Kommer våra barnbarn förlåta SD:s sommarfest?
Jag minns tre bekanta från tonåren.
En gång, på stadsfestivalen Killebom i Sölvesborg, hoppade de i plurret. Simmade ut till Kaninholmen, drog en Tarzan och så simmade de tillbaka.
Det får mig osökt att tänka på frågan, den som alla får en dag.
- Farfar, vad gjorde du när världen brann?
- Jag skrev i tidningen, värnade demokratin och yttrandefriheten, kanske jag svarar.
Men det är lika sant att jag spelade Pokémon Go i stället för att följa militärkuppen i Turkiet.
Lika sant är att jag läste Sportbladet oftare än vad jag läste forskningsrapporter om klimatförändringarna.
Lika sant är att jag köpte halloumi för pengar som hade kunnat gå till barnen i Sydsudan.
Nog är det vår tids dåliga samvete. Att inte kunna stå upp för våra ideal dygnet runt. Vi måste leva också.
Men så finns det en tredje väg: att välja en revolution vi kan dansa till.
Historiskt sett har det varit vänsterns paradgren. Allt från demokraternas presidentkampanjer med Bruce Springsteen till feministernas hiphop-fester.
Nu vandrar Sverigedemokraterna samma väg. Jimmie Åkessons årliga sommartal i Sölvesborg ska i augusti förvandlas till en tvådagars sommarfest.
Blekinge Läns Tidning rapporterar om krogtält, tivoli, hoppborgar och marknadsknallar. Sydöstran skriver att ”den brasilianske dj:n Ash R kommer att leverera en explosiv show med progressiv electro house”.
I folkdräkt, antar jag.
Förutom denna progressiva electro house-dj ska även folkkära band som Black Ingvars och Black Jack uppträda.
- I mina ögon är sommarfestivalen fullt jämförbar med Killebom. Artistmässigt vete katten om det inte till och med slår Killebom, säger festivalgeneralen till BLT.
Mycket har hänt sedan den blöta natten i slutet av 90-talet. Kommunen har byggt en gångbro som binder samman innerstan och Kaninholmen. Och en av killarna har blivit hängiven anhängare till SD.
I augusti kommer han att kunna spatsera mellan Kaninholmen, buggen till Black Jacks ”Får jag låna din fru i kväll” och partiets politiska kärnverksamhet.
Jag unnar honom det, jag känner rent av avundsjuka.
Och jag tvivlar samtidigt på att våra barnbarn kommer att förlåta oss.