FESTENS KUNGAR

Danskarna satte färg på stan – i dag har de tidernas baksmälla

JOHANNESBURG. Det var en fantastisk förmatch ute på stan.

Danmark vann den matchen.

Men sen var tyvärr det roliga slut för våra kära festprissar till grannar som antagligen genomlider historiens värsta baksmälla i dag.

Danskarna har satt färg på stan här i några dagar.

Ett stort gäng har hållit hov på Nelson Mandela Square hela helgen genom att ockupera de centrala platserna på serveringen precis bredvid den jättelika fem meter höga statyn av Mandela.

I landsfaderns skugga har de rödvita supportrarna visat inte bara att de är i världstoppen när det gäller att göra och dricka öl utan också när det gäller att sprida glad och pigg och positiv supporterkultur.

Holländarna har sakta men säkert börjat utmana, både i numerär och i förmågan att göra och dricka öl. Inne på arenan i går var de betydligt fler än danskarna. Jag skulle uppskatta att det gick två holländare på en dansk.

Danskarna jag pratade med utanför arenan var vansinnigt trevliga. En av dem beklagade till och med att de snott svenskarnas plats.

– Nåja, sa jag, ni har inget att be om ursäkt för. Ni var bättre.

Glada och gravida

Jag gick till de danska spelarfruarna som satt precis ovanför mig och 20 meter ovanför sina egna mäns avbytarbås. Fruarna var glada och gravida före matchen, de flesta av dem, så som spelarfruar brukar vara på den här nivån. De tjattrade förtjusta och fotograferade det mesta som rörde sig. Sen mms:ade de hem bilderna. Dyr dataroaming där, kan man gissa, men det har de nog råd med.

Efter matchen var de bara gravida.

En sorglig insats

Med trötta, buttra miner kunde de konstatera att deras män gjort en sorglig insats på plan. Danskarna inne i arenan verkade inte lika besvikna. Men så hade de å andra under sidan långa stunder prioriterat drickandet av amerikanskt blaskigt men alkoholhaltigt öl.

Mest övertända tyckte jag nog att de danska supportrar var som hade placerat en enorm flagga hängande från en av avsatserna, så att hela stadion – alla 83 465 – kunde läsa det mycket pockande budskapet ”Hvor er svenskerne” – var är svenskarna?

Lite kul var det kanske, men jag kan inte komma ifrån en speciell känsla jag har just nu att danskarna är vår provins nya norrmän, med ett stadigt växande svenskkomplex.

Har jag rätt? Jag vet inte, men jag tror vi ska vara uppmärksamma på frågan. Danskarna har ju ett märkligt profillöst lag, lika tråkigt som de där norska Drillogängen som tilläts skämma ut sig vid några mästerskap för tio år sen.

Sen tog det roliga slut rätt snabbt för norrmännen, och kanske anar danskarna att de inte riktigt platsar i ett VM i år. På den här nivån måste man ha några stjärnor som kan prestera.

Detta tror jag i alla fall. Men jag kanske bara är lite svenskt bitter över att vi inte får vara med här. Trots vår stjärna.

Holländarna hade jag ganska trevligt med före matchen. De var hysteriskt och fantasifullt utklädda. Störst succé gjorde en äldre herre i orange sparkdräkt med två fotbollar fast placerade under hakan – och under tröjan.

Himla kul, tyckte alla. Babyface Bardell, min genusexpert, var mera tveksam och tyckte att det var en smula sexistiskt. Jag höll med. De holländska männen gjorde det inte. Inte kvinnorna heller, vad jag kunde se.

Sen hade vi ju ett vuvuzelamoment också. Vad trodde ni? Både danskarna och holländarna var nästan perverst förtjusta i att blåsa i sina rör och sprida sina trombonliknande ljud.

Jag kan bli rätt förvånad över att se en dansk som lyssnat på de här vuvuzelamistlurarna i tre timmar, förlorat en livsviktig match, och ändå klarar han av att blåsa sina kamrater rakt in i örat med en hysterisk vuvuzelastöt.

Likadant för holländarna.

Alla européer här nere verkar älska sina nya blåsinstrument. I går var det som om vi var 83 465 Nisse Landgren på läktarna. Det var några för många.

Efteråt lät det som om danskarna lommade iväg mot sina bussar och försökte sjunga en smula, mitt i allt oväsen.

Och tyckte jag inte att jag hörde den urgamla danska slagdängan ”Vi är hvide, vi är röde” och lät det inte som om de hade ändrat texten en smula efter det rådande läget. Jag tyckte det lät som att danskarna sjöng ”Vi är hvide, vi är döve”...

FANRELL SÄTTER PLUS

FÖRFESTEN

Självklart bjöd två av världens mest partyrutinerade supportergrupper upp till bra kalas ute på stan – flera dagar i förväg.

FANSMATCHEN

Kanske var folk lite slut av allt förfestande för jag tyckte att det var oväntat dåligt drag på läkarna. Inga ramsor, inga sånger, bara några tafatta försök till ”vågen”.

EFTERFESTEN

Jag är rädd för att danskarna vaknar upp till århundradets värsta baksmälla i dag. De fortsatte festa efter matchen – som om de inte fattat att de blivit överkörda på plan.

FANSMODET

Självklart var folk vansinnigt fantasifullt klädda. Jag tror att det blev oavgjort i den matchen. Men högt betyg till båda lagens supportrar.