Hästhandlare styr över vår sjukvård
Lars Joakim Lundquist är landstingsråd i Stockholms län och ansvarar för två miljoner människors sjukvård. Vald av medborgarna i länet ska han tillvarata deras intressen. Men Lundquist agerar som en hästhandlare på Kiviks marknad.
Det är ett problem för fler än stockholmarna.
Landstinget anlitar privata företag för ambulanstransporter. Kraven inför upphandlingen 2005 sa att ambulans inom tio minuter ska vara framme i 75 procent av de uttryckningar som har högsta prioritet. Detta mål är man långt ifrån att nå.
I stället för att sätta press på ambulansföretagen, skaffa fler fordon eller föra ut problemet till diskussion hos medborgarna, de som gett Lundquist hans uppdrag, har han tillsammans med andra politiker i tysthet fimpat det tydliga tidskravet och ersatt det med följande:
”Leverantör ska ansvara för att uppnå kortast möjliga väntetid i varje enskilt uppdrag.” Översättning: Gör så gott ni kan.
Att en ambulans ska vara framme inom tio minuter är lätt att begripa och lätt att kontrollera. När Lundquist fått frågor om det försvunna kravet har han sagt att det är mycket bättre nu, mycket mycket bättre, men ingen som lyssnat har förstått vad han menat, kanske har Lundquist själv inte förstått vad han menat.
Lundquists pressekreterare säger per mail att de nya målen är effektivare. Nu kräver landstinget att ambulansen ska starta inom 90 sekunder efter larm med högsta prioritet. Starta. Inte ett ord om när den ska vara framme.
Uppenbarligen vet inte pressekreteraren att det kravet fanns även tidigare, det är inget nytt.
Detta handlar om mer än ambulanser och sjukvård i Stockholm. Det handlar om vad demokrati är, och inte är.
Moderaten Lars Joakim Lundquist har gått från att vara ombudsman i Lunds studentkår till att vara generalsekreterare i Sveriges studentkårer, sedan började han på Svenskt näringsliv och sedan blev han han landstingsråd. Hela sitt liv har han klättrat i apparaten. Han har makt över våra liv men få vet hur han ser ut.
Likt en skojare på Kiviks marknad försöker han sälja en sliten arbetshäst som arabiskt fullblod. Vill man skåda hästen i munnen lägger Lundquist in en snus och säger med listig blick:
– Strunt i de ruttna tänderna. Han springer fort som fan!