”Inga hinder mot att företräda alla tre parter”

Patrik Brenning

Fifa:s regler – här är fotbollens nya verklighet

När problemen blev för stora, klagomålen för många och skandalerna för saftiga agerade till sist Fifa.

De tog helt enkelt bort reglerna.

Tre dagar innan jul genomfördes ett möte på Grand Hotell i Stockholm som visar oss fotbollens nya verklighet.

För några år sedan satt jag i ett kontor på den finaste adressen på Östermalm i Stockholm. En lokal ett stenkast från Stockholms Stadion som kostar en miljon extra bara för att brevlådan råkar stå där den står. Jag var inbjuden av en av Sveriges främsta fotbollsagenter för att diskutera en proffsövergång i mångmiljonklassen.

Anledningen var dokument jag kommit över som visade att agenten inte bara agerat representant åt spelaren i fråga. En annan agent, tills då alldeles nyligen anställd på samma adress, hade företrätt proffsklubben samtidigt som en fjärdedel av övergångssumman försvunnit till en annan agentur i utlandet. Vilka de jobbat för framkom aldrig.

Jag ville fråga agenten vad som egentligen hade hänt. Misstanken att han suttit på dubbla stolar var lika självklar som att en drinkvagn i mässing mötte mig när jag klev in på hans kontor. Men intervjun ledde ingenstans.

Poserade på Grand Hotell

Ingen annan ville heller prata. Det slutade till sist med att affären faktiskt anmäldes till Fifa men någon verklig utredning hörde jag aldrig talas om. Någon fällande dom kom definitivt inte. Det hela slutade istället med att en högt uppsatt och mycket hederlig ledare i den säljande svenska klubben tvingades lämna för att han ansågs ha blivit för obekväm.

Historien är ett talande bevis för hur jag länge uppfattat agentbranschen. Lika lukrativ som hemlig. Lika stängd som misstänkt.

Fifa hade tidigare ansvaret att både bevaka och bestraffa branschen men det var sällan någon såg någon egentlig effekt av det. Nästan varje månad fick jag tidigare tips via telefon eller mejl från personer inom branschen som ansåg att kollegor agerat mot regelverket. Men ingen ville tala offentligt och några följder såg vi inte heller. Till sist tröttnade också Fifa.

Den 21 mars 2014 klubbade de igenom de nya reglerna som trädde i kraft i april 2015. Ändringen: Ingen ska längre bevaka agenterna. Fifa valde helt enkelt att döpa om dem till ”företrädare”, slopa licenssystemet och ifrånsäga sig allt ansvar för att allt går rätt till vid spelarövergångar. Orkar du inte städa lokalen är det lättare att ge bort hela huset, verkade fotbollsorganisationen resonera.

Så vad ser vi då för effekter?

Under julhelgen kom en första riktigt talande bild av den nya fotbollsverkligheten. Tre dagar innan julafton poserade kinesiska Dalian Yifang stolt på bild med sin tränare och två nya anfallsförstärkningar. Det udda var att de gjorde det på Grand Hotell i Stockholm.

”Är min sak”

Anledningen var att Mohamed Bangura hämtats från svenska AIK och Mikael Stahre fått förlängt förtroende som tränare. Dessutom värvades förre Djurgårdsanfallaren Nyasha Mushekwi från sydafrikanska Mamelodi Sundowns.

Kort senare fick jag tips om att allt inte gått rätt till. Ett dokument visade mycket riktigt att Mushekwi gett mandat till en annan agent att företräda honom än de som sytt ihop affären. Jag ringde därför Patrick Mörk, som företräder Bangura och var en av personerna på bilden, för att höra vad han hade för roll i övergången.

– Jag hjälpte Dalian att värva Nyasha, sa Mörk.

Du representerade dem?

– Ja.

Vad var då din roll i Banguras affär?

– Det ger jag mig inte in på. Det är min sak hur jag jobbar och vilken roll i affären jag haft men i det här fallet hjälpte jag Dalian att få Nyasha.

Men du kanske förstår att jag frågar eftersom du hjälper Dalian att värva Nyasha samtidigt som du representerar Bangura som presenteras för samma klubb?

