”Ola? Nja, tror väl inte han tar plats i tidernas bästa Degerfors-elva”

Stefan Holm

Yrjö, 61, spricker upp i ett leende när han tänker tillbaka på fotbolls-VM 1994. Då som nu bodde han och hustrun Margareta vid Enbärsvägen, i villan närmast vändplanen.

– Det var en fantastisk sommar, både när det gällde fotbollen och vädret.

Närmaste grannen brukade tydligen komma över lagom till avspark. Till honom fanns det alltid en plats i tv-soffan, trots att de tre barnen bodde hemma.

Det var, hör till saken, Yrjö som lockade honom till Värmland. Han var ordförande i Degerfors IF och sökte en ersättare till Tord Grip och Börje Andersson, som tog över laget när Lars-Olof Mattsson fick sparken efter cupguldet 1993.

– Börje blev erbjuden att stanna kvar, men nappade inte. Då började vi jaga vitt och brett.

Valet föll på en 37-åring som före­gående säsong fört Vasalunds IF till allsvenskt kval. Eftersom grannkåken ägdes av järnverket, där Yrjö var personalchef, kunde han hjälpa klubbens nya tränare med boendefrågan.

– Det blev hand i handske. Då kunde han enkelt ta hit sin familj, säger Yrjö.

Han bjuder på kaffe och sockrad ­vetekrans i köket. Sonen Petter, 35, sitter till bords. Så snart Margareta, 61, kommer hem från jobbet på Gryningen, en dagverksamhet för småbarns­familjer, ska de åka och titta på fotboll. Dottern Lisa, 33, och hennes barn,

Elliot, 5, och Meja, 3, är tydligen redan på väg till Stora Valla.

Yngste sonen Ola, 25, kan dock inte följa med eftersom han förbereder sig för en match med PSV Eindhoven.

”Ödet är snyggt”

Yrjö bär, om någon undrar, efternamnet Toivonen. Det var hans grabb som skickade Sverige till EM genom att ­göra 3–2-målet mot Holland.

Hans före detta granne, Erik Hamrén, ska också åka till Ukraina.

Det har gått några år sedan förbundskaptenen såg en åttaårig lintott spela fotboll på gräsmattan bakom huset vid Enbärsvägen.

Det var hans första men absolut inte sista möte med Ola Toivonen.

– Världen är liten och ödet snyggt. Det är som hämtat ur Rekordmagasinet, säger Yrjö.

Den som öppnar dörren till Degerfors kansli möts ofta av Bertil ”Åsa” Persson. Han är här den här dagen också. Endast ett fåtal av pokalerna i det väldiga prisskåpet var bärgade när 77-åringen började engagera sig i klubben.

Få, om någon, har sett så många storheter komma och gå.

– Det är en jävla hög. Från Gunnar Nordahl och framåt. Uj, uj, uj, säger han.

Om Ola Toivonen hade kommit från en jämnstor stad där fotbollen inte är lika populär, säg Bromölla eller Hedemora, hade ortsborna sett honom som en superstjärna.

Nu kommer han, på gott och ont, från Degerfors. Här är det ingen sensation att en spelare blir proffs och kvitterar ut en landslagströja.

– Han hänger med skapligt men, nja, jag vet inte om han tar plats i tidernas Degerfors-lag. Tar man forwards har han många att slåss med. Lasse Heineman, (Tord) Grip, ”Hofors-Lasse” (Lars Eriksson), Gunnar Nordahl, Janne Aronsson, Ralf Edström... Det är inte bara att ta plats, säger ”Åsa”.

Är det så att folk mest rycker på axlarna när en spelare från Degerfors blir landslagsman?

– Ja, det är inte mycket mer med det, särskilt för dem i min ålder. Vi har sett så mycket. Å andra sidan... Sedan jag växte upp har det bara funnits fotboll här. Det är tråkigt det också. De som inte är intresserade blir nästan utanför här i samhället.

Det bor knappt 10 000 personer i Degerfors kommun. Hur många av dem är intresserade av fotboll?

– Det är kärringar och gubbar... 85–90 procent, skulle jag tro. Förr var det hundra. Då slog de igen kyrkorna och höll predikningarna efter matcherna.

Bertil ”Åsa” Persson reser sig från sin stol och öppnar dörren som vetter mot A-planen. Det är dags för

ytterligare en rökpaus. Det blåser kalla vindar men den gamle mannen fryser inte. Han har dragit sin Manchester United-mössa över öronen.

Klubbmärket lyser på hans mörka träningsoverallsjacka.

– Jag har varit medlem i över 50 år, säger han mellan blossen.

När Sven-Göran Eriksson och Tord Grip ledde England fick ”Åsa” träffa David Beckham och Paul Scholes ­under en landslagssamling i Manchester.

Det vore något att berätta, men Bertil tar inte upp ämnet. Invånarna i Degerfors spelar hellre fotboll än är märkvärdiga.

Ola Toivonen föddes in i sporten och har aldrig behövt känna sig utanför. Yrjö spelade juniorlagsfotboll med Ralf Edström och hann med 33 A-lagsmatcher 1976–1977, då Tord Grip och Sven-Göran Eriksson tränade laget.

