Planen: Krossa deras gulddröm

Simon Bank

Bank: Clemente har jävlats med Barça förut – i dag vill han göra det igen

BARCELONA. Maradona lämnade Barcelona, Cruijff höll på att aldrig komma dit – och Pep Guardiola petades ur landslaget.

Javier Clemente har redan förändrat Barças historia.

I dag kommer han till Camp Nou för att stjäla deras guld.

Pep Guardiola bär en lila slipover över sin vita skjorta, men det är varmt nog för att det ska se onödigt ordentligt ut. Barcelonas tränare möter oss ett dygn före årets sista seriematch, han pratar i en halvtimma och blir bara kortfattad när frågorna svävar iväg för långt bort från det som ska hända här och nu.

Barça har gått igenom en hel vår utan titlar, men vinner de mot bottenlaget Real Valladolid i?kväll är de mästare. Så enkelt är det.

Vore det inte för en butter, baskisk, kedjerökande liten farbror på 60 år skulle det vara precis lika enkelt som det låter.

Men Javier Clemente har jävlats med Barcelona förut, han vill gärna göra det igen.

Javier Clementes första stora jobb som tränare var att ta över sitt eget gamla Athletic Bilbao. Med hjälp av ett knippe stenhårda pojkar ur Athletics cantera byggde han ett av de tuffaste, och mest framgångsrika, lag spansk fotboll någonsin sett.

De vann ligan 1983, dubbeln 1984. Spelet, med två defensiva innermittfältare som rensade allt framför backlinjen, ledde inte bara till att Clemente fick få vänner.

Det gav honom också en riktig fiende.

Maradona i krig med Clemente

FC Barcelona styrdes av César Luis ­Menotti, en argentinsk fotbollsfilosof med en bergfast konstärlig syn på fotboll. ­Hemma i Argentina blev Carlos Bilardo Menottis ­eviga motpol – i Spanien hette motpolen ­Clemente.

Menotti hade Diego Maradona i laget, han dundrade på om Athletic Bilbaos tyranniska, brutala fotboll.

Clemente svarade.

– Menotti är en övervintrad gammal ­argentinsk hippie som är bättre på att jaga kvinnor än lära ut fotboll.

Klimax i kampen mellan Clemente och Barça kom när fotbollsmördaren Andoni Goikoetxea – ”Slaktaren från Bilbao” – hösten 1983 tacklade sönder Maradona bakifrån. Diego var borta i tre månader, legenden ­säger att Goikoetxea förvarar sina dobbskor i en glasmonter hemma.

När Maradona kom tillbaka tog han över Menottis krig mot Clemente. Dagen före cupfinalen 1984 exploderade allt.

– Clemente har inte ballar nog för att se mig i ögonen och kalla mig korkad, sa ­Diego.

– Maradona är både korkad och kastrerad, sa Clemente.

Matchen slutade med Bilbao-seger och ­totala skandalscener när båda lagen, med Maradona i centrum, slogs över hela planen. En månad senare var Maradona såld till ­Napoli.

Javier Clemente hade gett FC Barcelona en smäll till.

80-talet hade börjat illa för Barcelona, och det skulle sluta värre.

Våren 1988 var klubben i fullkomlig upplösning. Spelarna gjorde öppet uppror och demonstrerade för att få bort presidenten Josep Lluis Nuñez, tränaren Luís Aragonés drogs med en depression, och säsongen avslutades med att Barça-spelarna tvingades hylla nyblivna ligamästarna Real Madrid hemma på Camp Nou.

Nuñez letade efter en man som skulle ­kunna bryta trenderna och få framtiden att peka åt ett annat håll.

Den tyngsta kandidaten hette Javier ­Clemente.

Han ville inte komma till röran i Barce­lona, det blev aldrig någon affär, och ett par dagar senare hade Nuñez fattat ett beslut som skulle styra klubbens inriktning de kommande 20 åren.

Johan Cruijff fick ta över, nio spelare rensades ut och en av de nya som kom in hette Txiki Begiristain. I dag är Txiki sportchef

i Barça, Cruijff är klubbens hela själ – och ­Javier Clemente tränar Real Valladolid.

Clemente har aldrig någonsin kompromissat, inte en gång i hela sitt liv.

Han är baskisk, i alla aspekter av den tillhörigheten. Han sympatiserar med kampen för självständighet, hans svåger har varit en av terror-/separatistorganisationen ETA:s mest efterlysta män, och när Clemente blev förbundskapten för Spanien så fick han konstant kritik för att han bara tog ut baskiska spelare.

