Räddade kvinna från drunkning
Publicerad 2014-07-24
Förre Superettan-spelaren: "Ren vilja och kamp"
Förre Superettanspelaren Johan Larsson såg en kvinna på väg att drunkna i det strömma vattnet.
Och sprang ut och räddade ett liv.
– Själva utrusningen var "Baywatch"-aktig, men själva indragningen var bara på ren vilja och kamp, säger 29-åringen.
De tragiska drunkningsolyckorna har avlöst varandra i sommar. Bara i juli drunknade 21 personer i Sverige och i lördags såg olyckan ut att vara framme igen, i Vindelsälven uppe i Västerbotten.
– Vi höll på att packa ihop, då sa någon att "kolla där" och så var det någon som höll på att plaska där borta.
Johan Larsson, som spelat i Superettan för Umeå FC, trodde först att det var någon "unge som skämtade" ungefär tjugo meter från strandkanten.
– Men sedan såg jag hur hon flämtade och jag tänkte att "fan, hon drunkar ju på riktigt", säger han.
– Då löpte jag bara.
"Helt slut"
En medelålders kvinna kämpade med att hålla huvudet över vattenytan när Johan Larsson nådde ut till henne.
– Hon hade kanske kunnat hålla sig uppe ett litet tag till, men hon hade börjat fara ner under vattenytan. Hon hann ju göra lite ljud ifrån sig, annars hade jag inte sett henne. Hon visste nog vad som var på väg att hända, berättar Larsson.
Kvinnan höll sig lugn, lät fotbollsspelaren lägga hennes kropp över hans ena arm och ryggsimma henne till säkerhet.
– Hade hon fått panik vet jag inte hur det hade gått. Nu gick det bra, men jag var helt slut efter femton meters bensparkar. Själva utrusningen var lite "Baywatch"-aktig, men själva indragningen till land var bara på vilja och kamp.
Där med familjen
Väl vid strandkanten hade någon annan hämtat en livboj och ur folksamlingen kom sedan kvinnans man fram till livräddaren.
– Han sa att ”jag kan tyvärr inte simma, så tack så mycket”, berättar den förre Superettan-yttern som i somras lämnade Umeå FC för Division 2-klubben Sandvik.
29-årige Johan Larsson var på badplatsen tillsammans med sin familj och hann inte tänka när han hörde flämtandet från den drunknande kvinnan.
– Det var ingenting som jag hade räknat med att jag skulle klara av... men jag sprang bara direkt. Det var ganska instinktivt, tror jag.