Allt fler läser – utan att förstå
För hundra år och en dag sedan dog August Strindberg.
Några månader tidigare hade han fyllt sextiotre, och utanför hans balkong på Drottninggatan hade mer än tiotusen människor samlats i ett fackeltåg, mestadels arbetare och studenter.
En måleriarbetare som hette Lundgrehn hade startat en insamling till ett ”folkets nobelpris”. Till slut uppgick summan i 45 000 kronor, motsvarande två miljoner i dagens värde. Omkring hälften av beloppet var bidrag på femtio öre eller mindre.
Hundra år och en dag senare är det en svindlande tanke: en svensk författare kunde vara så viktig.
Och dessutom för en publik, arbetarklassen, som numera knappt ens övervägs som en målgrupp för svenska bokförlag.
Det finns visserligen fortfarande starka arbetarskildringar, skrivna av exempelvis Ernst Brunner, eller varför inte Kristian Lundberg, men det är svårt att föreställa sig tiotusen människor utanför Ernst Brunners balkong när han fyller sextiotvå i september.
För arbetarlitteraturens framväxt under början av 1900-talet var biblioteken och folkbildningen helt avgörande. Under många år var den jämlika skolan en svensk paradgren.
Fram tills alldeles nyligen.
För tre år sedan undersöktes läsförståelsen hos nästan en halv miljon 15-åringar från sextio olika länder. I tidigare undersökningar hade Sverige intagit en topposition i kategorin ”likvärdig skola”.
Nu halkade svenska skolan ned till genomsnittet. Skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever hade ökat, liksom skillnaderna mellan deras skolor. Var fjärde svensk pojke nådde inte ens upp till den grundläggande nivån av läsförståelse.
Ett år tidigare hade Kulturrådet kommit fram till att 250 000 svenska elever saknade skolbibliotek.
Och trots att det numera till och med står i skollagen att varje skola ska ha ett bibliotek är det långt ifrån verkligheten. Var tredje kommunal skola saknar bibliotek, liksom åtta av tio friskolor. En stor andel av biblioteken saknar helt personal.
Med andra ord saknar 250 000 skolbarn en människa som kan sätta en bok av Kristian Lundberg i näven på dem och säga: den här kommer att förändra ditt liv.
Inom forskningen talar man om att allt fler utvecklas till ”passiva läsare” – de läser utan att förstå. Monica Reichenberg, en av landets främsta läsforskare, har talat om känslan av en inlärd hopplöshet.
Och i Skolverkets rapport ”Vad händer med läsningen” konstateras att skillnaderna kan spåras till skolbibliotek, regelbundna boklån och högläsning i klassrummen.
Eller som en skola svarade när deras brist på skolbibliotek påtalades av Skolverket: ”Räcker det inte med google?”.
Ernst Brunner kan nog, tills vidare, vänta med att putsa balkongen.
Hängivna folkmassor ...
... som väntar nedanför balkonger kommer däremot alltid att finnas. I veckan gick jag förbi en oansenlig gata vid Slussen i Stockholm och möttes av polisavspärrningar och horder av skrikande människor. Enligt en väntande tonårsflicka var One direction på besök. One vad, frågade jag.
Pojkbandens återuppståndelse
Närmare efterforskningar visar att One direction är ett pojkband. Således har en sedan länge utdöd konstart – tidigare styrd av dinosaurier som East 17, Backstreet boys och New kids on the block – plötsligt nått en ny generation genom fem brittiska gullpojkar. Huruvida de läst Strindberg eller ej vet ingen.