"Det skämtades om Tito Beltran"

Förhören fortsätter i hovrätten om jargongen runt Beltran och skämtsången: "den kåte chilenaren"

GÖTEBORG. Ett pärlband av artister kommer de närmaste dagarna att dyka upp i hovrätten i Göteborg.

De flesta av dem är kallade av åklagaren, som vill bevisa att Tito Beltrán inte bara är en världsberömd operastjärna utan också en våldtäktsman.

14.22

Åklagare Anna Håkansson:

Har du arbetat med Maria Lundqvist senare?

– Ja, senast i våras.

Känner du henne?

– Jag tycker att jag känner henne rätt bra, men inte väldigt nära.

Det kan ha varit Maria som berättade för dig om händelsen?

– Ja, det kan det. Men när det är så långt tillbaka... Jag har svårt att komma ihåg. Jag är 66 år, jag glömmer bort vad jag gjorde förra veckan. Jag är ledsen, jag önskar att jag mindes bättre, men det gör jag inte.

Var det på grund av hederskodexen som du tog Tito i örat?

– Ja, jag hade hört att han varit på henne när hon var inne för att få massage. Och det räckte för mig att bli jättearg.

Har du fått bilden att det skulle vara något ömsesidigt kelande?

– Nej, det har jag inte.

Thomas Bodström fortsätter.

Vem var ekonomiskt ansvarig för det här?

– Det var Robert, jag och en tredje producent.

Var det en stor omsättning?

– Ja, och alla biljetter var sålda i förväg.

Hur mycket kan det handlat om?

– Ingen aning.

Hur tror du det hade påverkat renommét och ryktet om det kommit ut att en av stjärnorna gjort en våldtäkt.

– Det är klart att det hade varit negativt.

Tror du det stått i tidningarna om turnén som det begås våldtäkter på?

– Det är såklart förfärligt, men då hade vi ju sparkat ut den skyldige.

Men turnén hade fortsatt?

– Ja, det hade den.

Hur reagerade Tito när du tog honom i örat? vill ordföranden veta.

– Jag tror att han blev lite störd.

Advokat Nilsson ställer en sista fråga:

Om det hade framkommit om en våldtäkt hade ni smusslat undan det av ekonomiska skäl?

– Hade vi hört ordet våldtäkt hade Tito åkt ut och vi hade fortsatt turnén.

14.18

Nilsson:

Det här med att man inte skulle vara närgången mot andra på turnén, är det en kodex?

– Ja, man gör inte det. Och jag vet att Robert Wells är väldigt noga med det. Om Tito så mycket som petade på henne igen så skulle ha åka ut med öronen före, sa jag till honom.

Har du någon upplevelse av att det här diskuterades bland artisterna?

– Det pratades mycket, men eftersom jag inte var med så mycket under turnén, så.... Men det pratades väldigt mycket.

Vad hörde du i Vadstena?

– Det var inte någon trevlig stämning, men jag uppfattade inte att det var fråga om någon våldtäkt. Det var lite tryckt stämning. Och jag fick höra att det var väldigt mycket diskussioner.

Hur länge pågick turnén efter Svaneholm?

– Det vet jag inte.

Det har från olika håll nämnts att man hade någon slags skämtsamhet för sig bland musikerna och spelade en nidvisa om Tito, är det något du kommer ihåg?

– Nej. Jag var mycket för mig själv. Jag var inte så mycket med de andra.

Det här att du tog Tito i örat berättade du också för Robert?

– Ja.

Och anledningen till det också?

– Ja, det gjorde jag.

14.08

Förhör hålls med producenten för Rhapsody in Rock, Vicky van der Lancken. Förhöret sker på telefon.

Ordföranden erinrar om vittneseden.

Tomas Nilsson börjar att fråga:

Vi intresserar oss för något som hänt i juli i Skåne. Var du på plats under framträdandet i Svaneholm?

– Ja, där var jag med.

Kommer du ihåg hur turnén fortsatte efter det?

– Nej, jag har väldigt, väldigt dåligt minne. Om någon skulle fråga hur barnflickan ser ut skulle jag inte kunna peka ut henne.

I tingsrätten nämnde du faktiskt att nästa framträdande var Vadstena och sedan Marstrand och sedan vidare till Oslo. Kommer du ihåg det?

– Ja, men jag kommer inte ihåg ifall jag var med i Marstrand. Jag var med i Vadstena och fick veta att Tito varit på barnflickan. Jag blev jättearg och tog honom i örat och sa till honom att om det hände igen så skulle han åka ut med öronen före.

