Välkommen till Akihabara - Electric town
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-08-14
Här går nya teknikprylar för halva priset
Akihabara. Uttala ordet och tänk hela kvarter med all tänkbar och otänkbar elektronik av senaste modell.
Då har du tänkt rätt. Den elektriska staden i Tokyo slår nämligen det mesta i världen och kan du inte göra ett superfynd här – då kan du helt enkelt inte fynda alls.
Oj, oj, oj. Det är det första som kommer över en när man stiger av på tunnelbanestationen Akihabara i Tokyo. Electric town kallas också stadsdelen som gett taxfreepåsarna en helt egen dimension. Och man behöver inte vara elektroniknörd för att uppskatta ett besök i en av Tokyos mest spektakulära stadsdelar.
Här kostar de senaste elektroniska prylarna bara en bråkdel av av vad de gör hemma. Ipods, Playstation3, digitalkameror och mp3-spelare i våningsplan efter våningsplan för en spottstyver jämfört med Sverige. Gör du inte ett klipp här, gör du det ingen annanstans heller.
Efter att ha snirklat mig genom ett myller av underjordiska gångar står jag med båda fötterna i paradiset.
Här är det julafton året runt. Det blinkar, blippar och sjungs karaoke i de senaste karaokemaskinerna i varje hörn. Utklädda mangatjejer delar ut flygblad och har radarn inställd på västerlänningar som mig och andra nyfikna besökare som omtumlade just lämnat det sista trappsteget på rulltrappan.
Blickarna dras till ett enormt höghus som har rulltrapporna hängda utanpå huset, likt inglasade myrstigar. Innan jag hinner blinka får jag en karta i handen som beskriver stadsdelen Akihabara på engelska och vägen till de största affärerna. Här regerar de stora elektroniska drakarna. Playstation har ett eget fyravåningshus, Canon, Sanyo, Pioneer och Sony likaså. Den bästa tiden att komma hit är på kvällen då hela stadsdelen blinkar i kapp likt en överaktiv vintergata.
Mitt första stopp blir secondhandaffären I Computers. Säsongsgamla elektroniska apparater byter ägare för priser man bara drömmer om. Jag spanar in en Canon EOS 20D digitalkamera. Den kostar motsvarande 4?000 kronor med standardobjektiv – lockande för ett kamerafreak som jag. Hemma kostar den 12?000 kronor i nypris.
Bakom disken står säljaren Nakase Takashi och servar kunder i en rasande effektiv fart. Engelska är inga problem att göra sig förstådd med i den här stadsdelen som är den mest turisttäta i hela Tokyo.
– Det som är populärast att köpa här är digitalkameror, men vi säljer även mycket datorer och videokameror. Många av de stora elektroniska företagen provar sina modeller här i Akihabara innan de går på export, berättar han.
– Visar det sig att nyheterna inte säljer under en period här, så kanske de aldrig kommer ut på marknaden, förklarar Nakase Takashi och ursäktar sig bugande och viftar till nästa kund. Här går det mesta på ackord.
Akihabara räknas som världens största enskilda område som säljer högteknologisk elektronik anpassad till västerländska digitala och elektroniska system. På en yta som motsvarar Söder i Stockholm och lite till pekar skyskraporna rakt upp i skyn med hyllkilometrar av telefoner, kameror, datorer och prylar du inte trodde fanns. Killgäng drar från butik till butik för att testa de senaste produkterna på marknaden.
En affär har specialiserat sig på lavalampor, en annan på sladdar i all världens färger, en annan säljer bara hörlurar i hundratal.
Är du prylgalen kan du förlora din själ här, och om du tröttnar kan du ta ett brejk på en av de många patchinkoställena. Stadsdelens populäraste patchinkoställen (patchinko är små stålkulor som du spelar med i automater där du kan vinna allt mellan himmel och jord) ligger lägligt i Playstationhuset som ensamt upptar ett helt kvarter. Medelåldern på besökarna här är runt 18 och jag traskar vidare in på nyöppnade Onoden, ett elektronikvaruhus i fyra plan som är Akihabaras största.
Det är lätt att bli vimmelkantig av alla olika modeller, lockpriser och superklipp som du tror att du ska göra.
– Det bästa är att välja ut en modell i hemlandet och sedan köpa det här, för det är mycket billigare i Electric town, säger Yoto Utesando, försäljare.
Jag står och väljer mellan två digitalkameror. Och faller till slut för en Canonkamera som kostar 1 900 kronor här. Hemma kostar exakt samma modell 4 500 kronor. Mindre än halva priset. Jag känner mig som klippens drottning.
Klockan är 21.00 0ch affärerna släcker ner en efter en. Inkastarna börjar gäspa. Karaokesnubben vid Akihabaras tunnelbaneuppgång drar en sista Elvislåt på hes japanska.
Men det gör inget – jag har sett Akihabara och alla andra elektronikaffärer i världen har bleknat.
Fotnot: För att komma till Electric town, ta tunnelbanan från Tokyo Station till Akihabara. Uppgång på Soto Kanda i-chome.