TYSTA – FÖR ATT HÖRAS
Uppdaterad 2011-09-20 | Publicerad 2011-09-18
Därför protesterar fansen mot förbundet: ’Vill få effekt’
När ilskna skrik inte når fram kan man försöka med motsatsen.
I dag lägger sig tystnaden över fotbollsläktare i Gävle, Helsingborg, Örebro och Hisingen, i morgon kniper 24 000 munnar igen trots att Sveriges största derby spelas framför dem.
Hur hamnade vi här?
Nionde september är Göteborgshimlen spräcklig av moln. 250 Helsingborgsfans kliver ur minibussar och bilar efter tre timmars resa till Rambergsvallen. Innan de passerar vändkorsen får de flygblad.
Budskapet borde ha nått fram via hemsidan och mejlen, tänker Niklas Persson, 29, men det skadar inte att killarna får läsa igen:
”Läktarmanifestation för svensk fotboll. Svensk fotboll har problem”.
Vid avspark liknar det en knattematch. Målisen hojtar, två backar slår ihop handflatorna och så – duff! – bredsidas matchen i gång. När Erik Sundin missar mål är det tyst, när Majeed Waris stöter in 1–0 reagerar bara hemmapubliken.
En minut senare mullrar det i gång. På given signal vrålar skåningarna ut alla röstresurser de sparat under matchens tio tysta minuter. ”SvFF – fotbollsmördare, SvFF – fotbollsmördare” dånar en halvminut och övergår i lagramsor.
– Tanken var att vi skulle sjunga ”SvFF” och få svar från andra sidan, men Häcken hade inga som kunde svara, så vi fick sjunga båda raderna själva, säger Niklas Persson och fortsätter:
– Det kändes rätt tragiskt. Hur jävla kul är det att kolla på knäpptyst fotboll? Produkten svensk fotboll blir inte bättre utan stämning. Har du sett en reklambild på tomma läktare?
Nöjd med aktionen
Niklas är ordförande för supportergruppen Kärnan och nöjd med aktionen. Mattias Lindström kvitterade till slut och då gormade han, så halsen var lika rosslig som vanligt dagen efter.
– Det är svårt att säga hur nyttigt det är, men någonting måste man göra för att få igenom sitt budskap. Banderoller ger inte mycket effekt, men håller vi käften märks det, säger Niklas.
Förra söndagen nådde tystnaden Stockholm Stadion. På måndag drev den vidare över Borås Arena, Behrn Arena, Söderstadion och delar av Örjans Vall.
Protesten är samordnad av Positiv Läktarkultur, en sammanslutning som AIK-fansen tar på sig äran för.
De berättar hur sura de var efter derbyt mot Djurgården i allsvenska premiären i våras. Båda läktarsidorna hade tänt bengaler trots att de kände till förbudet, men ingen tyckte det var nog för att domarna skulle beordra spelarna av planen.
Irritationen pyrde under säsongen. Under ett möte beslöt AIK:arna att skapa en motpol till vad de uppfattade som den gängse diskussionen om huliganism och supporterskap. Den kvällen ringde de ett par Djurgårdenfans och enades att fortsätta gemensamt.
Det tog bara ett par dygn att ringa och mejla runt till resterande grupperingar i allsvenskan och några hockeylag. Totalt ville 33 fangrupper segla under Positiv Läktarkulturs flagg och nio personer därur fick titlar som webbansvarig, krönikör och offentlig talesperson.
Änglarna tackade nej
Fans till Malmö FF och IFK Göteborg tackade nej till PL. ”Änglarna” stödjer kampanjens huvudbudskap, men avböjde för att de ”saknar insyn och kontroll”.
Under året har fans för olika lag strövis ropat ”SvFF – fotbollsmördare” utan att få till någon större diskussion. Inte mer än sinsemellan.
Så till sist bytte man taktik. Då är vi framme vid förra omgången, den som började med Häcken–Helsingborg på fredagen och fortsatte med en match på lördag och tre på söndag.
Att vara tyst för att höras har gjorts tidigare. 2009 ställde sig Djurgårdsfans bakom läktaren i en kvart som protest mot ledningen och i fjol vände sig helsingborgare mot för tidiga helgmatcher genom en tyst kvart.
”Skevt utan stöd”
Det finns ett perspektiv till. För spelarna är vana vid ljudeffekter från publiken. Stönen från en miss på hemmaplan ekar i skallen, visslingarna efter ett nickmål borta värmer bröstet.
– Utan bortastödet var de tio första minuterna mot Häcken helt skeva, säger Helsingborgs Mattias Lindström.
– När Erik Sundin snodde bollen av deras målvakt och fick jätteläge var det inga reaktioner alls. Det var så konstigt. Utan att ta ställning till vad de ropade kändes det skönt att de vaknade till liv. Inte bara för vår skull. Det var skönt när de började skrika, då fick vi extra energi. Matchen blev bättre av det.