Klimatpanelen är full av alarmister
Inför en lång resa ut i världen kom jag mig äntligen för att ta sprutan mot svininfluensa.
Klokt, sa doktorn, svininfluensan är den bara fjärde pandemin i västerlandets historia. Den första var digerdöden, som på 1300-talet hade ihjäl var tredje europé. Den andra var spanska sjukan som 1918–1920 tog upp till 100 miljoner liv. Och så var det den tredje, polio. Den utrotade vi med hjälp av vaccinering på 50- och 60-talen.
Tack, doktorn. För sprutan och för lektionen.
Jag var nöjd. Men någon dag senare var jag hos min vanlige husläkare för översyn. Jag berättade om vaccineringen.
Onödigt, sa denne. Svininfluensen är inte märklig, bara en vanlig gammal Hongkongsnuva som muterat.
Med detta var jag ännu mera nöjd. Två läkare, två åsikter.
De två läkarna bar sig åt som man ska göra i vetenskapens värld. Lyssna. Tvivla. Argumentera. Det finns mer än en infallsvinkel. Allt är inte säkert. En second opinion, tack. En dag får vi veta vem av dem som hade rätt.
I FN:s klimatpanel går det till på motsatt vis. Dess fler än 400 forskare, klimatologer, statistiker är ense in till sista kommatecknet. Det är som sutte de i Vatikanen och diskuterade den obefläckade befruktningen eller i Högsta Sovjet och visste vad Stalin ville höra.
Det som gör mig misstänksam mot dem är att de alla kommer fram till exakt samma resultat. Inga skeptiker, inga avvikare. Hela högen med ett högljutt halleluja till sin rapport, styvnackat säkra som Carola om Guds vilja.
I dessa troendes skaror tillåts inga kättare. Jag var för något år sedan producent för ett debattprogram i teve. Jag ville, på traditionellt journalistiskt vis, höra för och emot. När meteorologen Per Holmgren, som tjänat en hacka på klimatpaniken, fick veta att motparten, skeptikern, var docenten Fred Goldberg vägrade han att komma.
I klimatpanelen finns bara alarmister. Hela länder, Tuvalu i Stilla havet till exempel, ska sköljas över av havsvatten och försvinna. En ledande havsforskare, svensken Nils-Axel Mörner, har konstaterat att det på ön finns en vattenståndsmätare som går tillbaka till år 1978. Dess mätkurva visar ingen stigning alls av havet under 30 år, bara variationer runt dagens nollnivå.
I förra veckan kom bevis för att Himalayas glaciärer alls inte smälter, som panelen målat upp det, så att de är helt borta 2035. Det finns fler isbjörnar än förr. En rapport om halverade skördar i Nordafrika använder tvivelaktiga data. Det finns misstankar om att forskare svartmålat situationen för att vinna forskningsbidrag. Ett brittiskt universitet censurerade resultat, som inte gynnade dess alarmism.
Fusk och fubbel som fått britternas chefsforskare vid panelen under dess första fem år, Robert Watson, att utbrista: Klimatpanelen måste tackla sitt slarv eller förlora sin trovärdighet.
Trovärdigheten är redan underminerad. Okej, det är inte vetenskap men ändå signifikativt, att på tre timmar svarade 47 000 av aftonbladet.ses läsare på frågan: Vad tror du om klimathotet? 59 procent svarade antingen att hotet är överdrivet eller rent av en bluff.
Lord Monkton of Brenchley, som är skeptiker, formulerade i samband med fiaskokonferensen i Köpenhamn före jul en förklaring: Om en organisation sätts upp för att ta itu med ett problem kommer den att syssla med problemet vare sig det existerar eller inte.
I klimatfrågan finns det underförstått, att den politiska sanningen ska segra över den vetenskapliga. Då förmår panelen inte vara lika oense som mina två läkare om svininfluensan.
FN:s klimatpanel har dragit ett löjets skimmer över sig. Det finns därför förslag om att en parallell panel upprättas i vilken även skeptikerna får göra sig hörda.
Till den panelen nominerar jag Mark Twain som sa: Klimat är det vi förväntar oss. Väder är det vi får.