Skitpratet utgör nu ett hot mot hela nationen
Industrin för skitprat har länge varit den enda som expanderar i Sverige. Så kallade informatörer ynglar av sig som kaniner, alla söker en uppgift och uppgiften är att producera ord - ord - ord!
Det saknar betydelse om de har mening. Det viktiga är att kavla ut degen av bokstäver till ett Marsfält av budskap utan innehåll. Så kan informatörerna inför sina uppdragsgivare peka på luftpastejen och säga:
– Se vilken nytta vi gör!
Mellan 2005 och 2007 ökade företagens och myndigheternas budgetar för PR och kommunikation från 36 miljarder till 46 miljarder kronor.
Rappakaljan ökade i ännu större utsträckning ty informatörerna tävlar mot varandra i att producera ”information”.
I skriften ”Försvarsmakten i fickformat 2011” kan man läsa följande under rubriken ”Verksamhetsidé och vision”:
Försvarsmakten arbetar för en hållbar utveckling.
Krigsförbanden har relevant bredd, utbildning och utrustning för att möta aktuella utmaningar och hot.
... fokus på ... leverans här-och-nu, men det finns också en beredskap för att möta nya utmaningar.
... vi gör rätt saker på rätt sätt.
Olika kompetenser ... tas tillvara.
... var och en känner att de bidrar till helheten.
Och självklart har Försvarsmakten en ”gemensam värdegrund”.
Sådan här dynga är vi vana att serveras från vårdbolag och friskolor. För några år sedan förpestade it-bolagen språket.
Det må vara hänt. Men vad händer med en nation när pladdret breder ut sig som en hemsk sjukdom i de institutioner som ska garantera vår säkerhet? Hur påverkar det deras arbete? Deras kärnverksamhet som det heter på skitpratiska?
Eller är det arbetet som först vittrar sönder och därefter kommer orden utan mening, ett ständigt ökande babbel som ska dölja den svarta tomheten därbakom?
Detta är ämne för viktig forskning. Jag törs dock redan nu slå fast att ju mer det snackas om värdegrund och att olika kompetenser tas tillvara, desto sämre fungerar verksamheten.
Klyschorna i försvarets broschyr är ett tecken på att skitpratet nått en kritisk massa. Det utgör nu ett hot mot nationen.
Överbefälhavaren sjukskrev sig. Fanns det verkligen ingen officer som kunde ryta:
– Ge mig några rejäla kanoner och flygplan så släpper jag inte en jävel över bron!