Så dog 16 orienterare

Det var Bartonella - inte Twar som var orsaken till dödsfallen

De 16 dödsfallen är inte lika oförklarliga längre.

Forskarna har kommit ett steg närmare lösningen på orienteringsdöden.

- Vi anser de beror på en serie av olyckliga omständigheter, säger läkaren Lars Wesslén.

Så dog 16 orienterare

Mellan 1979 och 1992 drabbades 15 unga män och en kvinna av den så kallade orienteringsdöden.

Deras hjärta slutade plötsligt att slå och de avled under mer eller mindre oförklarliga former.

Läkaren Lars Wesslén har vigt tio år av sitt liv att få reda på varför och kan nu presentera ett genombrott.

Enligt Wesslén var det varken Twar-bakterien eller skogsmiljön i sig som var fel - utan allt i kombination.

Olyckliga omständigheter

- Det är inte så enkelt att det är myggor och fästingar som vi kan skylla på. Det finns inga klara smittvägar och jag vill inte gissa. Klart är att det är en serie av olyckliga omständigheter som en orienterare har i sitt sätt att leva, säger Lars Wesslén.

Det nya forskarna upptäckte var en bakterie, Bartonella, hos samtliga de fem dödsfall de har kunnat testa mikrobiologiskt. Bartonella är oftast godartad och läker av sig själv.

Men i kombination med fysisk ansträngning kan den sätta sig på hjärtat och framkalla hjärtmuskelinflammation, som kan leda till döden.

Ett delmål i forskningen

- Helt säkert är att dödssiffran var alldeles för hög. Sju procent av de vanliga blodgivarna hade Bartonella medan 31 procent hos dem som elitorienterar, säger han.

Vad innebär detta genombrott för din forskning?

- För mig är detta bara ett etappmål. Jag har jobbat med det här sedan 1993 och det känns skönt att kunna visa hur allt hänger ihop. Huvudsaken är att vi inte får några nya dödsfall, säger han.

Åtgärdsprogram 1992

Niclas Johansson