Jagar nya drömmål
Publicerad 2013-05-22
Jag är så trött på bicycletan – jag måste se framåt och inte leva på det som har hänt
Nu får det räcka! Ge er!
En sista gång poserar Kennedy Igboananike med sitt cykelsparksmål, sedan hoppas han att folk glömmer och går vidare.
– Jag är trött på det. När jag går på gatan kallar de mig Mister Bicycleta, säger han.
Ett dygn kvar till första derbyt på Friends. Genom arenans öppna taklucka duggar regn, svarta flaggor är fästa vid tomma stolar och i mittcirkeln formerar de brandgula träningsgubbarna i plåt sin version av Stonehenge.
Träningen är över, AIK:arna släntrar mot lunchen, men några står kvar i mitten. Andreas Alm gestikulerar, Kennedy Igboananike, Martin Mutumba och Henok Goitom nickar.
De blir kvar ett par minuter, sedan följer Igboananike oss mot ena målet. Han rullar upp fotot vi överräcker och ser sin rygg sväva en meter över marken med högerfoten på väg att smacka in årets hittills vackraste mål. Han hostar fram ett överraskat ”oj!”.
”Träffade bra”
– Jag har försökt många gånger tidigare men inte fått bra träff. Men den dagen mot Halmstad träffade jag bra, säger han.
Det är fyra veckor sedan. Har du fått mycket reaktioner sedan dess?
– Ja, absolut. Jag är trött på det. När jag går på gatan kallar de mig Mister Bicycleta. Ibland tröttnar jag på det gamla och historiska. Jag måste tänka framåt.
Jo, men... liiite får man väl fortsätta tänka på ett sådant mål?
– Absolut, men för mig är målet gjort och jag vill inte titta bakåt. Jag kan inte leva på det som har hänt.
Hur vore det att göra ett liknande mål mot Djurgården?
– I matchsituation vet man aldrig hur det blir. Jag försöker göra allt för laget.
Ja, men kan du visualisera hur just du ska avgöra mot dem?
– Jag vill avgöra varje match, men mitt mål är bara att ta tre poäng.
Den vägen leder ingenstans. Jag och mina kollegor har försökt sextio gånger förut, men Kennedy svarar alltid att han har lagt Djurgårdstiden och revanschlusten bakom sig. Han låter ärlig när han påstår att matchen inte är särskilt laddad för honom.
”Avgör gärna”
– Fast jag avgör gärna matchen. Det vore bäst.
Kommer du jubla om du gör mål?
– Ingen aning. Det beror på. Vi får se.
Därmed är ämnet uttömt. Kennedy Igboananike struntar lika mycket i cykelsparken som i frysboxen, så de tillbakablickar vi serveras är från dammiga gator i Nigeria huvudstad Lagos.
Kennedy växte upp som den yngste av fem syskon i en familj som inte brydde sig om sport. Han jagade bollar längs gränderna i sitt kvarter, lärde sig nya trick och fick ett par fotbollsskor i tioårsåldern. Hans pappa ältade om att Kennedy borde läsa till läkare eller advokat, men gick med på att sonen började på skolan Dyna-mo Football Academy.
Bytte sida
Vid 17 års ålder flyttade Kennedy till Sverige och hoppade mellan Djurgården och Vasalund. Efter utfrysningen i fjol har han bytt till AIK och i årets allsvenska gjort dubbelt så många mål som bäste djurgårdare.
Är föräldrarna stolta nu?
– Kanske. De vet att jag inte kommer bli läkare eller advokat och respekterar att jag är proffs i stället.
Har de varit i Stockholm än?
– Nej.
Men någon gång kanske de kan komma och hälsa på.
–Vi väntar bara på rätt tillfälle.