Från vem fick du veta detta?

– Jag kan inte komma ihåg det.

I tingsrätten sa du att det var Maria?

– Det kan det ha varit.

Och Tito kan ha varit på barnflickan? Marias barnflicka?

– Ja.

Är det någon som skulle sagt till dig att Tito våldtagit barnflickan eller motsvarande?

– Våldtäkt har jag aldrig hört. Och jag kan inte erinra mig... om det varit med våld så skulle jag ha kommit ihåg.

Ingen har till dig framfört att det skulle varit fråga om våldtäkt eller övergrepp?

– Jag kan bara svara för våldtäkt. Det ordet har jag aldrig hört. Inte heller ”satt på med våld” eller liknande.

Om något sånt hade framförts, hypotetiskt, skulle det ha fått konsekvenser?

– Ja, det hade det ju fått. Jag pratade med Robert Wells att Tito hade varit på barnflickan, varpå han också blev väldigt arg och sa att det inte fick vara så på turné. Hade det varit våldtäkt så hade han åkt ur turnén. Även om han var viktigt så var han inte den viktigaste.

Varit på? undrar Nilsson.

– Jag blev arg, jag vet inte hur långt han gick, men det räcker för mig att ha varit på, något sexuellt, på en barnflicka.

I tingsrätten sa du närgången eller tafsat.

– Ja.

13.47

Anna Håkansson fortsätter fråga:

Jag vet att du sade att Maria Lundqvist irriterade sig på Titos osvenska sätt, var det första gången du hört kritik mot Tito?

– Nej, det påståendet har jag hört förut.

Hur kommer det sig att du minns detta samtalet så bra?

– Detta var en incident som jag upplevde det, ett ifrågasättande av Titos person.

Thomas Bodström fortsätter:

Du använder ordet incident?

– Händelse, kan man väl säga lika gärna.

Var det klart för Maria Lundqvist att du företrädde Tito?

– Ja.

Så det kanske inte är så konstigt att hon inte berättade för dig?

– Nej, kanske inte så konstigt.

Känner du Carola?

– Nej, inte direkt, men vi vet vilka vi är.

Vad är din bild av henne?

– Att hon är en oerhört mjuk och fin människa.

Omdömesgill?

– Det kan jag inte uttala mig om.

Kan du tänka dig att hon är en person som skulle sätta dit någon?

– Det kan jag inte uttala mig om.

13.38

När blev det aktuellt att du skulle vittna? vill Nilsson veta.

– När jag fick veta att Tito var misstänkt och insåg att det var samma år som Maria Lundqvist hade talat med mig.

Har du talat med Tito om ditt vittnesmål?

– Jag har berättat om händelsen i Skövde.

Hämtade du honom i Köpenhamn?

– Ja.

Pratade ni om polisutredningen då?

– Ja, det var ju så aktuellt då, så det gjorde vi väl.

Pratade ni om rättegången i Varberg?

– Det minns jag nog inte att vi gjorde, nej. Vi hade inte mycket diskussioner om händelsen överhuvudtaget. Vi pratade om att det var viktigt att han kom till Göteborg för han skulle inställa sig i förhör dagen efter.

Anna Håkansson fortsätter att fråga:

Är du kompis eller avlönad av Tito?

– Snarare kompis. Jag har inte varit avlönad sedan 90-talet.

Maria Lundqvist kände till att du var Titos rådgivare. Ser du någon anledning till att hon skulle vara förtrogen med dig om en sådan händelse?

– Det är väl hon som ska svara på det, men om jag hade varit i hennes situation så vet jag inte om jag hade nämnt det.

Hade det inträffade fått några följder för Marias barnpassning?

– Nej, det minns jag inte...

Nej... Hur... Och sedan funderade jag över att du sa att hon var upprörd och att det var hennes bedömning att det skett något ömsesidigt?

– Det var det hon sa till mig.

Och sedan så... Det här med din och Titos kontakt på flygresan, så sa du att ni pratade ”väl” om utredningen?

– Tito berättade väl i korta ordalag om vad det handlade om.

13.25

Härnäst ska Bo Gustavsson, som varit Titos ekonomiske rådgivare, höras.

Gustavsson hörs på begäran av försvaret och advokat Nilsson börjar:

Berätta om din relation till Tito Beltrán, uppmanar han.

– Jag blev kontaktad -86 av Tito som ville ha hjälp med sin sångarkarriär. Jag blev hans rådgivare, men sedan fick han andra agenter och hjälpredor runt om i världen och sedan har jag varit hans rådgivare mest i ekonomiska frågor. Jag har hjälpt till med deklarationer de senaste fem åren.

