"De har blivit rädda och vill få mig ur balans ..."

Malin Wahlberg

Frida Eldebrink om EM-succén, nomineringen till Europas bästa spelare och att sätta skräck i motståndarspelarna: ”Haha, ni kan inte stoppa mig”

helskärm

Hon skrämmer skiten ur ­motståndarna, uppvaktas i mataffären och kan bli utsedd till Europas bästa spelare.

Om Frida Eldebrink är nöjd för det?

Knappast.

– Målet har alltid varit att bli bäst, säger basketproffset.

Det är sex sekunder kvar på klockan när Frida Eldebrink får bollen. Hon studsar tre gånger, gör en riktningsförändring och studsar två gånger till innan hon lättar från marken.

Bollen går i, slutsignalen ljuder och Rivas Ecopolis vinner Euro league-matchen mot Wisla Can-Pack med 62–60. Matchhjälten i premiären heter Frida Eldebrink.

En slump? Inte direkt.

Matchvinnare, clutchspelare eller matchhjälte. Det är bara att välja, Frida Eldebrink är allt.

25-åringen ledde Sverige till en sjundeplats i EM, togs ut i turneringens All Star-lag och är nu ­nominerad till Europas bästa spelare med stjärnor som Céline Dumerc, Alba Torrens och Sandrine Gruda.

– Att bli uttagen i All Star team är jättestort. Det är något man drömt om sedan man var liten. Jag blev uttagen i All Star team i U18-EM och har tänkt: ”tänk om man någon gång skulle få komma med i All Star-EM på senior-nivå”, det är jättestort, säger E­ldebrink och fortsätter:

– Det är samma känsla med att vara nominerad, det är en ära b­ara att få vara med där. Speciellt med skadan förra året känns det som att man har kommit till­baka och allt kämpande har gett resultat. Jag har ändå blivit en bättre basketspelare och det känns fantastiskt.

”En väldig besvikelse”

Trots att svenskorna slutade på en sjundeplats i EM och var nära att slå ut guldfavoriten Frankrike i kvartsfinal tog det lång tid för Eldebrink att smälta besvikelsen. Sverige hade chans att ta en VM-plats, men föll i den avgörande matchen mot Vitryssland.

– Det var en väldig besvikelse. Fan, vi skulle ha tagit den där VM-platsen, kände man. Det tog väl resten av sommaren innan man fick perspektiv på det och kunde känna att vi gjorde ett jätte­bra mästerskap. Man är glad, men ändå lite bitter att vi inte kunde pull it off hela vägen när vi hade chansen. Det var så nära.

Hur mycket utvecklades du av att spela EM?

– EM var det bästa jag varit med om i mitt liv. Det var en jätteupplevelse att få spela mot de bästa spelarna i varje match. Jag tog ett steg framåt och har fått extra självförtroende av att känna att man kan slå alla lag och att man är en av de bästa i Europa. Nu vill man bara spela nästa EM och få en ny VM- och OS-chans.

25-åringen skrev på för spanska Rivas Ecopolis innan EM. Efter mästerskapet har hon mötts av en ny verklighet. Motståndarna v­isste redan innan att Frida E­ldebrink var bra. Nu vet de hur bra.

– Flera matcher i rad har de punktmarkerat mig och spelat zon resten. De är rädda att jag ska ta över matchen och göra massa poäng och försöker få mig ur ­balans. Då känner man att man verkligen fått respekt och att folk vet vem man är.

Hur är det?

– Det är bara roligt och det blir lite extra att man vill köra på ­ännu hårdare och visa ”haha, ni kan inte stoppa mig”. Man blir mer motiverad.

Hyllades på Willys

Men det är inte bara på planen som Eldebrink märker av EM-­effekten. Även utanför den håller folk ett extra öga på ”Eldebrinkarna”.

– Människor som jag aldrig har träffat kan komma fram och så. När jag och Elin (tvillingsyster) var på Willys och handlade stod en man bakom i kön och kollade jättelänge, sedan sa han: ”jag måste bara säga grattis, jag missade inte en minut och ni gjorde ett jättebra jobb”. Det är väldigt kul.

Eldebrink började säsongen i Madrid-klubben Ecopolis på bästa sätt. Men i EuroLeague-premiären blev hon inte bara hjälte u­tan slog sig också illa efter att ha ramlat på sin tidigare skadade hand. Smärtan gjorde att hon tvingades vila i fyra veckor.

– I början av säsongen kändes det jätte, jättebra, bättre än någonsin innan. Det kändes som att jag aldrig opererat mig, så det var frustrerande att skada handen igen. De senaste matcherna har det varit lite upp och ner, men e­fter jul ska det vara helt bra med handleden och då kan jag köra på ordentligt.

Det spelar ingen roll om man pratar med gamle tränaren ­Stefan Pettersson, bästa kompisen Louice­ Halvarsson eller pappa Kenth Eldebrink. Alla som ­känner Frida vittnar om vilken vinnar­skalle hon är.

Vill kvala in till OS

Så att hon inte är nöjd trots att hon tillhör Europatoppen kommer inte som någon chock.

