”Skäms över att vara finländare”

Erik Wiman

TORNEÅ. Åtta bajamajor och en rytande militär hälsar välkomna till Finland.

I bilar på andra sidan gatan sitter män med mobiltelefoner och filmar flyktingarna som kliver av bussen.

– Just nu skäms jag över att vara finländare, säger Jari Meskanen.

Från Irak till Turkiet till Grekland till Makedonien till Serbien till Ungern till Österrike till Tyskland till Danmark till Sverige.

Och så slutligen Finland.

Ett är säkert och det är att de passerat värre gränsövergångar, flyktingarna som nu anländer med bussar över Torne Älv. Men det är inte direkt någon välkomstkommitté som tar emot i den nedlagda gymnasieskolan 200 meter från gränsen som döpts till flyktingslussen.

Militär inkallad

Det första flyktingarna ser när de kliver av bussen är åtta bajamajor uppställda på två släpkärror. Vi försöker fråga om det inte finns fungerande toaletter inne i skolan, men frågan blir obesvarad och vi släpps inte in för att kontrollera.

Det andra flyktingarna ser är ett befäl i finska armén som pekar med hela handen och på engelska ropar åt dem att följa honom.

– This Way!

Nu ska de till sist registrera sig som asylsökande och lämna det där fingeravtrycket de lyckats undvika i nio länder längs vägen.

De ville till Finland och nu är de här.

”Go home”

Go home, står det i vindrutan på en passerande bil, men den hinner inte Bakr Sadel och hans son Muhammed Bakr se innan de placeras i kön till registreringen.

– Är vi i Finland nu frågar Muhammed och ser sig omkring.

Han vill helst ta fram fotbollen som är nedstoppad längst ner i packningen och äntligen börja spela. Det var löftet från pappa. ”När vi är framme ska vi spela fotboll”.

Men det får vänta ytterligare. Övervakade av poliser, militärer och personal från gränsbevakningsväsendet ska de först köa sig in i den så kallade flyktingslussen. Där inne finns det numera kapacitet att ta hand om flera hundra asylansökningar varje dag.

”Vill bli människa”

– Jag vet inte vad alla poliser och militärer gör här, men det är bra att vi nu får visa att vi behöver asyl, säger Bakr Sadet.

Han hoppas att resan är över nu, eller i alla fall snart. Flykting är en titel som inte säger någonting om bäraren, mer än att den lämnat sitt hem. Ingenting om yrke, kompetens eller status. 

– Jag är trött på det. Nu vill jag bli människa igen, säger Bakr Sadet.

Han och sonen lämnade från Irak sedan hans fru, pojkens mamma, dödades i ett bombattentat i Bagdad.

– Vi ville till Finland eftersom vi vet att många irakier bor här och att det finns chans för oss att få stanna.

Filmar flyktingarna

Förutom av myndighetspersonal, är bussarna med irakier som anländer till Torneå också väl övervakade av det civila samhällets självutnämnda väktare. Män i olika åldrar som sitter i bilar och filmar med sina mobiltelefoner. Ingen av dem vill prata med oss när vi frågar vad de gör, men det är ingen djärv gissning att de tillhör den rörelse som i lördags anordnade en flyktingfientlig demonstration i Torneå.

600 personer slöt upp och bildade, vad de kallade en mänsklig skyddsmur.

En av arrangörerna var Raimo Toppala som bor i Torneå.

Han vill inte träffa oss när vi ringer, men sa i lördags till NSD att han är oroad över flyktingarna och den icke ansvarstagande regeringen.

– Vi föreslår att gränsen stängs och att passkontroll införs.

Delad stad

Torneå står delad i frågan om flyktingmottagningen.

– Jag skäms över att vara finländare när det finns de som demonstrerar och inte kan öppna sina hjärtan för människor som behöver hjälp, säger Jari Meskanen.

Han deltog själv i en motdemonstration i lördags för att visa sina barn vad som är rätt och fel, som han uttrycker det.

– Tänk om Sverige hade vänt Finland ryggen under krigen, vad hade det då varit av oss i dag. Hur kan de glömma att vi själva har varit i krig och tvingats fly?

Tanya Nurkkala tycker att Finland ska ta emot flyktingar, men att det måste bli bättre kontroll över vilka som får komma.

– Jag har själv gett bröd till barnfamiljer, men jag tycker inte om att det är så många unga män, jag förstår inte varför.

Har du frågat dem?

– Nej, jag har inte pratat med någon av dem.

Skulle du vilja gör det då?

– Nej, jag tror inte det.