Världsmästare sågar pingisförbundet

”Misskött sitt jobb något fruktansvärt”

Under 1980 och 1990-talet växte Sverige fram som en stormakt i världspingisen. Men fortfarande är en 42-åring bäst.

– Vi har haft ett förbund och en styrelse som misskött sitt jobb något fruktansvärt, säger Mikael ”Äpplet” Appelgren till TT.

Vecka 34 i almanackan för 2008 skrevs troligen det sista kapitlet i framgångssagan om svensk pingis. Då bjöd 42-årige Jörgen Persson på ett fantastiskt spel i hagarna i Peking och nådde semifinal i OS. Nu väntar betydligt bistrare tider för sporten.

Bäste svensk på augustis världsranking efter Persson var Jens Lundquist (rankad 58:a), som åkte ut redan i första OS-omgången.

– OS var verkligen kul för Jörgen och för svensk bordtennis och man hoppas nu att förbundet har en handlingsplan. Att de satsar rejält, besöker skolor, åker ut till klubbar och så vidare. Men de hade ju ingen plan när vi var så framgångsrika tidigare och man kan väl inte räkna med att de har det nu heller, säger förre förbundskaptenen Ulf ”Tickan” Carlsson.

Inget affärsfolk

Mikael ”Äpplet” Appelgren var med att spelade hem VM-guld i dubbel med Carlsson redan 1985. Tillsammans med bland andra Jan-Ove Waldner, Persson, och Peter Karlsson tog 60-talisterna närmare 30 mästerskapsmedaljer.

– Det var ju bara att skörda våra framgångar, men i svensk bordtennis har det suttit kommunalfolk med noll förankring i affärslivet. Man kan inte nämna särskilt många som suttit i ett börsnoterat företag precis. Tyvärr har svensk pingis skötts av gubbar som helt saknat visioner, säger Appelgren.

– Jag satt i styrelsen i ett och ett halvt år, jag föreslog bland annat att vi skulle titta på andra idrotter, till exempel golf för att locka nya ungdomar till pingisen. Men det var blankt nej, så jag gav upp och slutade, dundrar ”Äpplet”.

”Tickan” Carlsson var tidigare förbundskapten i Norge. Nu är han tillbaka i Halmstad men arbetar inte inom bordtennisen.

– Jag skulle gärna arbeta inom svensk pingis igen, man sitter trots allt inne med en hel del kunskaper, som kan tas vara på. Men det finns tydligen inga pengar. När man är ute och träffar ledare i andra länder så är det uppenbart att vi har halkat efter rejält. Vi kanske inte har sämst resurser av alla men vi tillhör botten.

Dåliga möjligheter

Förbundskaptenen Erik Lindh, som precis skrivit ett nytt tvåårskontrakt, anser att det behövs mer pengar i landslagsverksamheten.

– Utan SOK:s (Svenska olympiska kommittén) bidrag så skulle vi inte kunnat ha satsat på OS som vi gjorde. Förbundet ger oss inte möjligheter att sköta landslaget på bästa möjliga sätt, säger Lindh.

– Jag vill till exempel ha flera läger under ett år, men utan att ett hotell i Falköping ställer upp och sponsrar så är det inte möjligt. Jag hoppas verkligen att förbundet nu jobbar stenhårt och rider på Jörgens framgångsvåg. Det behövs om vi ska få fram nya toppspelare.

Ordföranden Walter Rönnmark tar ganska lätt på kritiken.

– Det finns alltid de som tycker att de ska ha mer pengar. Vissa blir aldrig nöjda. Vi har cirka fem miljoner kronor i eget kapital, det är bra, säger han.