Svag klimatkompromiss i Doha
Publicerad 2012-12-08
Stockholm. Efter tolv dagars hårda förhandlingar enades FN:s klimatmöte i Doha i kväll om en kompromiss. Men förslaget, som bland annat innebär att Kyoto-protokollet förlängs till 2020, kritiseras från flera håll.
– Det är egentligen ingenting, man har kommit överens om att man ska fortsätta en diskussion och ha klart skelettet till det nya dokumentet år 2014 och att beslut fattas 2015. Man tidigarelägger det något. Det är väldigt ont om tid och krävs nästan mirakel för att på tre år sy ihop ett nytt avtal, säger Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.
Inte heller miljöminister Lena Ek (C) är nöjd med den slutliga överenskommelsen, som utöver förlängningen av Kyoto-protokollet mest innebär löften om nya samtal. Hon konstaterar efter mötet att det finns en del stora besvikelser, bland annat när det gäller utsläppsminskningar.
– Vi har ju värdlandet till exempel, Qatar, som ju inte har givit några löften om utsläppsminskningar. Det är ju remarkabelt, säger hon till TT.
En annan besvikelse är finansieringsökningarna fram till 2020 för utvecklingsländerna.
– Det borde ha varit mer, det är bara att konstatera. Samtidigt är det svårt, de flesta länderna har ju ettåriga budgetperioder.
En framgång vid sidan om förlängningen av Kyoto-protokollet är enligt Ek att handeln med utsläppsrätter regleras och möjligheten att köpa dem begränsas.
– Det har vi gjort både genom frivilliga åtaganden och genom att sätta tak på hur mycket man får köpa. Det kunde ha varit bättre, men vi har ändå kommit en bra bit på vägen.
En av de mest svårförhandlade frågorna var hur långsiktiga klimatskador ska hanteras.
– Det kan vara stränder som försvinner och saltvatteninträngning till exempel. Nu har vi fört in den frågan under klimatfonden, så där finns det en teknisk lösning.
Trots det svaga avtalet är Svante Axelsson ändå positiv till att förhandlingarna inte helt brakat samman.
– Hoppet lever ju. Men det är ett märkligt betygssystem man har fått att man blir glad om det inte är kollaps. Det allvarliga är att man inte har fått någonting som hjälper oss att styra om världens utsläpp till 2020.
Förutom att länderna inte kommit överens om några skärpta miljömål eller utsläppsbegränsningar håller Axelsson med Lena Ek om att det är allvarligt att inget beslut heller fattades om nya pengar till utvecklingsländerna.
– Vi borde ha fått en höjning och ingen backning, det är helt oacceptabelt. Vi måste ha mer pengar till utvecklingsländerna så att de kan få resurser för att klara av de stormar och klimatkatastrofer vi ser allt mer av, men också för att ställa om till ett fossilfritt system, säger Axelsson.
Enligt klimatkonventionen och överenskommelsen vid toppmötet i Köpenhamn ska industriländerna bidra med 100 miljarder dollar till utvecklingsländerna fram till 2020. 2012 delades 30 miljarder ut, men hittills har endast omkring 7 miljarder lovats ut för 2013 enligt vad Axelsson erfar.
"Vi har förlorat ännu ett år i klimatarbetet. Det har vi inte tid med. Med så här fluffiga uppgörelser går världen mot en temperaturhöjning på fyra grader. Uppriktigt sagt; det skrämmer mig", meddelar Vänsterns Jens Holm som befinner sig i Doha, i ett pressmeddelande.
"Jag är visserligen glad över att förhandlingarna inte bröt samman helt och hållet. Vi har fått en förlängning på Kyotoprotokollet. Men detta avtal är ett tomt skal", fortsätter han.
Också Socialdemokraterna är kritiska.
"Bättre än inget men verkligen helt otillräckligt. Klimatförhandlingarna i Doha lyckades inte ens leverera det som var minsta nivån på förväntningarna. Jag kan inte acceptera att det ska vara så svårt att bygga broar till jobb och välfärd och samtidigt rädda vår framtid", säger Matilda Ernkrans, som är miljöpolitisk talesperson, i ett pressmeddelande.
Miljöprofessorn Johan Rockström tycker att beskedet att Kyoto-protokollet förlängs i grunden är bra.
– Det är det enda juridiskt bindande avtal som finns inom ramen för FN:s klimatkonvention, säger han.
Men däremot anser också han att det är otillräckligt eftersom bara omkring 15 procent av världens utsläpp täcks av protokollet.
– Det är olyckligt att det förlängs så länge, det hade varit en större press på världens nationer om det bara förlängdes fem år. Målet måste vara att alla går över i ett juridiskt bindande globalt klimatavtal så fort som möjligt, säger Rockström.
Klimat- och energiexpert Martina Krüger från Greenpeace Sverige är på plats i Doha och sammanfattar stämningen efter beslutet:
– Inom miljörörelsen råder en jättestor ilska och besvikelse, samma sak bland de länder som bli drabbade.
Hon menar att det finns ett stort glapp mellan förhandlingsresultatet och tvågradersmålet för klimatet. Hon pekar ut Polen som bromskloss inom EU.
– Och det är ju inte bra eftersom nästa års möte ska vara i Warszawa. Annars är det USA som fortfarande försöker blockera allt som kan blockeras.
Kompromissförslaget lade fram på lördagsmorgonen av mötets ordförande Abdullah bin Hamad Al-Attiyah i morse fram kompromissförslaget.
– Jag tror att det här är ett paket vi alla kan leva med och som också är bra för vår planet och framtida generationer. Jag upplever att ingen är helt nöjd över förslaget, men att det finns en allmän överenskommelse att föra det till plenum, sade han.
Förhandlingarna har paralyserats av motsättningar mellan fattiga och rika länder om kostnaderna för klimatarbetet. Utvecklingsländerna känner sig svikna av västvärlden och säger att utlovat bistånd uteblivit.
De svåraste problemen gällde inte minst gamla olösta frågor, som just Kyoto-protokollet. Men även utsläppsrättigheterna har varit svåra att komma överens om, vilka som ska ha rättigheterna och hur mycket.
Fakta: Kyotoprotokollet
– Kyotoavtalet, som slöts 1997 och trädde i kraft 2005, innebär åtaganden endast för de industriländer som skrivit under protokollet: EU-länderna, Japan, Kanada och Ryssland.
– Dessa länder åtog sig att minska sina utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser med fem procent till 2012, jämfört med 1990 års nivåer. Problemet är att avtalet bara reglerar cirka 15 procent av de globala utsläppen.
– De största utsläppsländerna, Kina och USA, har aldrig bundit sig för några minskningar. Kina har sluppit åtaganden eftersom det räknas som ett u-land medan USA valt att stå utanför avtalet.
TT-Reuters-AFP