Källström: Gjorde det tillsammans
Publicerad 2013-10-17
Landslagsstjärnans svar på tackbrevet från pappan till Max 8 år
8-årige Max hade tränat hemma i veckor för att våga gå ut på Friends Arena.
Han vågade – efter ett stort stöd från Kim Källström.
I ett brev riktar nu Max pappa Emil sitt tack till landslagsstjärnan.
– Det som värmer mest är att trots att Max var lite stressad redan i spelargången så lyckades vi ändå tillsammans göra det till en väldigt positiv upplevelse, säger Kim Källström till Sportbladet.
Elva av barnen som eskorterade spelarna ut till Sveriges VM-kvalmatch mot Tyskland har Williams syndrom, som tidningen Offside uppmärksammade. De är ofta musikaliska och duktiga på att härmas men har svårt att ta in omvärlden, har koncentrationssvårigheter och ser rent fysiskt lite annorlunda ut än de flesta barn. En av dem var Max, 8, som är väldigt känslig för ljud.
”Agerar som medmänniska och förälder”
Pappa Emil hade tränat med Max i flera veckor hemma för att han skulle våga gå ut inför de 50 000 på läktarna. Han vågade – efter stöttning av Kim Källström som höll Max hand under inmarschen.
”På grund av ditt agerande Kim så kunde min son få uppleva precis samma känslor som alla andra som gjort under dessa inmarscher, stolthet, en känsla av att vara speciell, 'jag klarade det' samt en ofantlig glädje”, skriver pappa Emil i ett brev till landslagsstjärnan.
På torsdagskvällen fick Källström brevet via mail till Moskva.
– Självklart blir jag väldigt glad att Max pappa uppskattade mitt sätt att agera under inmarschen, men det som värmer mest är trots att Max var lite stressad redan i spelargången så lyckades vi ändå tillsammans göra det till en väldigt positiv upplevelse, säger Källström.
Hur resonerar du i sådana här situationer?
– I en sådan här situation agerar jag mer som medmänniska och förälder än som den fotbollsspelare jag just då är. Jag inser att jag har ett ansvar gentemot föräldrarna, som antagligen själva är lite oroliga uppe på läktaren, men också mot de barn som går in med oss. Jag försöker vara lugn och trygg och det brukar uppskattas av barnen.
Hamrén rörd av brevet
Även landslagsledningen fick tack-brevet som rörde upp känslorna också hos förbundskapten Erik Hamrén.
– Vi reagerade alla på ungefär samma sätt, vi blev både rörda och glada. Det är naturligtvis fantastiskt när spelarna och landslaget får vara med och göra åtminstone lite skillnad för människor – inte bara i ett idrottsperspektiv, säger presschef Niklas Bodell.
Här pappa Emils brev till Källström:
Hej Kim.
Mitt namn är Emil och jag är pappa till Max som gick tillsammans med dig i tisdags på inmarschen mot Tyskland. Jag skriver till dig för att jag inte är helt säker på att du förstår hur stor skillnad du har gjort.
I tisdags så upplevde min son Max något väldigt speciellt, för andra barn så rör det sig antagligen om 15 minuters koncentration och nervositet samt en otrolig glädje av att få ha varit med och träffat er i landslaget.
För Max så var tisdagen resultatet av veckor med träning, peppning, tittat på Youtube-klipp om inmarscher, uppspelandet av hejaklacker på hög volym hemma, samtal osv osv.
På grund av ditt agerande Kim så kunde min son få uppleva precis samma känslor som alla andra som gjort dessa inmarscher, stolthet, en känsla av att vara speciell, "jag klarade det" samt en ofantlig glädje.
Från mitt perspektiv på läktaren så noterade jag direkt på ditt kroppsspråk att du hade gjort ditt val!
Vad menar jag då med det?
Jo, du valde att vara engagerad, du valde att stötta Max, du snappade upp hans rädslor och agerade.
Ditt beslut att välja att stötta Max när han blir rädd, du böjer dig ner och lugnar honom (om än det bara hjälper en kort stund) sänder så många bra budskap och för oss gör den hela skillnaden mellan succe för Max eller ett misslyckande.
Det du gör under dessa 7-8 minuter skänker för oss månader av glädje, minnen för livet och en känsla för Max som säger "jag fixade det".
Jag vill därför säga T A C K från hela mitt hjärta!
Nu har jag en mallig 8-åring hemma i landslagsdress som tycker han är tv-kändis :-) och du har stor del i detta. Må så vara att han gick iväg men han höll din hand, han klev ut på gräset och han var där! DET är det som betyder något, du stöttade honom på precis det sättet han behövde och tog även beslutet att låta honom gå innan det blev en negativ upplevelse.
Det är ledarskap, förebild, vägledning och agerade på toppnivå i min värld!
Du läser troligen inte alla fotbollsbloggar osv men mina känslor som förälder finns bra sammanfattat här.
Tack igen!
Mvh
Emil