Bergwall – viktigast i jakten på VM-guldet

Stefan Holm

”Har spelat med brutna fingrar”

Zinkensdamm den 10 januari 1996. Där och då gjorde en 21-årig målvakt vid namn Andreas Bergwall landslagsdebut. Han ville mycket redan på den tiden och markerade det med all tydlighet när Rysslands Igor Gapanovitj gjorde mål från straffpunkten.

– Jag svor som tusan, vilket fick brorsan att åka fram till mig: ”I sådana här matcher måste du tänka på vad du säger!” Det fanns en tv-kamera med mikrofon en halvmeter bakom målet, men det tänkte ju inte jag på. Ha, ha, ha. Det är framförallt det jag minns av debuten – och att vi vann med 6–5.

Andreas Bergwall visade direkt att han var en man för landslaget – trots att det egentligen inte borde vara möjligt.

– Jag hade bara spelat tolv matcher i allsvenskan, för Kungälv, och allt var så overkligt. I Västerås – när jättestjärnor som Pelle (Fosshaug), ”Rosa” (Göran Rosendahl), Holgersson (Jonas) och ”Lillis” (Stefan Jonsson) klev på bussen till Stockholm – kände jag mig som en liten svamp.

– Det kändes ungefär som att, ”Jaha, det ska bli kul att följa med och kolla”.

’Bra genförutsättningar’

För Andreas Bergwall blev landskampen allt annat än ett studiebesök. 15 år senare är det fortfarande han som vaktar målet i landslaget.

I VM blir han Sveriges överlägset viktigaste spelare nu när skyttekungen Patrik Nilsson och högerhalven Per Hellmyrs lämnat återbud.

Vad gör dig till en av tidernas bästa målvakter?

– Jag har säkert bra genetiska förutsättningar och i Lesjöfors spelade jag med brorsans lag, där spelarna var tre-fyra år äldre än mig. Då blev det tufft motstånd och en annan hårdhet från början.

– Sedan har jag alltid valt klubbar där jag har fått spela och funderat mycket på vad som kan göra mig bättre när det gäller träning och material.

Bygger om skydden

Du är den nyfikna typen?

– Jag är otroligt nyfiken, speciellt när det gäller material. Får jag ett par nya benskydd funderar jag inte på om de är bra utan vad jag kan göra annorlunda med dem. Varje gång det kommer nya benskydd säger min fru, Marie: ”Okej, då ses vi om två veckor”. Jag bygger om dem och plockar bort sådant jag tycker är onödigt. Oftast blir det bra.

När Andreas Bergwall lämnar Kazan kommer han att vara Sveriges mesta landslagsspelare. Inför dagens premiärmatch mot Finland delar han rekordet på 140 landskamper med sin storebror, Marcus Bergwall.

– Att jag skulle komma ikapp och förbi honom känns rätt häftigt.

Kazan – som Stockholm

Kazan, som är huvudstad i del­republiken Tatarstan, är en av­lägsen plats för de flesta svenskar, men Andreas skulle kunna fungera som guide i miljonstaden.

När han i fjol skrev på för Till­berga och återvände till familjen i Västerås hade Kazan varit hans hem i tre år.

– Det är en av de bättre ryska städerna att bo i. Där finns allt i sportväg och staden håller europeiska mått. Det är ungefär som att bo i Stockholm.

Fast lite kallare, va?

– Ja, har vi otur blir det över 20 minusgrader, men det är ingenting jämfört med Krasnojarsk. När vi spelade där i fjol var det 37 minus. Fy fan. Då sket jag faktiskt i hur det skulle gå. Jag tog på mig kläder för att överleva.

Order: Skjut utanför

Vad är det galnaste du fick uppleva under dina år i Ryssland?

– En bortamatch mot Kirov. När vi skulle flyga dit startade inte höger motor – och det var likadant när vi skulle hem. En kille fick skruva lite så att propellern gick i gång. Då kände man sig inte jättetrygg. ?Nä, det var inte roligt. Inför matchen kunde vi varken komma uppåt eller neråt i tabellen. Kirov skulle däremot till slutspel, så vi fick inte vinna. Lampinen (Petteri) fick order att skjuta en straff utanför.

Ni fick bra betalt, runt 1,5 miljon kronor per säsong.

– Ja, med bonus och sådant blev det nog så mycket.

Andreas Bergwall har många starka minnen från Kazan – även som landslagsspelare. Det var där Sverige blev världsmästare 2005. Han drömmer om en repris, men ryssarna är som alltid favoriter.

– De har ett ofantligt bra lag. Ser man till deras individuella skicklighet fattar man inte att vi kan vinna.

Det kan ni, bevisligen. Sverige har vunnit VM de två senaste åren trots att ryssarna är heltidsproffs.

– Vi börjar komma ikapp när det gäller skridskoåkningen och ryssarna har problem med att spela defensiv bandy. De kör med mycket folk framåt, vilket ger oss kontringslägen. Sedan, om vi får ett övertag, ska stjärnorna vända på matchen. Den som har bollen kör.

Uppväxt i Lejöfors

Ryssarna spelar under en omänsklig press, speciellt på hemmaplan...

– Ja, de får inte förlora tre VM i följd. Deras satsning är tydligen enorm.

–?De har tagit in en psykolog och det har jag aldrig hört talas om inom rysk bandy, säger Andreas, som föddes in i sporten.

Han växte upp i Lesjöfors, som på den tiden hade ett allsvenskt lag. Målvakten hette, just det, Sven Bergwall.

– Självklart har min far stor del i att det blev bandy, men jag har inga minnen av att han försökte få mig att bli målvakt.

I början var jag utespelare.

Målvakter är väldigt utsatta. Vad har du för förhållande till smärta?

– Jag har spelat ett antal matcher med brutna fingrar och ett slutspel med ett trasigt knä, som jag opererade direkt efter SM-finalen. När jag spelar är smärttröskeln hög.

Hur många fingrar har du brutit?

– Min son frågade mig det häromdagen och då kom jag fram till sex. Lillfingrarna har börjat balla ut de senaste åren, men de håller än, säger Andreas Bergwall.