Glesbygden och övre Norrland har mest sex

Lisa Röstlund

TÄFTEÅ. I glesbygden och i övre Norrland.

Det är där människor har mest sex och är mest tillfredsställda, visar Aftonbladet/United minds undersökning.

– Vi har lugn och ro här uppe, säger Andreas Lundin, 35, i byn Täfteå utanför Umeå.

Det är lördag kväll, klockan är åtta. Vi står vid hållplatsen vid Folkets hus och väntar på "Dansbussen" som ska snirkla sig ut ur Umeå med oss och alla som väntar, till Logen i lilla byn Täfteå.

I kväll är det Stensons som står för bugg- och foxtrotrytmerna. När bussen når den rödmålade byggnaden kramas det redan i takt för fullt inne på dansgolvet.

Färre partners på landet

Den fotbollsplansstora parkeringen kantas av husvagnar och husbilar. Två av dem har åkt ända ifrån Kristianstad. Men det här är ändå en lugn kväll, berättar Signar Nordin, 73, som sedan 20 år tillbaka driver logen tillsammans med hustrun Maj-Lis.

Sedan logen för två år sedan figurerat i en dokusåpa i Sveriges television, har tillströmningen av danstörstande accelererat.

De flesta kommer dock fortfarande framför allt från Västerbotten och Norrbotten, många från små byar i inlandet.

Enligt Aftonbladets stora befolkningsundersökning har glesbygdsbor mer sex än personer i större kommuner och städer.

I glesbygden har befolkningen i snitt sex 5,4 gånger i månaden – jämfört med 3,2 gånger i mellankommuner och 3,9 i Stockholm. Glesbygdsborna har också minst antal partners, totalt 10,3, jämfört med 16,8 i Stockholm.

"Människan är ett djur"

Regionalt toppar Övre Norrland listan över de som har mest sex: 4,2 gånger i månaden i snitt. Samtidigt beskriver 51 procent sexlivet som tillfredsställande, vilket är Sverigerekord. Motsvarande siffra i östra Mellansverige är 44 procent.

– Människan är ju ett djur. Alla djur behöver revir. Det har man ju inte plats med i storstaden. Det är sådan jäkt och stress där. Här är vi mer naturliga, säger Signar Nordin.

Bredvid står Kjell Johansson, 65, som parkerat sin svartblänkande Volvo-limousin lackerad med "Taxi-Kjell" utanför logen. Hustrun gick bort i fjol i en plötslig hjärtinfarkt. Chocken har inte lagt sig än. Men folk i hans omgivning har det bra, upplever han.

– Det är ett lugnare sätt, och billigare bostäder här. Man behöver jaga mindre för att få det att gå runt. Och bara trafiken i Göteborg och Stockholm. Köerna. Stressar man mycket blir man ju mer irriterad och då spricker ju förhållandet, säger han och fortsätter:

"Skäms för att byta"

– I staden är det väl lättare att byta partners också. På landsbygden kan det ju också vara problem men här känner man alla, och skäms för att byta. Man kämpar på.

Sociologiprofessor Bo Lewin, som står bakom den förra svenska befolkningsstudien 1996, förklarar huvudorsaken till att man har mer sex på glesbygden och i övre Norrland:

– Man har färre tillfälliga partners i glesbygden, helt enkelt för att det inte finns så många människor. Det är dessutom en tilltagande utglesning av glesbygden i samband med att tillväxtregionerna växer.

Inne på dansgolvet blir Mona Erhardsson, 50, lärare från Boden, uppbjuden av en lång man i vitskjorta. Hon är gift och har två barn, men i kväll är hon här utan dem, bara för att dansa.

Mindre smörgåsbord

– Utbudet är mycket större i en storstad. Här uppe hos oss är det inte samma dignande smörgåsbord. Det finns inte så mycket att välja på helt enkelt. Det kanske blir enklare då. Frestelsen blir mindre.

Tage Hedström, 65, sätter sig och pustar ut i kafeterian. Han bor med sin sambo i Norsjö, ett litet samhälle åtta mil inåt landet från Skellefteå. Norsjö räknas enligt Statistiska centralbyrån som glesbygd: det är en kommun med mindre än 27 000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum.