Hamnade i slagsmål med journalister

Bland det första han gjorde när han tog över landslaget var att spränga dess maktcentrum, den madridistiska Quinta del ­Buitre som lett Real Madrid till fem raka ­ligatitlar med Emilio Butragueño i spetsen. Michel, Sanchiz, Vazquez, Miguel Pardeza. Vittvättade madrileños med för mycket makt över hur allting sköttes.

Clemente ville ha den makten själv, han splittrade Quintan i början av 90-talet och hamnade vid upprepade tillfällen i rena slagsmål med journalister från Madrid och Barcelona som inte förstod varför han inte tog ut ”deras spelare”.

Fast han plockade ju med en del, förstås.

Hösten 1992 kallade han upp en 21-åring från Barça, som just varit med och vunnit OS-guld för Spanien.

Pep Guardiola skulle komma att få en märklig relation till den benhårde basken.

Det började bra, men när Spanien skulle åka till EM i England 1996 fick Pep inte åka med. I Katalonien sågs det bara som ytterligare en bekräftelse på det alla redan visste: Clemente gillade inte den sortens mjuka, kloka, spelande mittfältare. Han hade ett namn för den sortens spelare: ”mingafrias” (om man nu ska försöka översätta det: ”slapptaskar”).

En mer konfliksökande spelare än Pep hade startat ett krig mot förbundskaptenen. I?stället försökte han kämpa sig tillbaka, och två år senare förändrades deras relation i grunden. Pep var illa skadad inför VM i Frankrike, och åkte till den världsberömda kliniken Capbreton vid den franska Atlantkusten för att kämpa sig tillbaka.

Javier Clemente satte sig i bilen och åkte dit, för att lämna ett enkelt meddelande:

– Du är en av mina ledare. Jag väntar på dig. Gör vad du kan, jag håller dörren öppen ända tills jag presenterar truppen.

Pep hann inte. Precis innan Clemente skulle släppa sin VM-trupp ringde han och lämnade återbud, men sedan dess har deras relation präglats av respekt, förståelse och… för all del, total brist på förståelse.

I självbiografin ”La Meva Gent, El Meu Futbol” (”Mitt folk, min fotboll”) skriver Pep:

– Förmodligen förstår vi inte varandra fullt ut när det handlar om fotboll, men vad är den lilla skillnaden jämfört med de band som finns mellan oss?

Har chans att hänga kvar

Pep Guardiola är en gentleman, en vänlig själ, en man utan fiender.

Men i kväll är Javier Clemente den ende som står mellan honom och ligatiteln.

Det var nära midnatt den 5 april när Real Valladolids ledning lyfte luren och slog det nummer som spanska krisklubbar brukar slå.

Ett par timmar senare var Javier Clemente deras nye tränare.

Klubben var på väg rätt ner i La Segunda, satsningen på lokalhjälten Onésimo Sánchez hade varit en katastrof. Laget hade vunnit fyra av sina första 30 matcher, och med åtta omgångar kvar hade de sju poäng upp till nedflyttningsstrecket.

Clementes stenhårda ledarstil hade hittat sitt perfekta projekt – ett där det inte gick att vara för hård eller för tydlig. Det första han gjorde var att samla hela a-truppen till ett möte för att förklara vad som krävdes för att rädda klubben kvar.

Han pratade. Sen pratade han mer. Och sen pratade han lite till.

Efter nästan tre timmar gick laget ut på träningsplanen – och tränade fotboll i två timmar.

Real Valladolid hade spelat ut sitt sista kort, det fick bära eller brista. Under ­Sánchez hade laget bara tagit åtta poäng på femton matcher.

Clemente behövde bara fyra matcher för att dra in lika många poäng.

Med sedvanlig ultradefensiv kontringsfotboll har han gett klubben en chans att hänga kvar, en sista utväg. Ödet har ordnat det så att den utvägen går genom mittcirkeln på Camp Nou i Barcelona.

Har aldrig förlorat mot Clemente

Pep Guardiola har aldrig förlorat en match när han mött sin gamle förbundskapten, han säger att han tror på vinst i kväll också. Han tror bara inte att det kommer att bli enkelt.

– Eftersom jag känner Clemente så förväntar jag mig en tuff match, säger han.

Clemente retade slag på Menottis Barça, han tog död på Maradonas Barça och han kunde stoppat Cruijffs Barça.

I?kväll ska han möta Guardiolas Barça. Han har redan berättat hur.

– Vi kommer inte att gå som lamm till slakten, eller som kor. Jag är hellre tjuren som går ut på arenan och dör arg. Vi får se om vi dör eller inte, men om vi gör det så låt oss göra det med stövlarna på.

Simon Bank