Du har något att berätta om Rhapsody in Rock?

– Vid sporadiska tillfällen besökte jag turnén och det här året besökte jag den en gång, i Skövde.

Det ska ha varit den 29:e juli?

– Det kan stämma.

Vad hade du för kontakter då?

– Jag kom dit någon gång vid lunchtid. Jag diskuterade lite med Robert Wells och skulle också skjutsa Carola in till stan där hon skulle handla lite. Jag hämtade henne och en väninna på hotellet och var ett par timmar inne i Skövde. Sedan var jag på platsen för uppträdandet fram till konsertdags. Innan konserten har jag för vana att samla in affischer från varje år, och så gjorde jag i år också, jag gick runt och samlade in autografer. Jag frågade Maria Lundqvist om hennes autograf, men hon ville inte skriva och jag nöjde mig med det. Efter konserten ville Maria Lundqvist förklara sig och nämnde en historia som tog en kvart, tjugo minuter att berätta. Hon förklarade att hon var ganska upprörd över en kontakt som varit mellan Tito Beltrán och hennes barnflicka.

Det var bara en gång du besökte turnén?

– Ja.

Minns du det bra?

– Jag minns det väldigt väl.

Varför då?

– Det var kända personer och berörde ju mig.

Under tiden du var med Carola i stan, talade ni något om Tito då?

– Nej, inte alls. Ja, kanske... jag och Carola träffades ganska mycket på 80-talet och vi kände varandra väl. Vi umgicks som vänner och stämningen var uppsluppen.

Säger hon någonting om att det skulle ha hänt något?

– Ingenting.

Pratar ni Tito överhuvudtaget?

– Nej.

Du säger att Maria Lundqvist var upprörd över kontakten mellan barnflickan och Tito, kan du komma ihåg hur hon beskrev den?

– Hon hade ju ansvar för barnflickan och hon tyckte väl att deras kurtiserande inte föll henne i smaken.

Kurtiserande, vad betyder det? Vad sa hon?

– Det var ingenting som fick mig att vilja ta upp det med Tito i alla fall. Jag fick intryck att hon inte tyckte Tito var en trevlig person. Det var inte vackra ord. Hon tyckte att han var en stor skitstövel, ja.

Sa hon något om att Tito skulle våldtagit barnflickan?

– Nej, absolut inte. Jag har ett bestående intryck av att hon inte tyckte om Tito, hans skrytsamhet och hans person. En del av vårt samtal handlade om att han hade charmerat barnflickan.

Kände du Maria sedan tidigare?

– Nej. Men hon kände till att jag var Titos rådgivare.

13.21

Nilsson fortsätter:

Du har tidigare sagt att du är ”ganska säker” på att ordet våldtäkt användes? Du var inte helt säker?

– Förhöret gjordes på mobiltelefon och jag hade aldrig varit i den situationen förut...

Lästes förhöret upp för dig? undrar Nilsson.

– Ja, i slutet på samtalet och då frågade hon om jag vare säker. Jag svarade då att jag var ganska säker.

Därmed är förhöret slut.

13.15

Tomas Nilsson fortsätter förhöret:

Så samtalet med Maria var två dagar senare... Är det första gången du hör talas om det (händelsen)?

– Ja.

Det är två dagar senare. Så till exempel på morgonen därpå i Skåne har du inte hört något?

– Nej.

Så det Maria berättar är apropå underkläderna, trosorna, så hade barnflickan med sig trosorna upp. Kommer du ihåg något mer angående den detaljen? undrar Nilsson.

– Nej.

Jag frågar eftersom du i förhör sagt att ”du tror att barnflickan hade trosorna i handen”?

– Ja, det var vad Maria sa.

Och i övrigt vad Maria berättar, kan du komma ihåg några detaljer om vad NN sagt om själva händelsen på Titos rum?

– Nej...

Du har sagt att det handlade om en ”massage som spårade ur och att barnflickan sa nej, nej, nej”?

– Ja, det stämmer. Nu kommer jag ihåg.

Och du talade inte med någon ansvarig? Var Anders Berglund en av de ansvariga?

– Han var dirigent. Men jag talade inte med honom. Vi pratade inte direkt med varandra.

13.10

Har Maria Lundqvist haft kontakt med dig innan åtalet?

– Ja, hon ringde mig precis innan och frågade om jag ville vittna och om jag visste någonting.

Hur kom hon in på det?

