Ren hämndaktion & listig transferkupp?
Teorierna efter att jätteaffärerna kraschat
Uppdaterad 2017-09-03 | Publicerad 2017-09-01
Alexis Sanchez flög förgäves i 28 timmar och Philippe Coutinho grät öppet efter att även han fått se sin övergång försvinna upp i skyn.
Dagen efter Deadline Day försöker världen nu pussla ihop bitarna för att få reda på vad som egentligen hände i de potentiella jätteaffärerna.
Det vi blir stående med är ett brutet löfte och en infekterad hämndaffär.
14 timmar i flyg till Manchester och 14 timmar tillbaka till landslagsamlingen med Chile. Alexis Sanchez tyckte uppenbarligen att det var värt besväret för att genomföra läkarundersökningen hos Manchester City – och därmed göra klart de sista detaljerna inför en eventuell övergång – dagen innan nattmatchen (europeisk tid) mot Paraguay.
Ändå dog affären under transferfönstrets sista dag. Enligt Arsenal på grund av just tiden – men är det verkligen hela sanningen?
”Gratulerade varandra till affären”
Enligt såväl Independent som Daily Mail ringde Arsenals vd Ivan Gazidis på torsdagsmorgonen sin kollega i Manchester City Ferran Soriano och meddelade att klubben var överens med Monacos Thomas Lemar samtidigt som han gratulerade City till värvningen av Alexis Sanchez. Där och då trodde City att affären med anfallaren var i hamn och Alexis Sanchez ska enligt chilensk press också ha förklarat för sina landslagskamrater att han skulle bära den blå tröjan den kommande säsongen.
Men när City sedan hoppades göra klart pappersarbetet dog kommunikationen med Arsenal helt samtidigt som tiden till transferfönstrets stängning sakna men säkert tickade ut. Vid 17-tiden uppgav sedan brittisk press att Arsenal dragit sig ur affären med Manchester City då klubben ansåg att det inte fanns tillräckligt mycket tid kvar för att hinna göra klart med ersättaren Lemar.
Ett märkligt agerande som gjort såväl Alexis Sanchez som Manchester City rasande och samtidigt väckt en hel del frågor om vad som egentligen pågått bakom kulisserna. Inte minst eftersom L’Equipe på fredagen skriver att Thomas Lemar aldrig har velat skriva på för Arsenal.
Hur kunde Arsenal inte veta om det här när de ringde City och tackade för en väl genomförd affär på torsdagsmorgonen? Eller var de hela tiden mycket väl medvetna om att Lemar aldrig var en möjlig värvning?
”City stämmer Arsenal”
Kan det till och med vara så att Arsenal bara spelat ett fräckt spel där målet aldrig var att sälja Alexis Sanchez utan taktiken bara att få det att framstå som att de försökt gå chilenarens vilja till mötes men misslyckats? I så fall en fräck kupp som också störde rivalen Manchester Citys förehavanden på transferfönstrets sista dag.
Det kan dock slå tillbaka mot dem då chilenska El Mercurio nu hävdar att City kommer stämma Arsenal då de hävdar att de har gällande avtal på att övergången ska genomföras.
Klart är att förhandlingarna har lämnat oss med fler frågor än svar när Alexis Sanchez snart ska återvända till en klubb han inte längre vill spela för. Något som chilenaren dock inte är ensam om.
FC Barcelona kan fortfarande värva Philippe Coutinho då det spanska transferfönstret är öppet ytterligare ett dygn men när de här raderna skrivs känns affären död. Detta trots brassen intensiva vilja, inlämnade transferbegäran och öppna tårar i torsdagens VM-kvalmatch.
Men så är det här också en mycket infekterad affär med svikna löften som daterar tillbaka till innan Coutinho ens kom till Liverpool. Krossade relationer som kan vara ett större skäl än de sportsliga till att brassen stoppas från spel i FC Barcelona.
Sade upp sig på stående fot
Inför säsongen 2012/13 planerade spanjoren Pep Segura Liverpools och sin egen blomstrande framtid. Segura hade tre år tidigare hämtats till den engelska klubben från grekiska Olympiakos med uppdraget att vässa klubbens akademi och leverera fler spelare till a-laget.
Spanjoren gjorde snabbt intryck på sina kollegor och har framförallt fått äran för rekryteringen och utvecklingen av Raheem Sterling från en supertalang i Queens Park Rangers till en a-lagsspelare och engelsk landslagsman.
Våren 2012 skulle Pep Segura belönas för sitt lyckade arbete efter att han under ett tre timmar långt möte med ägaren John W. Henry diskuterat klubbens strategiska framtid och därefter blivit lovad rollen som ny sportchef. Men när managern Kenny Dalglish fick kliva av tränaruppdraget den 16 maj 2012 förändrades allt.