– Det är min ensak. Jag uttalar mig om Nyasha. Oavsett vilken roll jag har haft har det ingen betydelse ändå.

Där var det stopp. Nästa samtal gick till AIK:s sportchef Björn Wesström för att se om han kunde svara på om Mörk var med i affären som representant för Bangura eller Dalian.

– I vårt fall representerade han oss, sa Wesström.

Han representerade er?

– Yes.

Vet du vem som förhandlade för Bangura?

– Nej.

Det låter som Mörk har väldigt många stolar?

– Det får du prata med honom om. Vi har ett förmedlaravtal med honom på affären där han var involverad från vår sida. Det är så det funkar. Vad han gör med andra och på vilket sätt vet jag inte.

Blir konsekvenser

Patrick Mörk representerade alltså Dalian i köpet av Mushekwi, AIK vid försäljningen av Bangura och Bangura i egenskap av spelaragent. Ett misstänkt regelbrott minst sagt – om det hade skett för ett år sedan.

– Det finns inga hinder i det nya regelverket mot att en förmedlare företräder alla tre parter i en affär, säljande klubb, köpande klubb och spelaren, så länge det finns ett skriftligt samtycke med alla parter innan man påbörjar övergången, säger Anders Hübinette, gruppchef för Svenska fotbollförbundets rättsgrupp.

Där står vi i dag. Fifas frånsägande av allt ansvar har lämnat fotbollen med en övergångsverksamhet att liknas vid vilda västern. Vem som helst kan agera förmedlare och sitta på hur många stolar den vill. Men vad är problemet om alla nu är med på det?

Jo, när agenterna nu även börjar representera klubbarna i samma affärer som de gör med sina spelare väcks med en gång ett stort antal frågor:

Vilket råd kommer en ung talang som hade mått bäst av att stanna i sitt lag få om agenten även har kontrakt med en intresserad klubb? Vilka krav kommer agenten ställa på en klubb om hans spelare jagas av en rival han också representerar? Hur hård kommer agenten vara i löneförhandling för spelarens räkning när han även har betalt av köpande klubb för att få allt att gå igenom? Vilken spelare kommer egentligen få rådet att stanna kvar om en agent har möjlighet att få betalt från tre parter för en affär? Vad händer om två klubbar slåss om samma spelare, en agenten företräder och en han inte är anlitad av?

Inte gjort något fel

Det här riskerar att ge agenterna en farlig maktposition gentemot både spelare och klubbar. Spelaren kan inte längre lita på att han får rätt råd. Klubbarna kan i sin tur hamna i budkrig inte bara om spelaren utan även om agenten. Den som äger agenten kommer ju i praktiken ha en enorm fördel även i kampen om spelaren. Detta eftersom det är agenten som ska presentera förslagen och ge spelaren råd om vilken klubb han ska välja.

Mer makt innebär också mer pengar. Bara under perioden 1 oktober 2014 till 30 september 2015 betalade de 20 klubbarna i Premier League ut motsvarande 1,6 miljarder kronor till agenter. Pengar som hade kunnat sippra ner genom fotbollen till mindre klubbar och i dag ideella fotbollsledare. De som gör det riktigt viktiga jobbet för fotbollens framtid. För är det verkligen bra för sporten att både pengarna och makten nu i allt högre utsträckning försvinner till en fjärde part som egentligen inte har någon aktiv del i själva spelet?

Patrick Mörk har inte gjort något fel i affären som presenterades på Grand Hotell strax innan jul. Utifrån sett verkar det också vara tre (eller fyra) mycket nöjda parter i övergången. Men han får, lyckligt eller olyckligt, här agera exempel för en ny förändring inom fotbollen.

Fifa:s påstod i samband med regeländringen att de hoppades att den skulle innebära en större öppenhet för branschen. Att klubbarna skulle redovisa vem som fått betalt och hur mycket vid en affär. För problemet med det gamla systemet ansågs vara tre: Det fanns för få licensierade agenter, affärerna var inte transparenta och kontrollerbara och det uppstod ofta tvister om vem som skulle betala agenternas arvoden.