Storebror fortfarande idol

Lisa spelade fotboll i tolv år och Petter, som gjorde 16 mål på 40 A-lagsmatcher, blev familjens första proffs. 2000 skrev han på för Thessaloniki-klubben Aris FC, som snart lånade ut honom till Kavala FC.

– Ola var och hälsade på i Grekland när han var 14 år. Då var han riktigt stolt. Jag var den stora idolen och så är det fortfarande. Ha, ha, ha. Tyvärr var det totalt kaos i klubben. Jag var där i fem månader. Sedan åkte jag hem, säger Petter Toivonen, som numera är tränare i Villastadens IF.

Även Lisas liv kretsar fortfarande kring fotbollen då hon är gift med ­Tobias Solberg, Degerfors lagkapten. Mamma Margareta har inte spelat, men har många fotbollsprofiler på sin sida. Hennes morbror, Tore Karlsson, är en legend i Degerfors och hennes kusin, Mats ”Tott” Karlsson, spelade för Åtvidaberg, där han nu är sportchef.

Det betyder att Ola är tremänning med ”Totts” söner Christoffer och Pontus, som båda har spelat allsvensk fotboll för Åtvidaberg, och Peter Karlsson, som har ett förflutet i Degerfors.

– Det finns tunga fotbollsgener, så lite miljöskadad är han, konstaterar Yrjö Toivonen och visar upp några bilder från Olas barndom.

Fotbollen är med överallt, och han erövrade delar av Europa redan som ung. Ola var maskot när Degerfors mötte Parma på Stadio Ennio Tardini i Cupvinnarcupen 1993. På ett annat foto, taget när Ola var 14 år, poserar han på Stadion Crvena Zvezda i Belgrad. Tydligen fick han en prao-plats hos Röda Stjärnan.

”Ingen stjärna i skolan”

Ola var snarare besatt än intresserad av fotboll och visste tidigt vad han ville bli. Enda gången han inte bar träningsoverall eller matchtröja i skolan var på avslutningen. På bildlektionerna brukade han alltid rita av sig själv som proffs.

2009 var han framme. Efter spel i Degerfors, Örgryte och Malmö FF skrev han på för PSV Eindhoven, där han nu är lagkapten.

– Han ville framåt, ville bli bäst, säger Petter.

Plötsligt börjar han skratta.

– Men han var ingen stjärna i skolan, även om han hade lätt för språk och fick godkänt i alla ämnen.

Petter, som är utbildad gymnasieekonom och likt systern Lisa jobbar som lärare, minns när Ola som 17-åring blev erbjuden ett lärlingskontrakt av Degerfors. Avtalet var värt 4 000 kronor i månaden.

– När han fått första lönen och såg kontoutdraget ringde han till farsan och skrek: ”Jag skulle få 4 000, men fick bara 2 800. Vad är fel? Var är resten av pengarna?”

– Det är skatt.

– Skatt?

– Ha, ha, ha. Det visste han inte vad det var.

Tomas ”Hulån” Olsson, 40, spelade 71 allsvenska matcher för Degerfors under 1990-talet. Vid sidan av fotbollen jobbade han på Bruksskolan, där han kom i kontakt med Ola Toivonen.

De trivdes i varandras sällskap, insåg att båda höll på Leksand och åkte senare på ishockey ihop.

– Vi kände varandra mycket väl, berättar ”Hulån”.

På fotbollsplanen existerar dock ingen vänskap. Det har sällan varit tydligare än när IFK Ölme, där ”Hulån” var lagkapten, mötte Degerfors en lördagseftermiddag i maj 2004.

2 825 personer sökte sig till Brovallen i Kristine­hamn för att se seriefinalen i division 2 Västra, men efteråt pratade ingen om Ölmes Mariusz Erlich, som gjorde matchens enda mål.

Alla talade om matchen i matchen, den mellan ”Hulån” och Ola Toivonen, som gjorde A-lagsdebut. Tomas vann, bokstavligt talat, på knockout efter att ha placerat han en stenhård armbåge mot anfallstalangens hals. Ola, 17, blev liggande och fick ledas av planen.

– Han var ung och dum och vad hände? Till slut small det.

Kaxig och talangfull

Ola hade, enligt ”Hulån”, stora attitydproblem som ung. Tydligen var det många som tyckte det, att han länge var lika kaxig som talangfull.

– Han visste att det gick att få mig ur balans, så han retade mig och slog undan mina ben bakifrån. Till slut sa jag: ”Kom inte nära mig igen för då kommer du inte kunna spela fotboll på ett tag.” Så blev det. Det svartnade. Det är inget jag är stolt över och jag har bett om ursäkt. Det var väldigt fult gjort, men jag tror att han lärde sig ganska mycket. Förr eller senare ­hade han åkt på en ordentlig smäll. Det är jag övertygad om, säger ”Hulån”.

Vid tidpunkten tränades Degerfors av Dave Mosson, som vägrade att ta Tomas Olsson i hand ­efter matchen. I dag tror han, precis som ”Hulån”, att händelsen kan ha varit positiv för Ola Toivonens utveckling.

