Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

”Målet var inte att döda 69, målet var att döda alla”

Publicerad 2012-04-19

Fullproppad av anabola steroider, koffein och efedrin lämnade Anders Behring Breivik sin mammas hus den 22 juli.

Sedan åkte terroristen till regeringsbyggnaden för att detonera sin bomb.

– De sa att en person hade dött och då tänkte jag att det var ett fiasko. Målet med sprängningen var att döda hela regeringen och statsministern, säger han.

Pratar mer Under onsdagens förhör använde Breivik orden ”Jag vill inte kommentera det” mer än 100 gånger. I dag pratar han betydligt mer.

Förberedelserna inför bomben i Oslo var den röda tråden under rättegångens fjärde dag.

Från början, berättar Breivik från vittnesbåset i rättssal 250, var hans plan att använda tre bilbomber.

– De två första målen var regeringskvartalet och Arbetarpartiets huvudkontor och det tredje var jag väldigt osäker på, men bestämde till sist att det skulle vara slottet. Men jag skulle inte göra illa kungafamiljen, det vore oacceptabelt.

– Varför skulle det vara oacceptabelt? frågade åklagaren och fick svaret att Breivik ”är monarkist”.

Han skulle efter de tre explosionerna skjuta människor tills dess att han blev dödad själv, sa han.

Ville döda journalister

På grund av den komplicerade processen att bygga en bomb insåg Breivik att han skulle tvingas ”nöja sig” med en explosion.

– Då hade jag två alternativ. Dels Skup-konferensen, som var det mest attraktiva målet då jag anser att norsk press bär stort ansvar för att Norge ser ut som det gör i dag.

Dessvärre, säger han, blev han försenad och det blev omöjligt att hinna genomföra attacken på konferensen. Hans andra alternativ var då Arbetarpartiets landsmöte, men där gjorde ”den mänskliga faktorn” att det inte gick.

– Så till sist valde jag Utøya, sa Breivik.

… Och med de avslutande orden bröt domaren för lunch.

”Kräver träning”

En minut över ett fortsatte förhandlingen.

Med Utøya.

Breivik sa att han visste att det skulle bli ett kontroversiellt mål och att han ”hade föredragit en bombaktion istället för en skjutaktion” då ”det strider mot mänsklig natur att skjuta folk på det viset”, och att det kräver ”lång träning”.

– Det är lätt att trycka på en knapp för att utlösa en bomb, men det är mycket svårt att genomföra den här sortens aktion. Jag tycker att det är hemskt att man måste göra den sortens handling för att få fram ett budskap.

”Ville döda alla”

Han åkte sedan till Utøya den 22 juli, samma dag som den förra statsministern Gro Harlem Brundtland talade på ön.

– Hon var kanske det mest attraktiva målet, säger Breivik och berättar att planen var att halshugga henne och filma det.

– Jag hade en bajonett på geväret och en kniv.

Sedan skulle terroristen gå över till de andra deltagarna.

– Målet var inte att döda 69, målet var att döda alla. Jag står för det jag har gjort och jag skulle göra det igen.

Åklagaren vädjade om paus

När Breivik talar är stämningen tyst, men orolig. Bland åhörarna med som bär de anhörigas svarta band runt halsen andas flera ljudligt. Andra gråter tyst.

Målsägarbiträdet Siv Hallgren kastar ofta oroliga blickar mot dem.

Vid tio i två verkar även åklagare Svein Holden ha fått nog, han skakar på huvudet och vädjar till domaren om en extra paus.

Han får en kvart.

När Breivik lämnat salen gråter både anhöriga och ett av målsägarbiträdena öppet.

”Vid svenska gränsen”

När förhandlingarna återupptas går åklagaren över till den konkreta planeringen av terrordåden. Breivik berättar att han bland annat köpte en skottsäker väst, en skottsäker hjälm och spanska ryttare (som används för att ta sönder bildäck). Allt som allt uppskattar han att han lade ut 80 000 norska kronor på utrustning.

– Jag grävde ner en påse med utrustning vid svenska gränsen, säger han.

Sedan köpte han sina vapen; en Glock och ett gevär, en Ruger mini 14, och började efter det studera hur man bygger bomber.

– Bomben bestod av tre delar, en primär, en sekundär och en tertiär laddning, säger han.

Tog anabola

Han berättar att han gjorde en mindre provsprängning den 12 juni för att se om det fungerade, men att den bomben som användes inte var färdigbyggd förrän den 21 juli 2011.

Breivik går sedan över till att prata om prestationshöjande medel.

– Om du använder anabola steroider så ökar du din prestation drastiskt, säger han och berättar att han började använda det, i kombination med andra tabletter med koffein och efedrin, i slutet av april för att vara färdigbyggd lagom till terrordådet.

Han berättar också att han mediterat dagligen det senaste året, som en del i förberedelsen. Meditationen, menar han, förtränger hans rädsla och alla andra känslor. Han säger att han under sina meditationsstunder har lyssnat på samma låtar som var på den video som fick honom att gråta första dagen.

”Dagen då jag ska dö”

Åklagaren går sedan över till den 22 juli.

Breivik berättar att han vaknade klockan åtta, och att han var mycket nervös.

– Det första jag tänkte var att ”Detta är dagen då jag ska dö”.

Stora delar av morgonen gick sedan åt till att ladda upp och skicka ut det 1 800 sidor långa kompendiet till cirka 8 000 personer.

Sedan gjorde han de sista förberedelserna inför explosionen och satte sig i bilen och åkte iväg.

– Om någon hade stoppat mig så hade jag detonerat bilen där och då.

Han säger att han hela tiden såg sig omkring och letade efter vakter som skulle stoppa honom, men att ingen kom.

Lyssnade på P4

Till sist klev han ur bilen och gick mot en annan, väntade bil. Han slog på P4 på radion och började köra.

– Jag valde den kanalen då den bryter sändningen när något stort händer, säger han.

Två kvarter bort small det, och två minuter senare hörde han nyheten på radio.

– De sa att en person hade dött och då tänkte jag att det var ett fiasko. Målet med sprängningen var att döda hela regeringen och statsministern. I ett best case scenario hade det hänt. Jag hade räknat med minst 12 omkomna för att det skulle anses vara lyckat… När jag hörde radioinslaget bestämde jag mig för att genomföra hela operationen.

Klockan tjugo i fyra avbröts förhandlingarna.

I morgon kommer man att prata om Utøya.