Inspirationen har gula kängor i lack

Annika Marklund om streetstyle-foton

helskärm

Hon står på en höstkylig gata i en stad jag aldrig besökt med en antydan till ett leende i vänstra mungipan. Hon bär en ljuvlig rutig kappa och stickade knästrumpor, men det är inte klädernas förtjänst att jag fastnar i bilden.

Förtjänsten är enbart hennes. Och det liv hon lever.

Jag dröjer mig kvar och ser hur hon vaknar med tovigt hår och sömnränder över kinden, hur hon äter prinsesstårta till frukost på det lilla caféet med öppen spis i hörnet. Jag ser henne spela Törnrosa varje söndagsförmiddag på stadens minsta barnteaterscen, sjunga hesa franska ballader till pianoklink, köpa kinamat till middag ur ett hål

i väggen. Jag ser hur hon på nätterna sitter i sin lilla tvåa och limmar ihop pyttesmå dockskåpsmöbler till sin systerdotters tredje födelsedag.

Jag ser hennes liv eftersom det är mitt att skapa.

I verkligheten är hon fångad i ögonblicket av Scott Schuman, mer känd som ”The Sartorialist”, världens mest framgångsrika street style-fotograf. Det enda jag vet om flickan med kängorna är att hon har långt hår i samma nyans som brända mandlar och kläder som viskar om ett liv jag bara kan drömma om.

Hon inspirerar mig där alla andra misslyckas.

Vi förväntas bli inspirerade av kända skådespelare, moderedaktörer, modeller. Av sångerskor, arvtagerskor och

modebloggare. På bild efter bild presenteras deras

senaste klädval, bilder som ger en fingervisning om vad vi borde köpa för att kunna kalla oss trendiga. Men det är också allt.

Vi klär oss som de personer vi vill vara, för de liv vi vill leva. Problemet med kända människor är just det – att de är kända. Genom bloggar och skvallerpress känner vi deras vardag, från innehållet i deras garderober till vad de åt till middag.

Inspiration kräver att fantasin ges utrymme och svängrum. När vi inte får möjlighet att drömma och fantisera tvingas vi nöja oss med att sno stilen av nya Bevvan-gänget.

Street style-fotografier porträtterar vanliga människor på gatan,

i vardagliga sammanhang. De är tänkta att ge oss en bild av verklighetens mode – men i själva verket är det vi får en chans att fly verkligheten. Och börja inspireras. Flickan på gatan får mig inte bara att vilja köpa ett par gula kängor i lack på E-bay. Hon får mig att längta till alla de platser dit de gula kängorna kan ta mig. Hon inspirerar mig till att boka en flygbiljett till Paris, att skriva en låttext; att känna, våga, drömma.

Och hon påminner mig om hur länge sedan det var jag åt en rejäl bit prinsesstårta.