Swanseas succétränare Brendan Rodgers seglade snabbt upp som Liverpools förstaval som efterträdare på tränarbänken men nordirländaren hade ett villkor för att skriva på: Total makt i de sportsliga frågorna och därmed ingen sportchef att svara inför.
När Pep Segura återvände till Melwood efter sommarledigheten fanns det därför plötsligt inte längre någon plats för honom i klubbens nya sportsliga organisation. Vid det här laget hade John W. Henry också slutat att ta hans samtal och när Brendan Rodgers då bad Segura att återvände till akademien sa spanjoren upp sig på stående fot.
2015 återvände han istället till FC Barcelona, då i rollen som akademichef, innan han i somras befordrades till sportchef i den spanska klubben. Hans första prioritet på spelarmarknaden? Liverpools juvel Philippe Coutinho.
Independent beskriver Pep Segura som en långsint man som under sommaren gjort värvningen av Coutinho till en personlig angelägenhet. Detta eftersom värvningen inte bara skulle förstärka Barcelona utan också vara en rejäl prestigeförlust för John W. Henrys Liverpool-bygge. Med andra ord dubbel prestigeseger för Segura.
Det tog dock inte lång tid för Liverpool att lista ut vad som var på väg att hända. Redan innan Philippe Coutinho hade lämnat in sin transferbegäran informerades Liverpools ägare John W. Henry om att någonting kunde vara på gång. Klubben hade då börjat ana oråd sedan Coutinho, trots att han i januari skrev på ett nytt femårskontrakt med klubben, bara skrivit ett kortare hyresavtal på sin bostad i England.
Ett märkligt agerande
Efter att brassen sedan klagat på ryggbesvär men den medicinska undersökningen den 8 augusti inte kunde visa på något fel kallades Coutinhos representanter den 10 augusti till ett möte med sportchefen Michael Edwards. Där blev det snabbt uppenbart att Philippe Coutinhos önskan var att lämna Liverpool för FC Barcelona men när den informationen sedan nådde John W. Henry agerade amerikanen på ett mycket ovanligt sätt.
Fotbollsklubbar är vana vid att konkurrenter försöker stjäla deras juveler och Liverpool har de senaste åren till exempel tvingats släppa såväl Luis Suarez till just Barcelona som Seguras juvel Raheem Sterling till Manchester City. Men den här gången bestämde sig klubben för att sätta hårt mot hårt – en order som tillsynes kom från allra högsta ort.
Independent beskriver hur ägaren John W. Henry och hans Fenway Sports Group ofta är relativt frånvarande från klubbens dagliga planering och sportsliga arbete. Det är istället managern Jürgen Klopp, sportchefen Michael Edwards och Fenways representant Mike Gordon som tar den absoluta majoriteten av alla beslut. Men den här gången var det annorlunda.
Den 11 augusti skickade Fenway Sports Group ut ett kort med tydligt meddelande via Liverpools hemsida.
”Vi vill klargöra vår position gällande en eventuell affär med Philippe Coutinho. Klubbens bestämda position är att inga bud på Philippe kommer övervägas och att han kommer förbli en medlem av Liverpool Football Club när sommarens transferfönster stängt”.
Pressmeddelandet saknade signatur, vilket annars är Fenway Sports Groups vanligt procedur, och väckte stor uppmärksamhet. Detta eftersom det är ovanligt att klubbar skickar ut den här typen av pressmeddelanden kring förhandlingar som normalt hålls hemliga. Det är också direkt märkligt att en klubb så tydligt tar ställning när det fortfarande återstår så mycket tid på transferfönstret.
Vad hade till exempel hänt om PSG erbjudit dem 2,2 miljarder kronor för Coutinho? Nu hade Liverpool helt i onödan satt sig själva i en position där de omöjligt kunde sälja Coutinho utan att förlora ansiktet.
Det är därför motiverat att undra om uttalandet var en välplanerad strategisk handling för att säkra klubbens bästa och understryka ledningens strävan att tvätta bort ryktet som en säljande klubb eller om det snarare handlade om en impulsiv handling driven av känslor byggda på en fem år gammal konflikt?
Klart är att Philippe Coutinhos eget svar varit känslosamt. Efter att ha stått över Liverpools säsonginledning på grund av sina påstådda ryggproblem spelade stjärnan i Brasiliens VM-kval mot Ecuador och grät sedan öppet på planen efter att ha gjort mål i 2-0-segern.
– Han lever med en stor smärta just nu, sa lagkamraten Neymar efter matchen.
Han talade knappast om hans ryggont.