Försvaret måste lägga korten på bordet
Det är ingen överraskning att försvaret avbryter sökandet efter en främmande u-båt.
En fortsatt ovisshet om det verkligen skett en kränkning av svenska vatten eller inte är dock väldigt otillfredsställande.
Försvaret måste nu lägga korten på bordet.
Ända sedan marinen i onsdags förklarade att operationen gick in i "en ny fas" och samtidigt la in några av båtarna i hamn för "underhåll" har det stått klart att försvaret gett upp hoppet om att hitta den undervattensverksamhet som eventuellt kränkt svenska vatten.
Man gör inte underhåll mitt under brinnande ubåtsjakt.
Försvaret ska inte hängas för att de inte lyckats få upp någon u-båt, miniubåt eller vad det nu har varit. Erfarenheterna från 80-talet visar hur oerhört svårt det är. Att hitta en nål i en höstack är enkelt i jämförelse.
Men om försvaret drar igång en sådan här jätteoperation på ett tips från allmänheten måste man, på ett mer tydligt sätt än man gjort hittills, redovisa varför man är så säker på att svenska vatten kränkts. Risken är annars att vi hamnar i en situation där det blir väldigt oklart om det skett något intrång överhuvudtaget. Vilket i sin tur försämrar förtroendet för vårt försvar och skapar osäkerhet inför vilka hot Sverige står inför.
Det finns saker som försvaret måste hålla hemliga. Men nu när operationen är över borde man öppet kunna redovisa vilka bevis man har för att en kräkning verkligen ägt rum. Det håller inte att gömma sig bakom fraser som ”operativ sekretess” och ”rikets säkerhet”.
Vad var det för observation i fredags från en ”mycket trovärdig källa” som fick försvaret att dra igång operationen? Vad såg vittnet?
Hur ser de övriga trovärdiga tipsen och observationerna ut?
Den enda bild försvaret visat upp är en grynig kopia som föreställer något som till och med militären själva säger att de inte kan säga vad det är.
Om försvaret fortsätter att bara pytsa ut fragment av vad man vet kommer en svekdebatt snart att drag igång.
En konspirationsteori som redan dryftats av vissa är att försvaret bara drog igång insatsen för att få höjda anslag. Tajmingen är ju nästan löjligt bra. Ubåtsjakten drog igång precis lagom till slutspurten i budgetarbetet och avslutas dagen efter att budgeten är lagd. Försvaret fick visserligen höjda anslag men inget extra på grund av undervattenshotet. Men scenariot kommer ändå att få näring hos alla dem som redan är misstänksamma mot försvaret.
Själv är jag skeptiskt till konspirationsteorier.
Min misstanke är att det nya säkerhetspolitiska läget kring Östersjön fick försvaret att reagera hårdare än man gjort om samma tips kommit in för ett år sedan.
Ryssland har på kort tid kränkt svenskt luftrum vid minst ett tillfälle och flugit farligt nära svenska signalspaningsplan som befunnit sig i internationellt luftrum. I åtminstone ett fall visade de ryska stridsflygplanen demonstrativt upp sin beväpning.
Till slut ansåg försvarsledningen att det var dags att visa omvärlden, inklusive Ryssland, att vi både är beredda och kan försvara våra gränser. Jätteoperationen i Stockholms skärgård var ett sätt att visa de svenska, om än begränsade, musklerna.
Att detta egentligen var viktigare än att få upp en eventuell ubåt visades tydligt av ÖB Sverker Göranssons uttalande i tisdags där han hävdade att operationen redan varit en framgång eftersom den ”skickat en viktig signal till andra länder”.
Men det räcker inte.
Svenska folket har rätt att få veta om våra vatten kränkts eller inte.
Därför har försvaret bara två val.
Lägga korten på bordet eller erkänna att man kanske överreagerat. Medvetet eller omedvetet.