Väskan som blev en symbol

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-31

Louis Vuittons historia involverar både tsarer, nazister och Paris Hilton

Den här bilden publicerades i Svenska Dagbladet efter riksdagsdebatten förra onsdagen. Debatten efteråt handlade mindre om politik – och mer om Sahlins röda väska från Louis-Vuitton.

Mona Sahlins fina och omdiskuterade väska är röd som en socialdemokratisk ros och stämplad med franska lyxmärket Louis Vuittons logga.

Men detta är inte berättelsen om Mona Sahlins val. Detta är berättelsen om Väskan.

Louis Vuitton – en gång ouppnåelig glamour hos Audrey Hepburn, sedan svindyr lyx hos varumärksmonster som Victoria Beckham fram till i dag då 99 procent av alla Louis Vuitton är piratkopior.

När Mona Sahlin fotograferades med sin hallonröda Antigua Cabas från Louis Vuitton häromveckan var debatten ett faktum. Kritikerna menade att ledaren för Socialdemokraterna inte bör bära en lyxig 6 000-kronorsväska. Andra stödde Monas fashion statement med argumenten att väskan var en 50-årspresent, att en kvinna i Monas position måste få klä sig med omsorg och att prislappen i sammanhanget faktiskt inte var så farlig (kronprinsessan Victorias Hermèsväska kostade minst tio gånger så mycket).

– Vi svenskar har inte haft någon större kunskap om mode förrän vi fick en inblick i den världen genom kändiskulturen. Att som Mona behöva ursäkta en dyr gåva händer bara i Sverige, säger trend­analytikern Cay Bond, och fortsätter:

– Å ena sidan har vi den här brat-iga kulturen där vi skryter om vilka varumärken vi bär, å andra sidan får inte vem som helst bära dem. De som blir uppretade är de som själva faller för kändiskulturen, och det är dubbelmoral.

Började som väsktillverkare

Men kanske var det inte bara prislappen som orsakade mediastormen. Louis Vuitton förknippas å ena sidan med anor och kvalitet, å andra sidan med piratkopiering och bortskämda rikemansbarn. Med en historia som involverar både tsarer, nazister och Paris Hilton är det franska lyxmärket behäftat med mycket bagage, på gott och ont.

Maria Soxbo

ANNONS

Följ ämnen i artikeln