Två sekunder
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-08
Nyligen var två barbröstade män nära att få mig till tårar - på två sekunder. När en stackars dödssjuk raring fäller sina sista kärlekstårar i en film och musiken skriker om min empati bryr jag mig sällan. Med hjärnan förstår jag att det är hemskt - hjärtat tar en tupplur. När en person däremot osjälviskt upphöjer sin egentliga fiende eller liknande så kan er iskalle berättare bli berörd in i själen.
Inför över 50.000 dyrt betalande åskådare gjorde denna historias två huvudpersoner upp om vem som efter decennier av slit skulle bli ihågkommen som en förlorare. Under 17 år inom sitt yrke hade 35-årige Joe Calzaghe aldrig förlorat en match. 43 vinster, noll förluster, dominant och med en mästares karisma. Som åldrad titelhållare kunde han utan att det vore uppseendeväckande ha valt att obesegrad lägga av och bli ihågkommen för det. Istället valde han en 21:a match som titelförsvarare, på fullsatt hemmaplan, inför miljoner tv-tittare och mot den på förhand svåraste motståndare som kunde hittas. Mikkel Kessler, sju år yngre dansk nationalhjälte och i sitt livs form, 39 vinster, noll förluster, dominant och med en mästares karisma. Sitt livs stund.
När matchen börjar närma sig sitt slut är en av dem i en position han aldrig under sitt yrkesliv varit i förut - han vet att han poängmässigt går mot förlust. Bägge har mött den svåraste motståndaren någonsin och boxaren i underläge för första gången känt på frustrationen: han sköter sig utmärkt, boxas till och med bättre än han brukar - men han vinner inte. Han har kämpat, försökt hitta rätt taktik och anpassat sig, desperat gått på knock. När tiotusentals i publiken skriker som värst och det bara är sekunder kvar måste det kännas som det mest förnedrande tänkbara att höra klockan ringa och veta att man verkligen försökt men helt enkelt inte räckt till. Varit sämre, utan ursäkter att ta till. En äkta förlorare som nu visat sitt rätta jag.
Då kommer de, deras två sekunder. I ögonblicket då förlusten går från något abstrakt till verkligt blir den spontana reaktionen hos den drabbade något som lika snabbt fick mig tårögd. Förlorarens spontana reaktion blir ett leende, de kramas och hyllar varandra. Ingen bitterhet - motståndaren var bara bättre på det han tidigare var bäst på. På ytan en kanske liten gest... men så fin!
Niclaz Erlingmark