”Ingen kan tala om vad Ibra borde göra”

Johanna Frändén

BARCELONA. Den 11 juli skrev Andrés Iniesta ett eget kapitel i fotbollshistorien när han avgjorde VM-finalen mot Holland.

Under hösten har han hyllats med stående ovationer på alla spanska bortaarenor som Barcelona besökt.

För Sportbladet berättar Spaniens landslagshjälte vem han vill ge Guldbollen, hur han firade sitt proffskontrakt med Barcelona och varför det var rätt av Zlatan Ibrahimovic att lämna klubben.

– När jag ser bilderna från VM-finalen blir känslorna hela tiden bara starkare, säger Andrés Iniesta.

Han ska träffa oss efter förmiddagsträningen, men Andrés Iniesta tvingas åka hem direkt ”av akuta privata skäl” och kommer tillbaka tre timmar senare till FC Barcelonas träningsanläggning.

– Jag är jätteledsen att ni fått vänta, säger Iniesta, medan han tar instruktioner av fotografen på engelska.

Pratar du engelska?

– Lite. Jag tar lektioner just nu faktiskt.

Jaha, hur kommer det sig?

– Jag ska till Chelsea.

Va?!

– Haha. Nej, men jag tänker att det är ett bra språk att kunna. Det går långsamt framåt.

Andrés Iniesta är 26 år gammal och har ett prisskåp som få fotbollsspelare historiskt kan matcha. Han har under de två senaste åren vunnit EM, VM, Champions League, spanska ligan, spanska cupen, europeiska och spanska supercupen och klubblags-VM.

Han är en av de stora favoriterna till den internationella guldbollen i vinter.

Han är, trots det, den moderna fotbollsvärldens kanske hemligaste superstar och syns sällan i andra sammanhang än de med direkt koppling till fotbollen.

– Jag har alltid varit väldigt vanlig. Jag har mina nära som jag umgås med, precis som vem som helst, det har inte ändrats alls. Visst, som fotbollsspelare har man turen att ha ett jobb som man verkligen gillar, och en bra ekonomisk sits, men det betyder inte att jag blivit galen eller att jag gör saker som jag inte gjort annars. Jag försöker leva mitt liv på mitt sätt som jag alltid gjort.

Men har du inga lyxiga vanor?

– Inte många. När jag skrev på mitt nya kontrakt köpte jag en bil. Men jag är ingen som handlar på impuls.

Avgjorde mot Holland

Den 11 juli i år skrev Andrés Iniesta en gång för alla in sig i fotbollens historieböcker. Efter målet i förlängningen i VM-finalen mot Holland har han också en alldeles speciell plats i den spanska fotbollspublikens hjärtan. Var i landet Barcelona än reser hyllas han av motståndarnas publik med stående ovationer när han gör entré på bortalagets arena.

– Det känns väldigt speciellt. Visst, vi vann VM med landslaget, och det gjorde folk väldigt lyckliga, men när jag spelar i Zaragoza eller Santander är jag ju där med Barcelona, inte med landslaget. Och ändå får jag applåder. Jag är väldigt tacksam för att publiken ger mig det, även om de håller på motståndaren.

Hade du väntat dig det?

– Nej, jag blev överraskad första gången. Att få applåder på en arena som inte är din hemmaplan är väldigt ovanligt. Men de som hyllar mig gör det ju inte bara för min person utan för hela landslaget.

Scenerna när Iniesta firar målet mot Holland med bortgångne vännen, och förre Espanyolspelaren, Dani Jarques namn på sin undertröja är klassiska fotbollsbilder.

– Jag kom på samma dag att jag ville ha hans namn på tröjan. Det var en kompis som jag spelat mycket ihop med på ungdomsnivå, men jag hade aldrig trott att jag skulle få avgöra och fira med honom, säger Andrés Iniesta.

Hur är det att veta att man avgjort en VM-final?