– Det har alltid varit ett mål v­ara bäst. Man har alltid sagt det när man varit liten så det är jätteroligt att man är där man vill vara,­ men man vill fortfarande mer. Det känns jättebra att man verkligen fortsatt att utvecklas som spelare varje år och bli bättre, det är en helt fantastisk känsla, det gör att man vill träna ännu mer och bli ännu bättre.

Vad har du för mål nu?

– Den här säsongen är det väl först att komma till final 8 med klubblaget och ta Sverige till ett nytt EM. Men sedan vill jag vinna ­Euroleague och ta medalj i EM, och kvala in till OS.

Målen är höga. Men Frida Eldebrink brukar uppfylla sina.

Eldebrink om …

...vem hennes barndomsidol var?

– Min idol och förebild var Carolina Klüft. Hon var häftig och avslappnad och överlägsen i sin gren. Sedan att hon tyckte att det var roligt att träna gjorde att jag kände igen mig i henne. Hon är en vanlig människa men samtidigt en av världens bästa. Jag hälsade på henne på Idrotts­galan en gång och jag tror faktiskt att jag har nämnt att hon var min idol.

...vad hon hade blivit om hon inte blivit basketspelare?

– Oj, vad svårt. Jag hade nog hållit på med någon annan idrott. Jag höll ju på med friidrott när jag var yngre och det är något jag verkligen tycker om, så det hade nog blivit friidrott.

...hon varit nära att sluta någon gång?

– Ja, faktiskt. När jag var 14 år ­eller något sådant där. Jag var lite less på allt, det var bara samma sak och jag och Elin blev så mycket jämförda hela tiden. Men det blev inte så, mamma övertalade mig att fortsätta.

...Zlatan har kört i 320 km/h – hur fort har hon kört?

– Haha, har han kört 320 km/h? Galet. Jag har nog max kört 160 km/h kanske. Jag brukar nog inte k­öra så fort, men det var i Frankrike och man fick köra 140.

...vad hon ska göra efter karriären?

– Jag har tänkt utbilda mig och börja­ en ny karriär, det är planen. Jag har ­inte bestämt till vad. Jag får se vad man känner, men jag har tänkt spela några år till. Men när jag slutar lägger jag nog skorna helt på hyllan och gör något som inte har med basket att göra.

...hon klarar att leva på sporten? Hur sparar hon för framtiden?

– Ja och ja. Jag kan leva gott och spara. Man är lyckligt lottad. Men det finns många som tjänar mycket mer. Céline Dumerc, det låter helt sjukt, men hon tjänar 60 000 euro i månaden. De ryska lagen har sjuka pengar, mer pengar än vad flera herrlag i Euroleague har. I Turkiet tjänar man också mycket, målet är väl att spela där någon gång i framtiden, haha.

...vem som har varit den viktigaste personen i hennes karriär?

– Rent coachmässigt är det Stefan Pettersson, han lärde mig otroligt mycket när jag var 16–19 år. Han hade bara coachat herrar innan så han coachade på ett lite annorlunda sätt. Han lärde mig hoppskott, som är mitt ”go to move”. Han sa att det inte spelar någon roll att ni är tjejer, ni kan göra samma sak som killarna, bara att ni inte är lika snabba och hoppar lika högt. Det utvecklade mitt spel jättemycket. Sedan har familjen, mamma och pappa, hjälpt och stöttat en med allt och det har också betytt jättemycket.

...vad det närmaste hon varit att dö?

– Hjälp. Jag tror inte att jag har v­arit så nära att dö någon gång.

Röster om Eldebrink

Stefan Pettersson, tränare under ungdomsåren

– Frida var väldigt lätt att ha att göra med eftersom jag tycker hon besitter den absolut viktigaste talangen, nämligen att kunna underkasta sig hård träning. Under de två år som jag jobbade med henne kanske hon missade två–tre träningar. Ibland fick man nästan tvinga henne till vila. Hon lyssnade och tog till sig varenda detalj som vi jobbade med. Jag har trott på henne ända sedan första träningen. Hon har en vinnarskalle och en tjurighet som gör henne till en mardröm för motståndare. Sedan har hon extremt bra fysik som är ett måste eftersom hon inte är så lång. Framför allt är det viljan att träna och jobba med detaljer som gjort henne­ så bra.

Louice Halvarsson, landslagsspelare och bästa kompis

– Frida är en av de bästa basketspelarna jag känner. Hon är en spelare som kan spela på alla positioner och är en riktig ledare på planen. Det är hon som visar vägen. Jag har sett henne jobba så jäkla hårt för att komma så långt som hon har gjort och det bevisar att hårt arbete ger resultat. Sedan är hon en envis jävel. Hon vägrar att förlora, det spelar ingen roll vilka hon spelar mot, hon ska bara vinna. Utanför planen och basketarenan är hon en mycket omtänksam och jordnära person. Hon ställer alltid upp och är en av mina bästa vänner. Hon älskar att shoppa som en helt vanlig kvinna älskar.

– Jag har ett starkt minne från när jag var uppe hos dem i deras sommarstuga i Morjärv. Jag tänkte: ”vad skönt det ska bli med frisk luft och lite ro”. Men nej nej, upp med tupp och ut for vi och sprang milen i Norrlands skogar. Jag hamnade så klart på efterkälken så de skrek på mig, ”det är bara en liten bit kvar” och då var det uppför också. Det kändes som att det var längre än en mil, men jag litar på Frida.