”Man kände sig dum”

Teddy Lucic om utvisningen, Magnus Haglund och konstgräs

BORÅS. Han är spelaren som knappt fått ett gult kort under hela sin karriär.

Men som gick till historien med ett rött.

– Man kände sig lite dum, helt klart. Det där dyker fortfarande upp på TV ibland. Det är inget man vill se, säger Teddy Lucic.

Nu är 35-åringen tillbaka i allsvenskan, gläntar på EM-dörren och går givetvis rakt in i LAULS ELVA.

Jag skulle gissa att den breda fotbolls­publikens senaste landslagsminne av Teddy Lucic – 86 landskamper, fem mästerskap – är det röda kortet mot Tyskland i åttondels­finalen VM 2006. Efter turneringen tackade nämligen Teddy för sig.

Men mittbacken gjorde faktiskt en landskamp till några månader senare.

Om ni glömt bort den ska ni inte skämmas – det är knappt så Teddy minns.

– Det var väl första eller andra kvalmatchen efter VM. Men jag vet inte vilka det var mot.

Måste väl ha varit Liechtenstein.

– Det var det nog … eller Luxemburg … nej Liechtenstein var det nog.

Efter att Zlatan, Mellberg och ”Chippen” blivit hemskickade.

– Ja, det stämmer. Vi hade skador också. Jag spelade med Petter (Hansson).

Var det viktigt att göra den matchen för att få en bättre avslutning på landslags­karriären?

– Nej, så tänkte jag inte. Det var en situation med spelare borta. De ringde och undrade om jag kunde ställa upp.

Utvisningen i Tyskland dyker fortfarande upp på TV ibland …

– Den gör ju det. Det är väl ingen rolig känsla, inget man vill se. Men svårt att göra något åt nu.

Hur minns du det?

– Man kände sig dum, helt klart. Får man två gula eller ett rött då vill man ändå ha gjort något rejält, kapat någon i knähöjd, dragit ett friläge eller räddat bollen med handen på mållinjen. Det här var ju två gula på mittplan med spelare bakom, det var hyfsat billigt. Man kände sig dum. Jag som knappt fått ett gult kort under hela min karriär, säger Teddy och skrattar.

Utvisningen kom en dryg halvtimme in i matchen när Sverige låg under med 2–0. Teddy fick följa matchen via en TV i omklädningsrummet.

– Jag satt där … själv … hörde vrålet utanför och kollade på TV. Det är inget man vill uppleva igen.

Min minnesbild är att domaren skrattade när han drog upp kortet.

– Han gjorde ju det, tyvärr. Han var uppenbarligen nöjd med sitt agerande. Jag frågade om det var sant, men han kunde ingen engelska. Ha sa bara ”ja ja” och så skrattade han.

Hur följer du landslaget i dag?

– Jag försöker se matcherna på TV. Jag kanske har missat två. Nästan alla jag spelade med är ju kvar.

Klev du av i rätt läge?

– Det tycker jag. Jag hade ändå varit med sedan 1994.

Var det resorna du ville slippa?

– De tog ju mycket tid. Häcken hade också resor och träningsläger. Under VM låg man borta fem–sex veckor. Det är rätt tufft att få tiden att gå. Det var en anledning.

Mer då?

– Jag fick tänka igenom om jag orkade satsa två år till. Jag vet inte om jag skulle haft det där hundraprocentiga suget. Ska man spela i landslaget måste man vara hundra procent fokuserad och tycka det är kul med resorna. Det är en lång kvalserie. Känner man sig bara 95 procent får man tänka över det.

Landslagsledningen flörtar

Vi sitter i ett konferensrum på Borås Arena. Några dagar senare presenteras truppen mot Brasilien. I samband med presentationen flörtar assisterande förbundskapten Roland Andersson med såväl Teddy Lucic som Henke Larsson.

– Vi får se om de gör bra ifrån sig under våren så kanske de gör sina sjätte raka mästerskap, säger Andersson på scen inför hela svenska fotbollsetablissemanget.

Någon dag efteråt skadar vänsterbacken Erik Edman knäet och riskerar att missa EM.

Teddy utesluter inte ett sjätte mästerskap, men har heller inte bestämt sig för att satsa mot det. Våren får ge definitivt svar.

– Alltså … landslaget är inget jag tänker på. Jag försöker fokusera all kraft på Elfsborg de första elva matcherna och inte tänka på något annat. Man ska aldrig säga aldrig, men det lutar väl inte åt någon comeback, säger han.

Tillbaka i allsvenskan

Comeback blir det däremot i allsvenskan. Efter tre säsonger med Häcken – den senaste i superettan – bytte Lucic plötsligt till Elfsborg.

Hur gick det till?