Skjuts ned i leden

Lösningen på att det fanns för få agenter blev att ta bort agenterna helt och för att se till att affärerna blev kontrollerbara tog Fifa helt enkelt även bort reglerna. Nu går det enkelt uttryckt att se om det finns jävsituationer eftersom inga jävsituationer längre är förbjudna.

Utan lagar brukar kaos uppstå – men nu är det i alla fall inte Fifa som behöver städa. I stället skjuts bevakningsansvaret längre ned i leden. I Sverige blir det upp till föreningarnas medlemmar att granska klubbledarnas betalningar till förmedlare när de den 31 mars varje år offentliggörs på Svenska fotbollförbundets hemsida. De får då se samtliga företrädare föreningen i fråga anlitat samt vilka belopp som betalats ut och tvingas därefter, trots de lekmän som de är, värdera om det är lämpligt.

De unga tar smällen

Jag hoppas att de då tar sitt ansvar, kräver förklaringar av klubbarna vid höga summor eller märkliga intressekonflikter och tar aktiva beslut på klubbens årsmöten. Det kan fungera i teorin – men min erfarenhet från historien på kontoret på Östermalm gör mig knappast förhoppningsfull.

Vilka som drabbas av de nya reglerna återstår att se men jag anar att det återigen är de längst ned i näringskedjan som får ta smällen. De unga spelarna, de ideella fotbollsledarna, de mindre föreningarna och de hederliga föreningsledarna som vågar vara obekväma. De som inte kan rulla fram drinkvagnen, luta sig tillbaka i sin sammetssoffa och ta in utsikten över Stockholms Stadion från kontorsfönstret.

En Gin och tonic på det kanske?

Så har agent-reglerna ändrats

Utdrag ur de gamla reglerna:

Agenten får endast representera en part vid förhandlingar om en övergång och ska försäkra sig om att undvika intressekonflikter i avtalssituationer. Agenter inom samma företag liksom agenter som regelbundet samarbetar får inte företräda var sin part i ett och samma ärende.

Utdrag ur de nya reglerna:

Det anses inte föreligga en otillåten intressekonflikt om förmedlaren skriftligt upplyst om pågående eller potentiell intressekonflikt som kan föreligga i förhållande till övriga berörda parter, transaktionen, förmedlingsavtal eller gemensamma intressen, och samtliga parter lämnat sitt skriftliga samtycke innan förhandlingarna inletts.

Om spelare och förening vid förhandling vill anlita samma förmedlare, ska spelaren och föreningen lämna ett skriftligt samtycke till detta innan förhandlingen inleds samtskriftligt bekräfta vilken part som ska betala ersättning till förmedlaren. Dessa dokument ska ges in till SvFF vid registrering enligt artikel 3.

Förklaring:

Tidigare genomfördes en förhandling mellan tre parter där spelaren företräddes av en agent i förhandlingen med klubbarna. Även klubbarna kunde anlita agenter för att hjälpa till att hitta eller sälja spelare samt i förhandlingen om övergångssumman. Agenterna fick då aldrig företräda någon annan part i samma förhandling.

Nu får agenten, om skriftligt samtycke medges från samtliga parter, företrädare hur många parter som helst i en förhandling. En agent kan alltså hjälpa en klubb att sälja en spelare han själv företräder till en annan förening som gett honom i uppdrag att hitta en ny spelare åt dem.

Rekommendationen är att agenter som företrätt spelaren eller föreningen vid en löneförhandling inte får mer än tre procent av spelarens totala lön under kontraktstiden. Har spelaren ett fyraårskontrakt som ger honom en årslön på en miljon kronor har agenten alltså rätt till 120 000 kronor.

Agenter som företräder föreningar vid en övergång ska inte belönas med mer än tre procent av övergångens värde. Allt är dock rekommendationer och kan förhandlas fritt.

Följs reglerna kan agenter nu mångdubbla sin ersättning vid en enskild affär. Ett exempel:

Om en spelare säljs från Malmö FF till AIK för tio miljoner kronor och samma agent representerar bägge klubbarna samt spelaren har han rätt till ersättning från alla tre parter.

Det innebär 300 000 från säljande klubb och 300 000 från köpande klubb samt ersättning i form av tre procent av spelarens totala kontraktsvärde. Med de gamla reglerna hade agenten bara kunnat avlönas av en part.