Bergström: Sorgligt att höra på polisen

Kristoffer Bergström

* * * * *

Jag skrev den här krönikan i fredags, men det finns skäl att publicera den igen. Jag sitter på Tele 2 Arena, avspark är uppskjuten en halvtimme och medan röken skingras rullar fansen ut banderoller om att ingen lyssnar på deras åsikter.

Läs, om ni missade texten förra gången.

Läs igen, om ni läste då, för jag har gjort ett viktigt tillägg på slutet.

* * * * *

Det är märkligt att höra hur huvudlöst några supportrar förespråkar bengaler på fotbollsläktarna.
Men vet ni vad?
Polisens självsäkerhet är lika förbryllande.

På söndag kommer det att tändas bengaler när Hammarby möter AIK och det sista svensk fotboll behöver är en till åsikt om saken. Alla tycker redan något. I stället borde vi enas om ett par punkter.

1. De pjäser som tänds på läktarna är olagliga att använda där. Några är illegalt importerade, andra finns att köpa i båtaffärer och får enbart nyttjas vid sjönöd. Alltså begår varje bengalbrännare ett brott.

2. Bengaler har bränts på svenska läktare sedan 70-talet och kommer bara försvinna om fansen tröttnar. Arrangörerna kan inte visitera tiotusentals besökare så noggrant att de finner alla papprör som göms i underkläder och skor.

3. Avbrotten efter eldningar är dåliga för fotbollen. Matcher tappar tempo, muskler kallnar, publik tråkas ut och tv-bolag tvingas till förlängda sändningar.

4. Polisen har hållit i två tester för att avgöra hur bengaler är. De har gett diametrala resultat. På Friends arena uppmättes mycket låga halter av giftiga ämnen i röken, men inne i en väl ventilerad container var värdena 900 gånger högre.

5. Folk bränner sig på bengaler. Vissa upplever att röken stör andningen.

6. Bengaler kan sätta fyr på kläder. Panik skulle kunna utbryta i trängseln, vilket inte har hänt hittills, men det skulle kunna föra med sig allvarliga risker. Däremot kan inte läktare av betong och stål börja brinna.

De här punkterna bör inte diskuteras, utan utgöra grund för vidare samtal.

Dragits med i tyckarstormen

Problemet är att debattörer sällan hänvisar till fakta, utan uttalar sig utifrån åsikter och fördomar. En brandman i Helsingborg säger utan omsvep att han avskyr bengaler, men ska ändå närvara vid HIF:s testbränning på Olympia. En klubbanställd påstår att inga fans har bränt sig på bengaler medan IFK Göteborgs klubbdirektör Martin Kurzwelly varnar för att det är en tidsfråga innan någon dör. AIK avsäger sig ansvar för enskilda supportrars illdåd, men säljer i sin shop förkläden med bengaldevisen "no pyro, no party" (med ordet "grill-" inkilat på slutet, för du kan inte grilla utan eld). En källa hävdar att polisen har pressat på för att förlänga spelavbrotten trots att röken skingrats, som en taktik för att vända den stora massan mot brännarna, vilket polisen förnekar å det grövsta.

Och brännarna själva?

De är sannolikt inga vettvillingar utan samma sorts hängivna fotbollsfans som syr flaggor och åker på bortamatcher, men i bengalsammanhang maskerar de sig. De uttalar sig kraftfullt, ibland en aning konspiratoriskt, men helst i grupp eller från anonyma nätkonton. De låtsas som att allsvenskan skrumpnar ihop och dör den sekund det sista blosset slocknar.

Det sorgliga är att polisen tycks ha dragits med i tyckarstormen. När inga gränsvärden överskreds i deras första test borde detta ha kommunicerats, men i stället sökte de upp ett institut i England och hävdade utifrån deras mycket lägre rekommendationer att "partiklar kan vara hälsoskadliga" och vidare att blossen skulle sprida så starkt ljus att "det finns risk för ögonskador" (polisens hemsida 25/11 2013). När ett andra test, med delvis andra pjäser, gav 900 gånger högre värden borde den halsbrytande skillnaden kräva fler studier innan några slutsatser kan dras. I stället stormar juristen Fredrik Landberg, som utrett frågan för polismyndigheten, ut med hot om att stänga ståplats, vilket hade varit ett av de dyraste och mest drastiska beslut som förbundet fattat i sin 111-åriga historia.

– Här handlar det om att komma till rätta med problemet. Där är vi beredda att gå ganska långt, sa Landberg till Sveriges radio.

En av de vanligaste bengalerna heter Ikaros och är CE-märkt eftersom den anses säker nog att använda i en uppblåst livflotte. Den är ingen av Djävulen tillverkad mördarpryl, utan ett handhållet nödbloss som sprider rök och rött ljus. Polisen Per Engström säger till Sportbladet att Ikaros aldrig kommer att legaliseras på läktarna, utan hänvisar till andra alternativ som supportrarna för länge sedan förkastat som ointressanta.

Ingen har nog med fakta

Men vore det så otänkbart med Ikaros på läktarna?

Kan det finnas skäl att ändra lagen så att just de blossen, som är så omtyckta av vissa grupper fans, får tändas under kontrollerade former? Går det att tänka sig exempelvis en zon i nederkant av ståplats dit bara en handfull supportrar släpps in mot legitimering? Hade de kunnat få tända ett antal pjäser inför matcher och i paus, medan all annan eldning fortsatt beivrats?

Kanske. Kanske inte.

Det är möjligt att alla pjäser, från den asiatiska smuggelpyron till Ikarosblossen, är alldeles för farliga. Jag kan inte avgöra det, för trots att jag pratat med alla ledande experter och läst mängder av rapporter har jag inte nog med fakta för att avgöra en så svår fråga.

Det ledsamma är att ingen annan har det heller.

Trots att texten var lång fick den inte med alla aspekter av pyroteknik på fotbollsläktare. Avspark mellan Hammarby och AIK blev uppskjuten, och det berodde enbart på de supportrar som tände bengaler och rökfacklor: först ett tjugotal på Hammarbys läktare, sedan lika många på AIK:s.

Det går att tycka att bengaler är fina eller fula. Det går att tycka att de höjer eller sänker stämningen. Det går att tycka att avbrotten är för långa. Det går att klaga på polisens och medias överdrifter. Det går att ställa skadorna de orsakar i relation till hur många som ramlar eller klämmer sig på en arena (betydligt fler).

Det går också att tycka att Friends arena och Tele 2 Arena borde bättra på sina fläktsystem, så att de inte blir grytor som kapslar in röken utan blåser ut den.

Men i väntan på en sansad, faktabaserad debatt är det just ni supportrar som eldar som bär ansvar för avbrotten. Ni hade kunnat välja handblossen (de som ofta är röda och avger mindre rök) framför rökfacklorna. Ni hade kunnat bränna av allt fem-tio minuter före avspark och inte, som nu, växelvis mellan klackarna för att förlänga speluppehållet.

Det hade varit att visa på en vilja att komma närmare en gemensam lösning som alla kan acceptera. Att peka på det positiva, det stämningshöjande, som ni och massor av andra tycker att pyron för med sig.

I tillägg till att ni bröt mot lagen vädjade ni ert missnöje på ett sätt som förde parterna längre ifrån varandra. Fortsätt att bara läsa de artiklar som bekräftar er bild av att vi reportrar snedvrider varenda fakta om bengaler, gör så om ni vill, men ärligt talat:

Påstå inte att ni heller tog problemet ett enda myrsteg närmare en lösning i eftermiddag.