skor”

Flytten från Ghana kan kännas avlägsen, men det stora steget tog Nasiru Mohammed som nio-åring. Han lämnade sin familj för att satsa i FC Rainbow.

– Jag kunde inte köpa mina egna skor men klubbens manager hjälpte mig. När han såg mig spela tyckte han jag var lovande och sa att skulle hjälpa mig. Han tog mig från min mamma och lät mig bo i hans hus. Han är fortfarande min manager, säger ­Nasiru Mohammed.

Han har aldrig ångrat ­beslutet och föräldrarna som ville att sonen skulle studera har förlåtit.

– Mina familjemedlemmar är de viktigaste som finns i livet och jag skickar pengar till dem varje månad, säger Nasiru Mohammed.