– Jag berättade att jag kom ihåg när hon berättade för mig i Marstrand. Jag kan inte säga ordagrant hur hon frågade, men det handlade om en rättegång mot Tito om det som hände -99.

Har du talat med Anders Berglund om detta?

– Det minns jag inte, men vi diskuterade mellan musikanterna.

Kan han ha varit med i diskussionen bland musikerna?

– Ja, det kan han ha varit. Det fanns en soffa längst bak där man kunde sitta tilsammans.

Thomas Bodström fortsätter:

Vad var det Maria berättade hade hänt?

– Att barnflickan följt med på Titos rum, kommit tillbaka och visat ett par trosor som det fanns sperma på. Jag frågade om hon skulle anmälas, vilket hon inte skulle göra.

Vet du om hon hade med sig trosorna eller på sig dem?

– Det enda jag vet är att hon ska ha haft dem med sig och att det fanns sperma på dem.

Har du hört ordet våldtäkt?

– Ja, det var det Maria sa till mig.

Kommer du ihåg det säkert?

– Ja.

Ingen tvekan?

– Nej.

13.03

Rättegången återupptas med förhör av ytterligare en musiker från Rhapsody in Rock-ensemblen. Även den mannen hördes i tingsrätten i Ystad. Anna Håkansson frågar: Vad var din uppfattning om barnflickan?

– Det verkade vara en lite blyg tjej. Jag vet inte hur gammal hon var.

Berätta när du fick kännedom om händelsen.

– Det var senare, i Marstrand. Maria Lundqvist berättade att henne barnflicka hade bivit våldtagen av Tito. Vi blev chockade, förstås, och frågade om hon skulle anmäla. Men det skulle hon inte för barnflickan var djupt religiös och skämdes fruktansvärt.

Märkte du något av detta?

– Det diskuterades förstås bland musikerna.

När Maria berättade detta för dig, när skulle det ha hänt?

– Jag skulle tro att det var tidigare. Maria berättade att hon hade haft väldigt svårt att jobba på grund av det som hade hänt.

Hur beskrev hon detta?

– Ja, att hon hade skickat barnflickan på en massage. Hon var chockad, kunde inte föreställa sig vad som hänt.

Fick det några andra följder?

– Nej.

Fick de ansvariga veta något?

– Det förutsätter jag. Jag talade aldrig själv med någon i ledningen. De borde veta något.

Visste du om de fått reda på det?

– Nej. De borde vetat det för att det talades mycket om det.

Det har talats om en skämtsång om Tito, ”den kåte chilenaren”, känner du igen den?

– Jag har hört talas om den. Det var en jargong att musikerna skämtade med Tito.

Var du med och spelade den sången -99?

– Nej.

Tito fnyser till.

Ni skulle ha spelat den, sägs det?

– Nej.

Förhör med Lill Lindfors

11.48

Härnäst ska inspelningen av förhöret med Lill Lindfors spelas upp.

Från bandet:

Åklagare Anna Håkansson undrar när Lindfors först fick höra talas om händelsen.

– Det var runt 2000 av Maria Lundqvist, berättar hon.

Hur kom ni in på detta?

– Det kan jag inte svara på. Jag vet inte. Vi talade mycket. Vi skulle förbereda en julshow. Vi pratade om allt möjligt, men jag kan inte säga hur vi kom in på det här.

Minns du vad hon sa?

– Hon berättade att barnflickan blivit våldtagen av Tito Beltrán. Jag undrade varför hon inte anmält och hon sa att barnflickan inte velat det.

Använde hon uttrycket våldta?

– Ja, det gjorde hon.

Sedan talade du med Monica Dahlström-Lannes?

– Ja, hon frågade om jag kände igen ett våldtäktsfall som rörde Tito och jag sa att det hade jag. Av Robert Wells fick jag veta att det var Maria Lundqvists barnflicka som blivit våldtagen. Så Monica fick numret till Robert Wells och Maria Lundqvist.

Tomas Nilsson har bara en fråga till Lill Lindfors.

– Kan du påminna dig om barnflickans ålder kommit upp i något sammanhang?

– Nej, det kan jag inte komma ihåg.

Därmed är banduppspelningen klar.

Advokat Tomas Nilsson ber att få ställa en fråga till Tito Beltrán:

Monica Dahlström-Lannes sa att du inte hade fått några fler uppdrag efteråt av Robert Wells. Stämmer det?

– Nej, jag har jobbat med Robert i många år efteråt. Också med Rhapsody och med Carola i Globen, på Skansen, säger Tito Beltrán.