Vår öppenhet måste värnas
Uppdaterad 2011-07-25 | Publicerad 2011-07-23
23 JULI 2011. Attackerna i Norge
Det är meningen att en ledarsida ska kunna säga något. Tolka. Bidra med en analys och ge sin bild. Det är vårt jobb. Men ibland går det inte att göra sitt jobb.
I dag är en sådan dag.
Sent i natt visste vi inte vilka mördaren eller mördarna var. Vi vet bara att klockan 15.26 exploderade en bomb i centrala Oslo. Döda kroppar i en sprängd regeringsbyggnad. Svart rök mot himlen. Krossat glas.
”Fem lik utanför”
Detta är vårt grannland, ett land som vi ofta betraktat som en lugnare spegel av vår egen tillvaro. Statsminister Stoltenberg på tv med panik i blicken. Någon eller några har slagit mot de främsta symbolerna för den norska demokratin.
Och vi vet inte varför.
Vi vet att Norska Arbetarpartiets ungdomsförbund höll läger på Utøya. Vi vet att en person utklädd till polis började avrätta människor med automatvapen.
Vi vet framförallt precis hur sådana politiska ungdomsläger går till: du är 17 år, vill förändra världen, sover i tält och blir kär för första gången.
”Det ligger fem lik utanför i korridoren. Jag är i en garderob med två andra. Det skjuts utanför.”
Döda kroppar i buskagen längs med stranden.
I dag finns inget mer att säga.
De döda är döda. De skadade är skadade. Sjukhusen behöver blod.
Öppna gränser
Det går bara att vända sig till mördaren. Den eller de som vi just nu inte vet något om. Vi skulle kunna berätta för dem om Norge.
I Norge delar man varje år ut Nobels fredspris på dålig engelska. I Norge finns hundra höga bergstoppar, platåer, skogar – stränder mot Atlanten och mot Norra Ishavet. Här väljs 169 ledamöter från 19 regioner till Stortinget vart fjärde år. Här öppnar man gränserna för behövande människor. Här finns 47 fria dagstidningar på 4,3 miljoner invånare och ett kungahus utan varken makt eller särskilt mycket pompa.
Många tycker antagligen att det är fånigt. Men det här är Skandinavien.
Vi är öppna, demokratiska och mångkulturella samhällen. En del skulle säkert säga att det gör oss svaga. Att Norge är ett naivt land. Nu slår den mardrömslika terrorn mot den del av världen som är sämst rustad för att hantera attacken.
De har fel.
Måste bygga på respekt
Om mördaren eller mördarna ville att Norge skulle förstå vidden av deras hat. Ja, då är meddelandet uppfattat. Terrorn appellerar till våra innersta fasor: hur skulle det vara om människan inte höll tilbaka sin inneboende förmåga till meningslös död? Liken vid stranden på Utøya är en mardrömslik påminnelse om hur mycket skada en ensam individ kan åsamka.
En terrorist definieras av att han hellre tar med sig så mycket som möjligt av världen i död, än söker en lösning på vad det nu är som har skapat mörkret han handlar ur. Och oavsett vilket hat – det finns ingen lösning i världen som inte bygger på att man måste leva efter de värderingar om respekt som man kräver av andra.
Inte naivt
Det är just den lösningen som samhället nu måste stå upp för. Ingen kan bekämpa mörkret genom att slå efter det med en stor påk. Man måste alltid tända ljuset.
Vissa kallar det naivitet. I Skandinavien har vi försökt göra det till vårt sätt att leva. Och Jens Stoltenberg markerade i går att Norge kommer att försvara det.
Öppenheten, toleransen, demokratin och friheten.