Modigt och oerhört privat, Sarah Dawn Finer

Pernilla Ericson

Hon är vanvettigt modig, den där Sarah Dawn Finer.

Som sommarpatar i direktsändning.

Och hänger ut sitt innersta i etern.

Sarah Dawn Finer stod i närbild i Melodifestivalen och sjöng sig in i svenska folkets hjärtan, med låten "I remember love". Hennes ögon sa lika mycket som hennes gigantiska röst, och hon såg så trygg och självsäker ut. Men i sitt sommarprat blottar hon en annan Sarah. En som inte trott sig vara värd kärlek. Som 13 år gammal stal pengar för att ta en taxi hem till 20-åringen hon låg med, och som bara ville träffa henne på nätterna. Som ställt upp på att vara den andra kvinnan och nästan trott att det var tillräckligt, så som hon sjungit om: ”Det kanske bara är en lek för dig, men det här är mitt liv…”. En Sarah som absolut inte älskade sig själv.

Modigt och privat

Det är modigt, och oerhört privat, men jag förstår precis varför hon berättar det. För alla där ute, som ännu är kvar i den känslan, och tror att de inte kommer vidare. Hennes resa till självkänsla hade jag gärna hört mer om. Men Sarah vill ta oss med bland minnena från en brokig artistkarriär, som började redan i tonåren. Och som artist har hon hunnit uppleva det mesta. Att sjunga i en show där Art Garfunkel rymmer ut genom toalettfönstret och lämnar Scandinavium till fots. Att kaskadspy i scenkorridoren mitt under föreställningen av "Jekyll & Hyde", eftersom "the show must go on". Att sjunga – och vara dryga, brittisk Lynda Woodruff – inför hundra miljoner tittare i Eurovision song contest.

Hyllar sin sångpedagog

Hon pratar om sin röst som om en älskad vän, hennes "själs spegel", som alltid avslöjar hur hon mår. Snuddar vid tanken på hur det skulle vara att inte kunna sjunga längre. Det är hjärtskärande vackert när hon spelar upp en 15 år gammal demo-inspelning, som en hyllning till en älskad sångpedagog som gått bort i cancer. När Sarah i direktsändning dedicerar sin sång till vännen brister rösten.

Men sedan gör hon det som alla hoppades på. Tar upp gitarren. Sätter sig vid pianot. Och gör det hon är allra bäst på – sjunger.

En av sångerna handlar om henne själv. En tjej som äntligen tycker att hon är värd att älskas.