Laul: Nästa steg för Island – att vinna....

Robert Laul

MARSEILLE. Island vet hur det är att spela fotbolls-EM, för nu har de gjort det förut.

Nästa steg?

Att vinna.

Eller försvinna till en avgörande ödesmatch mot Österrike.

Det är inte ofta jag är rädd ute på fältet men den här gången blev jag ärligt talat lite skraj.

Rullade in i sjörövarstaden Marseille runt midnatt, hittade hotellet på en ruffig bakgata, öppen prostitution vid porten intill, ett gäng ungdomar röjde runt i ett annat hörn och enda parkeringsmöjligheten fanns i ett offentligt p-hus under ett mörkt och skumt torg.

Fullastad med ryggsäckar och resväskor, dator, två mobiltelefoner, surfplatta, EM-ackreditering och en hygglig reskassa klev jag rakt över fyra halvsovande pundare på vägen ut från garaget. Fick problem med dörren, en av männen reste sig, kom emot mig, jag gjorde mig redo för flykt, inte strid, de var trots allt fyra mot en.

Den nedgångne mannen lyfte handen, pekade och sa med vänlig röst:

– Du måste trycka på knappen för att öppna dörren, sir.

Jag tackade och gick ut, drog min packning genom gränder och över trottoarkanter, och kunde till slut checka in på det lilla lägenhetshotellet.

På morgonen badade Marseille i solljus, de tidigare så hotfulla fasaderna strålade i all sin nötta prakt. Runt knuten ringlade ett spårvagnsspår som fick mig att känna mig nästan som hemma.

Jag köpte en kaffe och njöt av värmen och pulsen i denna smältdegel som har rykte om sig som att vara av Europas våldsammaste städer men har städat bort en hel del av kriminaliteten på senare år.

Spelades in på Island

Vad vill jag säga med allt det här socialrealistiska svamlet, och vad har det egentligen med fotboll och Island att göra? undrar ni kanske.

Jo, det är som gangsterbossen Carmine Falcone säger till miljardärssonen Bruce Wayne i Batman Begins (vars inledningsscener för övrigt är inspelade på Island):

– You always fear what you don’t understand.

Island är den minsta nation som någonsin deltagit i ett EM-slutspel, de är på besök i en fotbollsvärld de tidigare bara sett på tv, aldrig själva upplevt eller fått chansen att förstå sig på.

De började mot ett lag som varit med så många gånger förut – och Island kom undan med både heder och poäng i behåll.

Poängen går att se som en bonus: Det viktiga för Island i detta ”genrep” var att ta reda på hur det verkligen är och känns att spela ett fotbolls-EM.

Nu vet de.

Nu vet Hannes Halldórsson att det går att stoppa åtta skott mot en EM-bur.

Kolbeinn Sigthórsson vet att han kan vinna 18 nickdueller mot en mästerskapsbacklinje.

Birkir Bjarnasson kan minnas känslan som uppstår när man gör ett EM-mål, och Johann Gudmundsson hur det är att spela fram till det.

Aron Gunnarsson inkast når över halva planen här också, och Gylfi Sigurdssons löpsteg tar honom mellan båda straffområdena.

Backlinjen vet att om de håller sig i de positioner som Lars Lagerbäck pekat ut är de svåra att passera, även om de spelar i Malmö FF och Hammarby till vardags.

Matchbilden kan bli svår

Lagerbäck själv fick åter bekräftat att en skarp iakttagelse som att det krävs bättre överflyttningar från mittfältet kan svänga tillbaka en problematisk matchbild.

Nu behöver Island inte en halvlek på sig att hamna rätt, de möter ett Ungern som är mindre bollförande än Portugal, mer kompakta, eller som lagkaptenen Aron Gunnarsson uttrycker det (med Citatet en journalist aldrig tackar nej till inför en viktig match):

– Det blir stål mot stål.

Eftersom det räcker med oavgjort för Ungern för avancemang – och förbundskapten Bernd Storck antyder att taktiken kan anpassas för kryss ju längre matchen lider – lurar en ny EM-utmaning för Island: Att styra matchen, att gå framåt utan att blotta sig för mycket bakåt.

Om man ska tro på vad de isländska spelarna säger är det egentligen inte märkvärdigare än ett naturligt andrasteg efter den första premiärprövningen.

– Den matchen gav oss en större tro på oss själva. Det var starkt att komma tillbaka från underläge mot ett så stort lag. Det vi ska göra nu, är att ta det vidare därifrån, säger Kolbeinn Sigthórsson.

Nantes-anfallaren har spelat på Stade Vélodrome förut, och han vet att seger för Island betyder avancemang, poängförlust innebär en avgörande ödesmatch mot Österrike.

Firade nationaldagen i Marseille

Trots att instaterna är exakt så skyhöga är stämningen i den isländska fotbollsfamiljen fortsatt tillbakalutad, avslappnad och optimistisk. Och varför skulle den inte vara det? Det här laget har ingenting att förlora.

Närmare 10 000 fans firade Islands nationaldag med full kraft på Marseilles gator under fredagen, och på presskonferensen levererade Lars Lagerbäck ett av de torra skämt han numera fyrar av med återkommande regelbundenhet och kirurgisk precision för att lätta upp.

– Vi bor på det bästa hotell jag bott på under ett mästerskap, jag vet inte om spelarna håller med men de kan inte säga så mycket eftersom de aldrig varit på något mästerskap tidigare.

Om Island ska vara säkra på att få stanna på Les Trésoms i Annecy längre än det här gruppspelet måste de vinna över Ungern på Stade Vélodrome i kväll.

Annars väntar en helt avgörande match mot Österrike, en typ av match Island aldrig tidigare har spelat i ett fotbolls-EM.

Rent sportsligt har även ett bekymmerslöst gäng som det isländska all anledning att frukta ett sådant scenario.