Ståhle: Jag hade tur

Sandlin minns dramat på Storsjön - och spräcker myten om annandags-
bandyn

Den historiska annandag jul då vi för första gången får uppleva en i förväg utsåld bandymatch, kan det passa med en påminnelse om att bandyn inte alltid haft det så här fint förspänt.

Jag minns hur det var på tidigt 60-tal.

Jag minns Svartbergsviken på Storsjön, och jag minns "Lunkans" bilder på bandy som en fråga om liv och död.

Annandagens julbandy är en kär tradition, men snacket om att bandysäsongen i många år skulle ha börjat just på annandagen är inget annat än en myt.

I den drygt 300-sidiga bandybibeln "Bandy i 100 år" som Arne Argus - helt utan förbundsengagemang! - gav ut förra hösten kan man se hur premiärerna flyttats fram genom åren.

Dramatiska bilder

Premiärvintern 1931 startade man på trettondagen, under 50-talet kring nyår, först 1957 var annandagen premiärdag, och sen 1963 har premiären skett före jul.

Så var det med den traditionen... Sex år!

I stad efter stad kom nämligen de konstfrysta banorna.

Västerås först 1956, Uppsala och Skutskär kom efter 1961, Nässjö 1962 och sen fick vi ytterligare tio banor under 60-talet. I dag spelar man till och med i hall, Edsbyn-Bollnäs i Edsbyn Arena, utsåld med 4 500 åskådare sedan en månad tillbaka.

Man behöver inte längre spela på sjöis. Det behövde man fortfarande 3 januari 1960, och på George Lundqvists dramatiska bilder från en liten vik av Storsjön kan vi se vad som då hände när Forsbacka IK och Köpings IS möttes i div 1 Norra.

Det var på den tiden, då Torvald Åkerlöf och Börje Stéen var stjärnorna i "Gula Faran", då Leif "Chappe" Eriksson och Per Augustsson var framtidslöften i Köping.

Sju minuter in på andra halvlek får Forsbacka hörna. Köpings lag samlas i målet och högerbacken Karl-Gunnar Ståhle tar plats intill ena stolpen.

Då brister isen. Halva laget trillar i. Värst illa ute är Ståhle som ligger kvar i vattnet mer än fem minuter.

Idag, 73 år gammal och ännu aktiv arkitekt i egna firman Kagus AB i Västerås, minns han:

- Jag hade tur som klarade mej. Men jag greps aldrig av panik. Inte ens då jag fastnade i droppnätet inuti målet.

- Jag hörde hur "Bissen" Larsson, vår centerhalv, ropade: "Dyk, KG! Dyk!". Jag hade tur som dök åt rätt håll. Hade jag dykt åt andra hållet hade jag hamnat under isen.

I Aftonbladets reportage från matchen berättar Forsbacka-ledaren Agge Strömberg:

- Förtjänsten av att detta inte slutade i en tragedi är helt och hållet Karl-Gunnar Ståhles. Han uppträdde både föredömligt och kallblodigt.

Chocken kom inte då, möjligen några dagar senare, och Ståhle berättar:

- Vissa upplevelser gör att man kvicknar som människa. Då fattade man, att livet inte bara var bandy.

- Men jag minns också, när vi stannade till för att äta på vägen hem. Vi hade spritförbud på våra resor, men den där gången bestämde vår lagledare Olle Bjelkström, att jag skulle ha en snaps!

Av Forsbacka IK fick Karl-Gunnar Ståhle 50 kronor och en klubbnål - "jag har den kvar i någon låda" - men den som tjänade mest på episoden var ändå "Lunkan", fotografen:

- Samtidigt som han hjälpte till att dra upp mej med vänsternäven plåtade han med högern, och bilderna hamnade i amerikanska Life.

Själv minns jag "Lunkan" främst av en annan anledning, för en viss replik.

Vi skulle för Gefle Dagblads räkning bevaka svenska fotbollslandslagets träning i Saltsjöbaden inför VM-kvalet mot Västtyskland i september 1965.

Tidningens svarta bil

Stor uppställning. Fotograf "Lunkan" och nyanställde sportreportern Sandlin fick för resan nyttja tidningens stora svarta bil och tidningens chaufför Gösta Huldt.

"Lunkans" replik, som jag fortfarande tänker på varje gång jag passerar platsen, kom halvannan mil före Uppsala, strax efter Björklinge.

Där fanns då, och finns ännu, en vägskylt pekande åt höger med kilometeravgivelsen till Skuttunge.

Det är då "Lunkan" säger:

- Skuttunge! Det brukar jag ju kalla min fru...

Men ta bilder kunde han, "Lunkan".

Fotnot: Bandymatchen spelades om 23 januari. Forsbacka vann, 6-1, och kom femma i serien. Köping kom tia och sist. KG Ståhles kommentar: "Vi var för bra för tvåan - för dåliga för ettan".

Tio-i-topp annandagsbandy

Lasse Sandlin