”Jag hörde hur de sjöng mitt namn”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-03
Andersson om drömmålet
Han hittade målet på hemmaplan för första gången på över två år.
Efteråt hade Petter Andersson, 25, svårare att finna orden.
– Känslan när publiken stod upp och applåderade är obeskrivlig, säger han.
Vid ställningen 2–0 för Groningen hemma mot Vitesse sent i går kväll fick Petter Andersson bollen mitt på planen.
– Jag bestämde mig direkt för att försöka gå på avslut. Jag hade haft ett par bra lägen tidigare där jag passade i stället för att skjuta.
– Försvararen hängde inte med och skottet...ja, det blev ganska bra, säger Andersson till Sportbladet.
Bollen skruvade sig mycket vackert in i närmsta krysset. Hyllningarna från 21 000 åskådare på Euroborg var lika vackra.
– Jag hörde hur de sjöng mitt namn. Fantastiskt, säger Petter Andersson.
’Känner av det ibland’
Det var hans första match från start på hemmaplan på två år.
I januari 2009 slet han av korsbandet i vänster knä. I september förra året var han tillbaka – för att slita av samma korsband i en reservlagsmatch.
För en månad sedan gjorde han comeback nummer två och har gjort kortare inhopp i fyra ligamatcher.
– Jag känner fortfarande av knäet ibland på träning. Då kliver jag av, jag blir rädd och då blir det stopp i skallen, säger han.
Inte fulltränad
I går spelade han 84 minuter. När han klev av stod Groningenpubliken upp och applåderade länge.
– Det var oerhört häftigt. Trots att jag bara hann med 15 matcher innan jag åkte på skadan så har de tagit mig till sitt hjärta.
Hur mår du nu?
– Jag är väldigt glad – och oerhört trött. Jag är inte tränad för att spela så här länge. Jag spelade på ren och skär glädje, säger Petter Andersson.