Tage är född och uppvuxen i Norsjö, bodde på grund av jobb i åtta år till Umeå, men längtade hela tiden hem. Hans dåvarande fru ville bo i stan, men då äktenskapet sprack flyttade han tillbaka.

– Jag tror det är mycket mer kompissex i storstan. Sex och samlevnad tror jag är mindre viktigt där. Jag är väl gammelmodig, men jag tycker att har man ett förhållande ska man inte ut och hafsa hit och dit.

Hög puls av Stockholm

Andreas Lundin, 35, bor här i Täfteå och kör grävmaskin. Han tar en kaffe med Kristoffer Claesson, 24, som hjälper morfar Signar att driva logen.

– Vi har mindre att göra här, och mer tid. Bara du står i Stockholm får du ju hög puls, säger Kristoffer.

– Vi har lugn och ro här uppe. De i stan hinner helt enkelt inte, säger Andreas.

Båda är singlar. Båda vill bo kvar.

– Var ska man parkera grejerna när man är i stan?

Fönsterrutorna har hunnit bli immiga av kroppsvärme.

Mörkret sänker sig utanför och på parkeringen lyser det i några av husvagnarna. En lös arg hund skyddar skällandes en av dem. En bit bort tar Torbjörn Soneholt, 69, och Maj-Britt Ittonen, 65, paus i sin husbil. Annars bor de i lilla byn Bjästa utanför Örnsköldsvik.

Laestadianskt arv

De har sett stora delar av Sverige, Norge och Finland från husbilen som de kör runt året runt i jakt på dans, främst Lasse Stefanz. De är överens om att det är lugnare och mindre stressigt på landsbygden jämfört med i stan.

– Och så är det mer gemenskap. Jag har bott i Stockholm och Uppsala och i storstan kan man ju bo med människor i samma trappuppgång och aldrig se dem, säger Torbjörn.

– Hos oss kan man ju bara ramla in på kaffe till grannen utan att vara bjuden, säger Maj-Britt.

Gisela Helmius, tidigare docent i sexologi vid Uppsala universitet, medverkade även i studien 1996. Hon tar upp att det i övre Norrland finns ett tydligt laestadianskt arv att man ska ha många barn, skaffa barn tidigt och hålla sig till en partner.

– Trofasthetsidealet har ju funnits länge i samhället, men där kan det nog vara starkare: att man inte ska byta.

Många har motsatt bild

En gammal vit amerikanare står på tomgång vid logentrén och rockabilly skvalar ur högtalarna.

Utanför bilen står Adam Karlsson, 20, studerande från Sävar, Emil Öhman, 22, lastbilschaufför från Umeå och Oskar Klahr, traktorförare från Vännäs.

– Vi kan bara säga att vi har mycket sex, säger Adam Karlsson.

Glesbygdsforskaren Ronny Svensson, som i 20 år varit sekreterare i småkommunernas organisation Småkom, anser att statistiken från Aftonbladet/United minds studie är intressant.

– Många utgår ju från att det är precis tvärtom. Mediebilden av att Sverige utanför storstäderna är en bygd som krackelerat. Men de små kommunerna fungerar trots neddragningarna förhållandevis bra. Boendekostnaderna är lägre. I storstäderna är det mycket av en konsumtionsmiljö. Landsbygden har annat att erbjuda.

Farlig utflyttning

Under de senaste 20 åren har många ungdomar flyttat från glesbygden, i brist på utbildning och jobb. Men inflyttningen är i många regioner större än utflyttningen, eftersom många medelålders väljer att flytta från tätorten, enligt Svensson.

– De är ute efter mindre trängsel och lägre tempo. Men dödsfallen är fortfarande högre än födelsetalen, och det är farligt på sikt.

 Vi redovisar här vad människor i respektive län har svarat. Antalet svarande är inte tillräckligt för att urvalet i de minst befolkade länen ska vara befolkningsrepresentativt. Skillnaderna mellan länen är alltså inte statistiskt säkerställda.