Det råder dubbelmoral om religioner

Läste ett antal intressanta blogginlägg. Bloggare som ifrågasatte religiositet. "Hur kan man tro på något man inte sett?" Det var en fråga som någon ställde.

Religion har inte bara med att se Gud att göra, utan det är ett begrepp som vi hittar i alla kulturer och traditioner.

Alla religiösa människor tror inte på sin religion för att de sett Gud.

Människor har existentiella frågor, människor har ett trygghetsbehov och människor är uppväxta i kulturer som ser religionen som en självklarhet och en del av livet.

Precis som svenskar som döper sina barn i kyrkan utan att för den delen gå dit varje söndag. I bland får jag uppfattningen att svenskar ser religiositet som något negativt, något som hjärntvättar folk eller används som lurendrejeri.

Det pratas om religionsfrihet, men ändå så är inte den muslimska slöjan accepterad. Vi fördömer nazismen för att vi vill stå upp för judar och deras tro men spärrar in tonåringar på psyket för att de fått religiösa visioner. Vi går ur kyrkan för att slippa den där procenten i skatt men vill absolut behålla den svenska kulturen.

"Religion leder bara till krig och elände." Gör inte politik, pengar och maktbegär det också?

Islam är en kvinnoförnedrande religion säger vissa, men vad är inte den svenska arbetsmarkanden då?

Det är inte alla som kan eller vill tro. Det är inte alla som får visioner och det är inte alla som är uppväxta i en religiös familj, men religion är en del av historien, vilket går inte att komma ifrån. Det är också en stor del av många människors meningssystem. Det är inte farligt att vara religiös och man måste inte se något konkret, det är därför begreppet känsla existerar.

Rebecca Hedlund