Kanske löjligt att majoriteten ska bestämma
År 1944 fick Moskvatrogna Sveriges Kommunistiska Parti över 10 procent av rösterna i valet. Men det infördes ingen planekonomi, eftersom partiet inte fick något inflytande i riksdagen.
Borde inte Högerns riksorganisation och Bondeförbundet ha gett med sig lite? Borde de inte ha tagit hänsyn till dem som röstade på bolsjevikerna och bjudit på en liten expropriation?
Det hade varit fullt rimligt, med den syn på demokrati som Sverigedemokraternas vikarierande ordförande Mattias Karlssons visat prov på i riksdagen.
I början av 90-talet hade kommunisterna rensat bort det mesta av den hårdföra ideologin, bytt namn till Vänsterpartiet och gjort Gudrun Schyman till rorsman. Efter valet 1998 var Vänsterpartiet riksdagens tredje största parti, med 12 procent av rösterna. Men de stora industrierna förblev i privat ägo. Bankerna socialiserades inte. Och den enskilda företagsamheten fick leva vidare.
Borde de övriga partierna ha räckt ut en hand och inlett förhandlingar om hjärtefrågorna för ett parti som representerade hundratusentals väljare?
Ja, absolut, enligt den logik som Sverigedemokraterna torgför.
1998 var ett rekordår även för Kristdemokraterna. Med Alf Svensson som herde fick KD 10,7 procent av rösterna, vilket gjorde det till riksdagens fjärde största parti. Men inte blev skolans läroplan mer kristen för det. Inte heller rördes rätten till abort. KD fick inte mycket gehör för de idéer som motiverade partiets existens.
Borde inte de övriga partierna lyssnat andäktigt och tagit hänsyn till hundratusentals väljare med religiösa värderingar? Borde inte aborträtten ha begränsats? Borde inte förhandlingar omedelbart ha inletts om att sätta ett litet frågetecken för evolutionsläran till förmån för skapelseberättelsen i de svenska klassrummen?
Jo, självklart, enligt Sverigedemokraternas aktuella sätt att argumentera.
Har man gått till val med främlingsfientlighet och hat mot muslimer och rönt framgångar med det budskapet så ska de andra lyssna och förhandla. Har man fått 13 procent av rösterna och blivit riksdagens tredje största parti så spelar det ingen roll om man sviker vallöften om pensionärsskatt, a-kassa och försvaret. Det är inte mer än rätt att de övriga partierna, som bara fått 87 procent, makar och rättar sig, eftersom invandrarna och flyktingarna orsakar allt elände överallt i hela landet varje dag och hela tiden.
I själva verket kanske det är löjligt att majoriteten ska bestämma någonting alls.
Eller, vänta nu, är det någon som tänkt fel?
Extremt sträng
Regeringskris råder. Allt är kaos. Faites vos jeux! Oddsen i extra valet är höga, och det kommer att spelas hårt, inte bara i politiken. Men – det finns en förlösare. Vi ser henne i rutan, ännu bojad i trivselfascismens drivhus TV4: Den extremt stränga kaktanten.
Hon heter Birgitta Rasmusson och sitter i juryn för ”Hela Sverige bakar”. En spricka i hallongrottan, en fläck på biskvin eller en wienerstång i darrning. Birgitta visar ingen pardon. Hon är rottingen som gillar att rappa. Hon borde blixtinkallas till politiken för att ta både sossar och borgare riktigt hårt i örat.