”Var är alla supersugna teens?”

helskärm

Det är årets varmaste dag och jag ligger hemma med lunginflammation. Kurerar mig med penicillin, ett halvt ton lösgodis och ”Superbad” på dvd.

På svenska heter filmen ”Supersugen”, och det är precis vad high school-snubbarna Seth och Evan är. Supersugna. På att knulla.

Själv är jag mest sugen på att se något som får mig att glömma att jag hostar upp slemklumpar stora som bigarråer. Något som är jävligt roligt utan att vara intelligensbefriat med en handling min febertröga hjärna orkar hänga med i.

Bredvid sängen har jag en hel Buylando-kasse full av filmer som uppfyller mina kriterier.

Det är en kasse med ett synnerligen icke-patriotiskt innehåll.

Sju filmer. Ingen svensk. Inte en enda.

Jag har verkligen ingenting emot svenska ungdomsfilmer. Men de är helt enkelt inte roliga. Sorry.

Till deras försvar ska sägas att de knappast försöker och misslyckas.

De har valt bort skratten för tungsinnet. Fokuserar på problem.

Inte ”hur ska jag få henne att ligga med mig?”-problem. Utan tunga, omöjligt svåra sådana. Våldtäkt, sexuella övergrepp, fler våldtäkter. Utanförskap, mobbning och döende föräldrar.

Och de gör det ofta bra. Ibland fantastiskt.

Ändå kan jag inte låta bli att undra varför. Varför sex aldrig är något ungdomarna på svenska biodukar längtar efter, medan film-kidsen på andra sidan Atlanten inte kan tänka på annat.

Kanske är det enkelt. Kanske handlar det om att svensk underhållning som saknar djupare mening undantagslöst föraktas.

Och inget skrämmer oss som föraktet.

Kanske vill filmerna visa att vi svenskar faktiskt är medvetna om tonårens problematik. Att vi vet hur jobbigt det är, hur mycket som kan gå fel.

Att vi tar ungdomar på allvar. På så stort allvar att vi glömmer att skratta åt eländet.

Jag vet inte. Jag önskar bara att någon film i min kasse kunde fått handla om svenska tonåringar. En enda svensk film med minst en pinsam porrincident, ännu pinsammare föräldrar som bara vill väl och massor av tokiga missförstånd som dryper av handsvett och pubertetshormoner.

En film där ingen tvingas ligga med någon mot sin vilja. Men där alla vill. Ligga, alltså.

Visst. Den filmen finns redan. Den heter ”Bert – den siste oskulden” och kom ut 1995, långt före sin tid. En ”kåta teens som vill bli av med oskulden”-rulle redan fyra år innan ”American Pie” kom och gjorde det till en egen genre. I USA, alltså.

Här hemma fick Bert fortsätta att vara den siste oskulden på film.

Annika Marklund