”Det har varit ett regn av hälsningar”

Eddie Gustafsson om vägen tillbaka efter benbrottet

Han led helvetets alla kval, bröt benet på tre ställen och fick från sidan se på när hans Salzburg blev österrikiska mästare.

Tre månader senare är han redan igång och löptränar – men vad har Eddie Gustafsson egentligen lärt sig?

– Att jag inte ska gå utanför straffområdet som målvakt. Det kan vara farligt, säger han och skrattar.

För ett och ett halvt år sen inledde Eddie Gustafsson sitt första ”riktiga” utlandsäventyr efter sex säsonger med Molde, Ham-Kam och Lyn i Norge.

Och trots att han kallar tiden i österrikiska Red Bull Salzburg för den sportsligt bästa i karriären har den också varit den mest smärtsamma.

Debutsäsongen gav honom visserligen en ligatitel, men en lårskada gjorde att han bara spelade sex matcher under sina första fem månader i klubben. Intrycket visade sig ändå vara starkt.

Gustafsson utsågs till lagkapten under sommaren 2009.

Våren därpå gick Salzburg mot sin andra raka ligatitel när LASK Linz unge anfallare Lukas Kragl gick med dobbarna rakt in i Gustafsson.

Skenbenet krossades

Skräckbilderna på hur svenskens vadben gick av på två ställen och skenben krossades kablades ut över världen.

– Det såg väl inte särskilt bra ut om man säger så. Men jag tycker det var lättare att se bilderna på mig själv liggandes på backen än att se andra spelares som brutit benet, säger Eddie Gustafsson.

Vad har du hört från Lukas Kragl?

– Jag fick faktiskt ett sms i förra veckan där han undrade hur jag mådde. Han lämnade någon hälsning ­direkt efter att det hade hänt också men då var jag chockad och inte särskilt mottaglig. Han är ung och orutinerad och var övertänd i den matchen, men jag har lagt det bakom mig nu. Jag tackade för omtanken.

Hur mår du nu?

– Ganska bra. Rehabiliteringen har gått över förväntan. Det har bara gått tolv veckor sen skadan men läkarna har redan kunnat plocka ur en av de fyra skruvar som sitter i titanstången som stadgar upp skenbenet. Vadbenet får läka av sig själv och känslan är det går åt rätt håll. När jag röntgades för ett par dagar sen såg det ut att ha läkt bra så jag behöver inte vara orolig. Nu handlar allt om att bygga upp musklerna igen.

Hur ser din träning ut nu?

– Jag kör mycket uthållighet på testcykel. De senaste veckorna har jag börjat löpa också, om man nu kan kalla det för löpning (skratt). Jag tränar i Red Bulls gigantiska center. Idrottare som är sponsrade av dem från hela världen är där och rehabtränar och kör tester. Jag har snackat erfarenheter från skador med motocrossförare, slalomåkare och hockey­lirare.

När du skadades hade du just spelat en landskamp (mot Wales i mars) och lagt grunden för titeln som Årets målvakt i Österrike – hur bittert var det att följa avslutningen från sidan?

– Det var riktigt tungt och ett jäkla bakslag för mig. Jag fick känna på landslagsspel innan och nu missar jag Salzburgs Champions League-kval. Ser man till det var det absolut fel tidpunkt att gå och bli skadad på. Men jag har inte på något sätt gett upp tankarna på landslaget och det enda sättet att ta sig ur det här är genom att vara positiv och bita ihop. Fysiskt är jag nästan lika fit som innan skadan och jag har några månader att bygga upp mig själv igen. Jag kommer att ge allt för att göra det.

När tror du själv att du kan vara tillbaka i spel igen?

– Klubbläkaren tror att jag är redo i januari men jag själv siktar på att vara tillbaka i slutet av november. Jag antar att han vill att jag inte ska stressa fram i min rehab, men kroppen känns så pass bra redan nu att jag tror det är möjligt att spela i höst.

När du ser tillbaka på den senaste tiden – vad säger du om reaktionerna du fått efter skadan?

– Jag blev förvånad över hur många det var som brydde sig. Det har varit ett regn av mejl, brev och hälsningar. När jag låg på sjuk­huset fick jag till och med besök av en österrikare från svenska konsulatet i Salzburg. Allt har ­varit över förväntan och när jag hyllades inför en ligamatch av fansen var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Men allt det här hjälper mig att gå vidare och se framåt. Jag känner att jag måste komma tillbaka för deras skull.