Tyvärr fruktar jag att ingen såg på
Publicerad 2014-04-24
Sjögren: Världsklass – men vilket slöseri det är
I tisdags satt många och klagade på att Champions League-semifinalen var för tråkig.
I dag rattade förmodligen ingen av dem in Europa League-semifinalen.
Vilket slöseri det är.
Det är något speciellt med Champions League. Tv-produktionen, inramningen, reklamen, andan. Allt känns lite extra och ramas in av den klassiska hymnen vid entrén. Gåshud rakt igenom.
Borde ha högre status
Att det är något unikt märks mer tydligt än någonsin när man rattar in Europa League bara dagen efter. Det är något som saknas och det märks inte minst när våra svenska lag når gruppspelet i turneringen. De lyckas inte ens fylla sin arena alla gånger. Tänk om Elfsborg spelat gruppspel i Champions League, det hade inte varit en tom stol även om motståndaren så var Krasnodar.
Med allt det sagt så är det väldigt synd att EL inte har högre status. För när det kommer till matcherna så kan det vara ren världsklass. Torsdagens semifinal mellan Benfica och Juventus är ett lysande exempel på det.
Det var obeskrivlig glädje i Carlos Tevez ögon när han bröt sin 25 matcher långa måltorka i Europa-spelet och det kokade som i den största av finaler när Lima dundrade in 2-1 för Benfica. Just i de ögonblicken hade det lika gärna kunnat vara Champions League. När det kom till spelkvalitén var det också högsta klass.
Båda lagen klev ut högt, spelade med offensiv press och stor ambition. Positiv fotboll där alla ville ha bollen, spela efter backen, löpa sönder både hjärta och lungor och utnyttja den kvalité de utan tvekan besitter. Hade Juventus varit lite spetsigare i anfallet för kvällen skulle de kunnat utnyttja ännu mer av Andrea Pirlos och Paul Pogbas kreativitet i andra halvlek. Hade Benfica haft en hundraprocentig Oscar Cardozo hade de kunnat göra precis vad som helst i första halvlek. Nu är ändå allt öppet inför returen.
”Förhistorisk fotboll”
Både Benfica och Juventus kan vara lag för en semifinal i Champions League redan nästa säsong – och det är två lag för framtiden. Juventus projekt bygger på den nya arenan som blivit en succé och står värd för årets final i Europa League. Benfica kommer från den djupa ekonomiska kris som kastat omkull Portugal men vädrar nu morgonluft igen och har ett fantastiskt fascinerande lag på gång. Arenan går inte heller att klaga på – där årets Champions League-final som av en händelse ska spelas.
Det var kort och gott fantastisk fotbollsunderhållning när två lag möttes öga mot öga med hög press, stor teknisk ambition och världsspelare rakt igenom. Hade det här varit en semifinal i Champions League hade den uppmärksammats, hyllats och varit omtalad världen över. Nu genomförs den, hur märkligt det än känns, ofrånkomligt i skuggan. Det är ett väldigt slöseri.
I tisdags såg vi Chelsea utmanövrera Atléticos offensiv med en perfekt placerad dubbeldäckad buss. Efteråt överöstes vi av kritiska röster om usel underhållning, negativ taktik och en förhistorisk fotboll. De som inte såg storheten i Chelseas prestation hade förmodligen haft en större behållning av torsdagens semifinal i Europa League.
Tyvärr fruktar jag att de inte bemödade sig att titta.