”Vi lämnades mitt på havet”

LESBOS. Över 100 000 flyktingar och migranter har i år tagit sig till Lesbos.

Aftonbladet var på plats när ytterligare 150 gick i land på den allt mer ansträngda grekiska turistön.

– Smugglaren lämnade oss mitt på havet, berättar Suzan, 21, från Syrien.

Klockan är runt nio på kvällen när båten dyker upp bland vågorna ute på Egeiska havet. Vinden river i de runt 150 syriska flyktingarna när de till slut får gå i land vid staden Molivos på den grekiska turistön Lesbos.

Ficklampor lyser upp vettskrämda ansikten i mörkret. Barn skriker och gråter, blöta och saltiga. Några av dem tas om hand och lugnas av de frivilliga som gått ner på stranden.

Suzan, 21, berättar om en skräckfylld färd från Turkiet.

– Smugglaren lämnade oss mitt på havet, säger hon medan hon skakar av köld.

– Vi var tvungna att ringa den grekiska kustbevakningen, men vi trodde inte att vi skulle överleva, säger hennes man Mustafa.

Träffade nya smugglare

De lämnade hemstaden Kobane i norra Syrien när deras dotter Elinia bara var nio dagar gammal. För att komma till Turkiet fick de ta rygg på flyktingsmugglare och gå till fots i nio dagar. Där träffade de nya smugglare som tog dem till Grekland.

– Vi hade inte lämnat Kobane om det inte var värre än det här, säger Mustafa.

Suzan, Mustafa och Elinia tillhör de över 100 000 flyktingar och migranter som har tagit sig till Lesbos hittills i år. Situationen på ön blir allt mer ansträngd för varje dag som går.

I första hand är det små grupper av civila som hjälper till med mottagandet på stränderna. Härom dagen efterlyste den norske Röda korset-rapportören Thomas Syvertsen en samordnad internationell insats på ön.

– Grekland klarar inte av att ta hand om det här.

”Vi vill också till Tyskland”

Suzan, Mustafa och Elinia tar sig upp till en byggnad där frivilliga tar hand om kvinnor och barn. På marken sitter många och gråter eller blickar ut i fjärran med tomma blickar.

Några timmar senare får de gå i flera timmar i den svarta Lesbosnatten för att komma till flyktinglägret. Några bussar finns inte.

Lagom till soluppgången har vi tagit oss ner till stranden igen. Lokalbefolkningen har berättat att de första båtarna brukar komma då. Men den här dagen gör det dåliga vädret att det dröjer till klockan nio innan den första gummibåten dyker upp ute på havet.

När den närmar sig stranden ser den ut att vara så överfull att den är på väg att sjunka.

Safi Allah från Afghanistan gråter när han går i land med sin fru Zahra och tvååriga dottern Mariam.

– Det är inte bara syrier som vill komma till Europa. Vi vill också till Tyskland, säger Zahra.