”Lite attitydproblem”

Mosson borde veta. Han är instruktör på fotbollsgymnasiet och var Olas mentor.

– I det långa loppet kan det ha varit lite läro­pengar. Ola var inte blyg och hade lite grejer för sig. Jag upplevde lite attitydproblem, att han gjorde sig stor och obekväm utan att tänka på det. Vi hade ett stort antal utvecklingssamtal och jobbade med det, att man får tänka på vad man säger och hur man uppträder. Det blev bra till slut. Ola, som är en oerhört fin kille, klättrade ner från sin höga stege, säger Dave Mosson.

Han tackade för sig som Degerforstränare efter den aktuella säsongen.

Uppdraget var utfört. Degerfors tog sig tillbaka till Superettan sedan en något mindre kaxig tonåring avgjort den första kvalmatchen mot Umeå.

I Degerfors är fotbollsintresset så stort att även pizzeriorna ska ses som sportbarer. Fansen brukar samlas på Bosna, inte långt från korsningen som leder till Stora Valla.

En annan pizzeria, vid Jannelundsvägen, heter Ralfs och har fått sitt namn efter en av klubbens alla stora hjältar.

Ett svartvitt porträtt av Ralf Edström möter besökaren.

– Men honom har jag bara sett här en gång. Han verkar vara en sådan där som tänker på figuren, säger ägaren Aziz Islanmaz, 39.

Ola Toivonen brukar däremot, precis som Olof Mellberg, besöka Ralfs pizzeria varje gång han hälsar på i Degerfors.

Signerade idolbilder och matchtröjor från PSV, landslaget, Aston Villa, Olympiakos och Juventus hänger på väggen över serveringsdelen.

– Här kretsar mycket kring fotbollen. Jag försöker ställa upp och sponsra, men det gäller att hålla koll på ekonomin också, säger Aziz Islanmaz, som har drivit stället i åtta år.

Lovade konstgräsplan

Två bilder intill läskkylen avslöjar att även Fredrik Reinfeldt har varit här. Det var i november 2006, efter valet. Statsministern gästade bruket och Letälvsskolan och hade lunchträff med kvinnliga företagare.

Journalister från när och fjärran var givetvis på plats, men intresset från allmänheten var allt annat än stort. Degerfors är rött, både när det gäller fotboll och politik. I kommunvalet 2006 fick ­Moderaterna bara 6,5 procent av rösterna, att jämföra med 44,9 för Socialdemokraterna och 28,7 för Vänsterpartiet.

Fyra år senare gick Vänsterpartiet till val med löftet om att omgående börja anlägga en uppvärmd konstgräsplan och utveckla hela Stora Valla-området.

Det bidrog till att partiet fick hela 49,8 procent av rösterna och 20 av 41 mandat i kommunfullmäktige.

Ett drygt år senare sköt Ola Toivonen Sverige till EM-slutspelet.

Med vänstern.

Från vaggan – till stadion.

Sportbladets Stefan Holm har åkt land och rike runt för att träffa de som fostrade och präglade våra EM-hjältar.

I en serie i sex delar reser vi HEM TILL BYN.

”Han var ung och dum och vad hände? Till slut small det”

Namn: Nils Ola Toivonen.

Född: 3 juli 1986.

Längd: 189 cm.

Vikt: 75 kg.

Utmärkelser: Årets nykomling 2006.

Meriter: Brons i U21-EM 2009, Holländsk cupmästare 2012.

Olas fotbollsvärld:

Degerfors IF (-2005).

Örgryte IS (2006–2007).

Malmö FF (2007–2009).

PSV Eindhoven (2009–).

Landslagsdebut: 14 januari 2007, Venezuela–Sverige 2–0.

Landskamper/mål: 22/4.

Tidigare mästerskap: Nej.

FLICKVÄNNEN

Ola var 16 år när han träffade kärleken under ett läger med Värmlandslaget. Hon heter Emma Herbring och gick, precis som PSV-proffset, på fotbollsgymnasiet i Degerfors. Den 25-åriga Karlskoga­tjejen har spelat för Rävåsens IK, KIF Örebro, Jitex BK och Malmö FF och har meriter från U21- och flicklandslagen. 2008 gav hon upp fotbollen för att satsa på en ingenjörutbildning med inriktning mot byggdesign. I Eindhoven läser hon internationell ekonomi och jobbar som lärare på Internationella skolan. Mycket talar för att paret bosätter sig i Degerfors efter karriären. Förra året betalade de 3,6 miljoner kronor för ett stort hus vid Möckelns strand.

Degerfors, som är en kommun i Värmland och Örebro län, har 9 551 invånare. Ortsnamnet uppstod under 1600-talet, då Georg Camitz fick privilegier att anlägga en stångjärnshammare vid den ”digra fors” i Letälven. Stångjärnshammaren fick senare namnet Degerfors järnverk, som i dag ingår i Outokumpu Stainless AB. Degerfors är mest känt för just bruket och fotbollen. Degerfors IF, som bildades 1907, vann Svenska cupen 1993 och blev tvåa i allsvenskan 1941 och 1963.