”Det här valet handlar om krig”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-25
Aftonbladet.se:s Erik Wiman på plats i Denver
DENVER. USA är ett land där kriget alltid är närvarande.
Med bara en dag kvar till demokraternas konvent fylldes Denver på söndagen av antikrigsdemonstranter.
Vid sidan av marschen står en lika bestämd motståndarsida.
– Min son dog i Irak, de förstår inte vilka uppoffringar vissa av oss får göra, säger Debbie Lee till aftonbladet.se.
Polisens batong är av trä och nästan en halvmeter lång. Hans svarta handskar kramar om skaftet om och om igen. Jag kan skymta hans ögon bakom de svarta solglasögonen. De blickar rakt förbi mig och landar på de tusentals demonstranterna som passerar bakom min rygg. Han ser beredd ut.
One, two three, four, skriker en man med megafon.
We don´t want no fucking war, svarar massan.
”Five, six, seven, eight – we will not participate”.
Dog för frihet
Men det är inte demonstranterna som fångar min uppmärksamhet i det här ögonblicket. Egentligen är det inte heller polisen med batongen även om han står i mitten av synfältet.
Det är den lilla pojken som står snett bakom honom.
Han är i dagisåldern och har en kamouflagemössa av armémodell på huvudet. I sin vänstra hand håller han ett stadigt tag om sin mammas ljusgröna byxben. Den andra handen lyfter en handskriven skylt med orden:
”My dad died for your freedom”.
Pojkens mun är ett streck och hans ögon är trotsiga, nästan hatiska, när han stirrar mot demonstranterna ett par meter bort.
Den här unga människan vet exakt vad han tycker om den skrikande massan framför honom.
Min pappa dog för er frihet, och ni hånar honom med era skyltar och banderoller. Det är så han känner där han står. Det är så han har fått lära sig känna av en mamma som sörjer sin döda make.
”Så respektlöst”
Hon skriker åt en ung man med en arrest Bush-tröja på sig när jag går fram till henne och presenterar mig.
– Vad vill du säga till de här människorna? frågar jag.
– De borde tänka sig för. Min man var en Navy Seal och han stupade i Irak i kriget mot terrorismen. Vad har de här typerna någonsin gjort för det här landet?
Frågan är retorisk. I hennes ögon har de inte gjort någonting alls.
Kvinnan som står bredvid bryter in i samtalet och sträcker fram ett kort. ”Till minne av Mark Alan Lee”, står det.
Hon heter Debbie Lee och hennes son dog i Irak som en av de första soldaterna som landsattes i Irak. Även han tillhörde elitförbandet Navy Seals.
Debbie säger att hon hatar de här demonstranterna.
– Det är så respektlöst mot det offer som vissa av oss har fått göra att jag mår illa.
Kvinnorna berättar att de i vintras besökte trupperna i Irak för att visa dem sitt helhjärtade stöd.
– De gör ett fantastiskt jobb där nere. Det var inte vi som startade kriget, vi bara försvarar oss.
”Valet handlar om krig”
En halvtimma tidigare pratar jag med Walt James, en 58-årig Vietnamveteran med arméskjorta och båtmössa på huvudet. Han håller en flagga i handen och vevar den lite lätt i takt till den tunga hip hopmusiken som strömmar ut från en PA-anläggning några meter bort.
De unga demonstranterna höjer sina händer till hip hopgruppen Dead Prez ilskna protestsång. ”It´s bigger than hip hop” sjunger de.
Walt nöjer sig med flaggviftning.
På hans mössa står det ”Veterans for peace” och hans flagga visar en siluett av en soldat ovanför orden ”You are not forgotten”.
– Det här valet handlar om krig eller inte krig, säger han. Det handlar om mödrar som får veta att de aldrig mer kommer att få se sina söner.
Walt tjänade i Vietnam under skutskedet av kriget, men vill inte prata om sina egna erfarenheter därifrån.
Han är tacksam att han var en av dem som kom hem levande.
– Och inte i en grön säck som många av mina kamrater gjorde.
Han hoppas att om Obama vinner valet kommer trupperna i Irak att vara hemma om ett år.
– Den dagen vi attackerade Irak sa jag till min fru att det här kommer att bli ett nytt Vietnamkrig. Och det blev det.
Redo att ge sina liv för USA
Walt tar av sig båtmössan och stryker svetten ur pannan i den 35-gradiga hettan. Det är en dag kvar tills demokraternas konvent inleds här i Denver och markerar den riktiga slutspurten på presidentvalskampanjen. Det råder ingen tvekan om att kriget är en av de viktigaste frågorna.
Så måste det vara i varje land som sänder i väg sina medborgare med vapen i hand, får man tro.
USA är ett land där kriget ständigt är aktuellt oavsett om man är för eller emot. Ingen annanstans ser man så mycket uniformerade män och kvinnor som här. Alla ser de ut att vara redo att när som helst ge sina liv för USA och det de stolt kallar den amerikanska friheten, precis som den lilla pojkens pappa gjorde.
– Men ingen kan fråga de döda, säger Walt.
– Ingen kan fråga de döda.