– Jag tänker inte på det varje morgon när jag vaknar, men jag tittar på bilderna ganska ofta och känslan blir bara starkare.

Tvingades pilgrimsvandra

Inför turneringen hade de spanska landslagsspelarna överträffat varandra med löften om vad de skulle göra om de vann VM-guld. De skulle färga hår, raka hår, kyssa kungen och tatuera in VM-bucklan.

Andrés Iniesta tänkte lämna hår och kropp som det var, men lovade att pilgrimsvandra Santiago de Compostela-leden i Galicien.

– Det var något som jag hade hört att många människor gör, att folk kommer dit från andra länder. Jag vet inte om det var för att jag inte trodde att vi skulle vinna VM, haha. Men jag har lovat och jag tänker fullfölja det så snart jag kan.

Men det var lite längre än du trott?

– Ja. Jag hade föreställt mig att vandringen var lite kortare…

Är du troende?

– Ja, på ett eller annat sätt är jag det.

Favorit till guldbollen

Barcelona tar emot Sevilla i dag som tabelltrea, en poäng efter Real Madrid och på samma poäng som Villarreal. Ännu lever hoppet att årets liga inte bara ska bli en match mellan de två stora.

– Det är lite tidigt att säga för mycket efter bara åtta, nio omgångar, men Villarreal och Valencia är två starka lag i år. Och inte bara för att de vann mot oss, men Hércules var bra. Matcherna mot Sevilla brukar alltid bli bra, säger Iniesta.

Han är en av årets stora favoriter till Ballon d’Or, den internationella guldbollen, som var fjärde år tenderar att hamna hos en spelare som gjort bestående intryck under fotbolls-VM.

– Bara att få vara med på listan blir man glad för. Jag tänker inte säga att jag inte vill vinna. Alla vill vinna Guldbollen, men jag tänker inte på det.

Vem tror du vinner?

– Det finns många. Oavsett vem som vinner kommer det finnas folk som tycker att var fel val. Det är några få personer som bestämmer, som har rätt att rösta. Hoppas bara att den som vinner blir glad. Jag hoppas på en lagkamrat.

Vem?

– Leo, Xavi, Iker… Det är ju ingen matematisk rättvisa som avgör, det är smak och alla har sin egen smak.

Vad skulle du göra med priset om du fick det?

– Jag vet inte. Vi får prata om det i fall det blir så. När vinnaren presenteras får vi göra en ny intervju. Men det är väldigt svårt att vinna och det är få som gjort det. Jag vill inte ens tänka på det.

”Zlatan trivdes inte”

Andrés Iniesta lämnade föräldrahemmet i Fuentealbilla för Barcelonas ungdomsakademi redan som tolvåring. Och han planerar att bli kvar i klubben på obestämd tid.

– Jag hoppas det. Men det beror ju på hur jag presterar. Varje år måste man bli bättre. Jag hoppas kunna vara kvar på ”Barcelona-nivå” så länge som möjligt. Jag och min familj är skyldiga klubben allt, därför vore det fantastiskt att få avsluta karriären här.

Du har sagt att Zlatan Ibrahimovic borde ha haft mer tålamod i Barcelona, vad menar du med det?

– Ingen kan tala om vad Ibra borde göra, vad Barça borde göra, vad någon spelare borde göra. Jag kan inte sätta mig in i någon annans situation. Han tänkte på ett sätt, Barça på ett annat. Så var det bara.

Jag blev bara nyfiken på vad du menade med mer tålamod.

– Det första året är alltid svårt för spelare som kommer till klubben utifrån. Men för Ibra, i det här fallet, var det inte nog, han trivdes inte och var inte nöjd här. Och då hittade han en annan lösning. Trivs man inte på ett ställe ska man inte vara kvar. Jag respekterar det, alla måste få göra som de vill. Jag är bara glad över att få ha delat omklädningsrum med en av världens bästa anfallare under ett år.