Hoppa till innehållAftonbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

Utbrända kvinnor är en skitdyr paria

Psykisk ohälsa är den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivningar i Sverige. År 2013 slog vi något slags ­absurt rekord.

110 000 påbörjade sjukskrivningar med psykiska diagnoser. Framför allt är det kvinnorna mitt i livet som drabbas.

Kvinnor i barnalstrande ålder är sjukskrivna dubbelt så mycket som män i samma livsskede. Ångest, oro, sömnproblem. Utmattningsdepressioner. Panikattacker. Minnesförlust. Stress. Syntax Error.

Det här är en samhällelig katastrof. En kvinnofälla utan dess like. Vi ­måste ändra på det. Lyfta på locket. Prata om det. Trots att vi lever i ett av världens mest jämställda länder så visar rapport efter rapport att ­kvinnor i det här landet dubbel­jobbar.

Först på jobbet, oftast i kommun och landsting i kvinnodominerade, lågavlönade yrken där stora nedskärningar har genomförts de senaste åren. Arbetet med människor har ­blivit mekaniskt och resultatinriktat. Otillräcklighet och stress. Sen går vi hem och tar tag i hemmet, barnen, maten, tvätten, läxorna, disken, projektledandet. ­Bespara mig nu mothugget att män faktiskt också gör alla de här grejerna nu för ­tiden, för det är ju ­bara delvis en sanning, det största ­ansvaret för hem och barn bärs av kvinnor.

Otillräcklighet och stress även hemma. Det säger ju sig självt att människor oavsett kön inte klarar av att dubbelarbeta.

Att ett skört psyke är ett minerat ­tabubelagt samtalsområde i vårt samhälle gör inte direkt saken bättre. Vi pratar helst inte om hur vi egent­ligen mår, att själen värker, att orken är slut, att lusten för länge sen har försvunnit. Det är nämligen så omgärdat av skam och okunskap att vi hellre isolerar oss och håller käften. Gömmer vår skamliga psykdiagnos och sätter vårt hopp till piller. Hellre ont i kroppen. Utsliten av hårt, ­hederligt, fysiskt arbete.

Att bli ”galen” är inget vi ens önskar vår värsta fiende. Vilket är helt förståeligt. Samhällets inställning till utbrända kvinnor är inte nådig. De är helt enkelt skitdyr paria ur en ­arbetsgivares perspektiv. Många kvinnor som får de här diagnoserna kommer aldrig tillbaka till jobbet. Massiv skam över den egna oförmågan. Rädsla för att ta slut som människa. Att vara obrukbar. I ett samhälle där prestationer är allt. Arbetslinjen vårt ledord. Som om det minskade stressen.

Himmel

  Jill Johnson levererar verkligen underbar tv och country i SVT:s ”Jills Veranda”. Vilken överraskning!

Helvete

  Att hamburgerjätten Max varnar sina anställda för att det vore en katastrof för företagen om S eller V vinner valet. Otroligt olämpligt. Otroligt sniket också, med tanke på hur mycket vinst som hämtas ut ur företaget.

Följ ämnen i artikeln