Värd att betraktas

Jag beställer en öl i baren och vänder mig om mot min väninna. Hon fnittrar och tittar bort mot några män i trettioårsåldern. De står kanske fyra meter bort från oss och jag hör hur två av dem högt och ljudligt kommenterar min väninnas D-kupa och hon ler försiktigt tillbaks och rättar till sin urringning. De där männen står där så trygga i sin rätt att betrakta, bedöma en kvinna vilket gör mig skitförbannad. Jag tittar förvånat på min väninna som särar lite på läpparna och fortsätter le tillbaks medan männen fortsätter med att kommentera hennes röv. Och nu då?

Nu förväntas hon säkert gå ner på alla fyra i en posé á la tidningen Slitz och säga ”Oh, ja killar….jag älskar sex och jag är en fantastisk älskarinna.” Va fan är det som ger män rätt att bedöma en kvinna? Varje dag möts jag som kvinna av mer eller mindre erotiserade bilder av kvinnor i media som ska väcka mitt begär efter olika skönhetsprodukter, efter ett stereotypt ideal: Det celllulitbefriade, rynkfria, vältränade, med en hy som ett exklusivt glansigt tyg från Tricia Guild. Med hår blondare och mjukare än en bebis. Om män varje dag hade möts av erotiserade bilder av sig själva i samma utsträckning som kvinnor gör så skulle det verka lite homo. Men vi kvinnor förväntas bli styrkta i vår identitet som heterosexuella kvinnor genom dessa bilder, samtidigt som vi förväntas bedöma varandras yttre och förväntas acceptera att bli bedömda av den manliga blicken.

Hudkrämer baserade på sperma är ganska nytt och revolutionerande. Eftersom sperma innehåller glukos som bevarar fukt sägs dessa krämer vara bra. Why not!? Varför inte löpa linan ut? Som kvinna ska man vara värd att betraktas av den manliga blicken…så sagge i ansiktskrämer kan ju inte vara helt fel i dagsläget! Den manliga blicken, plus sperma, och voilá så har man gett kvinnan ett existensberättigande. Medan männen i baren fortsätter att betrakta, bedöma vårt yttre får jag lust att skrika: ”Men ni då! Det räcker inte längre med ljudet av plenty Ka-ching, Ka-ching på era konton varje månad. Gör något åt era trettio-plus-feta-ölmagar! Fixa era hängpungar hos plastikkirurgen. Kom hit! Snurra runt som små dockor! Böj er framåt! Sära på läpparna. Smile! Är ni redo att betraktas?”

Annelie Babitz