Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

Resonemanget om Tintin är hårresande

Visst är det härligt att leva i ett land där alla bemöts med respekt! Ingen ska ­känna sig illa behandlad, vi är alla lika, fast inte mer lika än att vi har monarki.

Senaste beviset för vår godhet är Kulturhusets i Stockholm beslut att rensa ut Tintin. Böckerna om Tintin är nämligen fördoms­fulla mot afrikaner, turkar och araber (de sitter inte alls på flygande mattor).

Den konstnärlige ledaren på Kulturhuset, Behrang Miri, har ”fått starka reaktioner på Tintin bland sina somaliska och eritreanska vänner”. Då var saken klar. Ingen ska känna sig kränkt i Sverige.

Miri sa åt personalen att ­leta efter fler böcker att kasta. Homofobiska! Kvinno­fientliga! Utlänningsfientliga! Antidemokratiska! ”All barnbokslitteratur bör ses över. Även vuxenlitteratur”, sa Miri i tisdagens DN.

Bibliotekarierna hade ett styvt jobb framför sig, men det hindrade inte Behrang Miri som är en ambitiös karl. Att Strindberg ska bort torde ha varit självklart. Viktor Rydberg? Det räcker med att nämna fördomsfullheten mot romer i ”Singoalla”. Och alla vet att Astrid Lindgren använde ordet neger.

Ut med dem!

Några timmar efter ­publiceringen av DN:s artikel uppmanade Kultur­husets ledning Miri att slå upp ­orden ”historieförfalskning” och ”yttrandefrihet” i ett uppslagsverk som personalen ännu inte hunnit rensa ut. Det berättar ­mina jättehemliga källor. Han ­beordrades att fortsätta till bokstaven P som i ”pudel”.

Miri ifrågasatte om det var rätt att studera pudlar nu när debatten gällde Tintin. ­Milou är väl ingen pudel? Han ålades då att gå vidare till bokstaven A och slå upp ”avsked”.

En stund senare skickade Behrang Miri ut ett pressmeddelande:

Jag inser nu att det är fel att plocka bort litteratur.

Själv ber jag om ursäkt ifall mitt resonemang haltar. Oj, jag ber om ursäkt igen. ­Hela denna artikel tycks präglas av svartsyn. Aj, förlåt. Men ibland känns det som om man pratar för döva öron, och då menar jag ­inte att förolämpa alla hörsel­skadade.

För att uttrycka mig klart och tydligt anser jag att Behrang Miris resonemang­ är hårresande och vi som saknar hår känner oss ­väldigt illa berörda.

I Sverige är den kränkte kung och den välmenande idioten hans rådgivare.

Följ ämnen i artikeln