– Ja, hur gick det till. Från början när de hörde av sig hade jag ingen tanke på att gå vidare. Jag blev lite förvånad när Elfsborg ringde. Jag kände mig trygg i Häcken och visste vad jag hade där. Men vi började prata och ju mer jag funderade på det, kändes det som ett bra alternativ.

Elfsborgs tränare Magnus Haglund, pekar på vad han upplever som avgörande under vinterns övertalningskampanj:

– Jag kände att vi fick Teddy på hugget genom att prata om toppmatcher i allsvenskan med fulla läktare. Teddy är för bra för att spela mot Bunkeflo och Falkenberg inför 716 åskådare. Vi pratade om matcher mot Blåvitt med 30 000 på Ullevi och jag kände att han blev väldigt lockad av det, säger Magnus Haglund, 34.

Två och en halv månad senare är Teddy nöjd med sitt beslut:

– Träningsupplägget är hundra procent och spelidéen klockren för det lag vi har. Sedan är allt runt omkring bra också. Det blir ju lätt irritationsmoment om vissa saker inte fungerar i en klubb men jag kan inte klaga på någonting. Vi byter om på arenan, har två meter ut till planen. I dag när det snöar tränar vi i inomhushallen här bredvid.

Spelidéen känns klockren, säger du. Ni kör 4-2-3-1. Varför är det så bra?

– Vi har Anders som släpande anfallare och det är en roll som passar honom riktigt bra. Där kan han slå sina genomskärare. Sedan har vi Danni Avdic på topp. När det har stämt har det funkat riktigt bra.

Målsättningen?

– Den är väl att slåss topp fyra. Vi har pratat lite om det där och sett några lag. Vissa pratar ju om guld och så. Det kommer att bli ett tufft år. Men det är samtidigt kul.

Var står du själv? Kan du komma upp i samma nivå som när du var ordinarie landslagsspelare?

– Svårt att säga. Det har känts okej i träningsmatcherna. Det har i alla fall inte varit katastrof. Men det tar tid att komma in i ett nytt lag.

– När det gäller träningsbiten var det jobbigt i början. Jag hängde inte riktigt med. Sedan hjälpte ju inte plasten direkt, den var man lite ovan vid.

Har du vant dig nu?

– Nja, när det är blöt är det lite ovant.

Du måste vänja dig vid att tajma studsarna.

– Exakt. Bollen sticker iväg något fruktansvärt.

Hur är det att ha en tränare som är ett år yngre än du själv?

– Det är inget jag tänker på, om tränaren är yngre eller äldre. 20 eller 60 år spelar ingen roll. Jag haft tränare som varit 70–75 (i Bologna). Man har haft ett bra spann.

Vilken är Magnus Haglunds styrka?

– Svårt att säga när jag inte haft honom i några tävlingsmatcher.

Är det där en tränares styrka verkligen kommer fram, i tävlingsmatcherna?

– Ja, det tycker jag. Då ser man hur de agerar just mellan matcherna. Till exempel om laget är under press. Men även om det går bra, hur de gör för att tända laget och fortsätta hålla hundra procent fokus. Men vad jag har hört ska det inte vara några problem. Magnus är passionerad för fotbollen och satsar hundra procent. Det jag har sett hittills finns det absolut inget att klaga på.

Livet utanför fotbollsplanen – är det fortfarande familjen och trav som gäller?

– Det är nog det. Lite mindre trav, kanske. Barnen tar ju mer och mer tid. De är tre och fem år nu. Men det är bara kul. Vi är några i laget som är travintresserade. Magnus Haglund har riktigt bra koll, Mathias Svensson går ibland … det kan vara någon till också.

Inte jobbigt att köra Göteborg-Borås-Göteborg varje dag (14 mil)?

– Nej, jag har Anders (Svensson) bredvid mig. Då flyter det på. Men sådana här dagar är det inte jätteroligt, säger Teddy och nickar mot fönstret.

Snöovädret som drar över västsverige när denna intervju görs är extremt.

– Men vi kan i alla fall träna inomhus. Det var ju inte aktuellt när man började spela fotboll, säger Teddy.

Fotbollen förändras, Teddy Lucic består.

3 snabba

Vilka vinner allsvenskan?

Jag kan inte säga ett lag. Vi mötte Kalmar hemma, de var riktigt bra. Sedan mötte vi Blåvitt borta, också bra. AIK, Djurgården, Malmö får vi inte glömma. Helsingborg lyckades riktigt bra i Uefacupen men har ändå lite mindre press på sig än de brukar, det känns som de är riktigt i draget.

Har du försökt övertala Marcus Allbäck att gå till Elfsborg?

Nej, jag har inte pratat med honom. Jag har ju bara varit här i två och en halv månad.

Bästa minnet från landslaget?

Debuten mot Brasilien, VM i Japan och VM 1994 som var en rolig grej även om jag inte spelade så mycket. Sedan har man uppnått vissa delmål som vinster i svåra bortamatcher i kvalen.