Bank: De sluga gammelrävarna har stämplat in en sista gång – men kvällens nyckel är Bendtner

Simon Bank

JOHANNESBURG. Fart, fläkt och flängfotboll gav Danmark en livlina i VM.

I dag behöver de annat. I dag behöver de någon som lyfter dem in i slutspelet.

Klarar du det, Nicklas Bendtner?

När vi tog emot de danska spelarna och ledarna efter Kamerun-matchen sent i lördags kväll såg de ut som att de just klivit av gungan på Tivoli. Skrattiga, förtjusta, fortfarande lite darriga i benen.

De hade klivit ombord på en fotbollsmatch, hållit sig fast så hårt de kunde, och sett till att inte ramla av.

Vinsten var värd allt för Danmark.

Matchen var inte värd ett dugg.

När Morten Olsen och Peter Bonde satte sig ner och tittade igenom Hollands match mot Japan så måste de ha sett samma sak som alla andra. Hur Holland, ett lag med en snarlik struktur som Danmark men mycket större kvalitéer, hade oerhörda problem med att bända upp Japans järnförsvar. Där Kamerun och Danmark kastade sig ut ur varsin katapultstol så vaggades Holland in i en stilla lunk, i ett omständligt och trögt spel.

Okada var hysteriskt utdömd

I kväll ska Danmark ge sig på det där järnförsvaret, och använder de samma redskap som mot Kamerun så kommer det att vara ungefär lika framgångsrikt som om de skulle försöka hamra sjutumsspik med en bandsåg.

Kamerun var en match för Dennis Rommedahls snabba fötter.

Japan är en match för Nicklas Bendtners snabba tanke.

Takeshi Okada, Japans förbundskapten, var hysteriskt utdömd inför den här turneringen. Alla visste att han skulle sluta efter VM – han ska bli bonde – och ingen trodde på honom när han slängde ur sig dumheter som att ”vi ska gå till semifinal”.

Men i två omgångar har Japan, tillsammans med Uruguay, spelat VM:s mest stringenta och pålitliga försvarsfotboll. De ligger stadigt i sitt 4-1-4-1, med Yuki Abe som fenomenal fältherre framför backlinjen. De flyttar över snabbt, springer snabbt, och anfaller snabbt med kreatören Matsui och avslutaren Honda.

Jag kan sätta varenda krona i mina fickor (140, och en halv ask tuggummi) på att Danmark inte kommer att kunna kontra in ett ledningsmål i eftermiddag.

De kommer att möta den där samlade, japanska tvåblocksmuren – och de kommer att vara tvungna att slå hål i den.

Hur?

Ja, Danmark är ju samma lag i dag som de var i går. De har sina skador och avstängningar, och de har sina sluga gammelrävar som stämplat in en sista gång. Martin Jörgensen, en av mina absoluta favoritspelare de senaste tio åren, har svårt att lyfta någon annan än sig själv nu för tiden. Jesper Grönkjaer borde spelat bort sin plats senast. Jon Dahl Tomasson har varit skadad och är inte helt i form.

Återstår gör, möjligen, den lurige trixaren Thomas Kahlenberg.

Återstår gör, framför allt, Nicklas Bendtner.

Det är dags för lillgrabben med storkäften att ta sina pålitliga pensionärer till lagkompisar och leda dem över vägen. Mot Kamerun gjorde Bendtner ett Bendtner-mål, han rörde inte bollen på de första 20 minuterna, innan han blixtreagerade och kom först på ett Rommedahl-inspel.

Inte lika stor som han själv tror

I?dag måste han spela på ett annat sätt, förmodligen måste han göra ett större arbete på egen hand. Han kommer att ha krigarbacken Tulio i ryggen och ett samlat försvar runt sig. Bendtner är inte en lika stor spelare som han själv tror, men han är en större spelare än vad många andra fått för sig.

Vill han växa i rollen som världsstjärna så är det i den här sortens matcher han ska visa vad han går för.

Kan han plocka ner bollar som Jon Dahl och mittfältarna kan hugga på? Kan han trycka ner Japans backlinje så att de kan spela sig in framför den? Kan han till och med skaffa sig själv tillräckligt mycket utrymme för att skaffa sig fem–sex chanser och göra mål på en?

I går publicerade danska BT en jämförelse mellan Bendtner och alla andra stora danska anfallare de senaste 40 åren. Bara en av dem – geniet Michael Laudrup – hade vid motsvarande ålder (22 år) gjort fler landslagsmål än Bendtner.

Den sortens jämförelser är förstås vanskliga, men om vi nu ska mäta så finns det ju en sak till vi ska ha klart för oss:

När Laudrup firade sin 22-årsdag hade han en åttondelsfinal i VM att se fram emot exakt tre dagar senare.