Säpos uppvisning i nonchalans fortsätter
Säpochef Anders Thornberg, en lika välklädd som vänlig medelålders man, visade i går prov på en imponerande skicklighet i att rycka på axlarna åt alla konstigheter i utredningen kring självmordsbombaren.
Det finns skäl att fråga sig varför två Säpochefer och en åklagare över huvud taget kallar till presskonferens om de ändå inte har något att säga.
Förvisso praktiskt för dem, beta av alla jobbiga reportrar på en gång och sedan snabbt tillbaka till sina hemliga rum för vidare grubbel om varför någon spränger sig mitt i Stockholm.
Troligen hade dock alla de journalister från London och New York som trotsat snöstormen och släpat sig till polishuset hoppats få något mer matnyttigt ur denne Thornberg, chef för Säpos avdelning för operativa åtgärder, än undanglidningar och hänvisningar till sekretess.
Så här kunde det låta:
Jo, vi har en god uppfattning om vilka sprängmedel som användes. Men jag kan tyvärr inte säga mer än så. Och nog har vi gjort många intressanta fynd. Kan dock inte avslöja vilka.
Och så vidare i intervju efter intervju som en barsk pressnisse hela tiden avbröt efter någon minut.
Thornberg tycks, olyckligtvis, inte ha reflekterat särskilt mycket över egendomligheterna hittills i utredningen.
Varför gick till exempel timme efter timme innan någon på Säpo orkade läsa bombmannens mejl?
Säpochefen säger att det inte hade någon betydelse eftersom det inte gick att se om, när eller var ett attentat skulle ske.
Det har han i och för sig rätt i. Men det visste ju inte polisen förrän brevet öppnades.
Säpo har hur som helst ändrat rutiner och läser sedan några dagar inkommande mejl dygnet runt.
Det har vi på Aftonbladet gjort sedan internet föddes. Det är häpnadsväckande att en myndighet som är satt att skydda landets invånare först 2010 vaknar till liv på denna punkt.
Och varför dröjde det tills fyra på morgonen innan det gjordes husrannsakan i bostaden i Tranås? Där kunde det ju sitta medhjälpare och pilla med nya bomber. Vad vet vi.
– Vi behövde vara ganska säkra på identiteten innan vi begärde tillstånd om husrannsakan, svarar Thornberg.
Problemet med detta svar är att Säpo måste ha haft en god uppfattning om vem de hade att göra med redan någon timme efter attentatet.
Det kan inte vara en slump att brittisk polis slog sig in i just bombmannens lägenhet i Luton redan samma kväll han sprängde sig.
Så här går det att fortsätta. Men det bör i rättvisans namn påpekas att det inte rör sig om katastrofala misstag. Samt att journalisternas frågor inte alltid är så begåvade.
Visst kan man tycka att Säpo borde ha upptäckt gärningsmannens islamistiska prat på Facebook.
Men vad göra med den informationen? Det är, dessbättre, inte förbjudet att vara radikal. Och resurserna som krävs för att övervaka varenda knäppgök som babblar på nätet finns knappast. Om vi nu över huvud taget vill ha ett samhälle där allt vi säger analyseras.
Det är dessutom okunnigt att anklaga Säpo för att inte ha koll på Taimour Abdulwahabs förehavanden i Storbritannien. Svensk polis har ingen jurisdiktion utomlands.
Vi bör komma ihåg att Israel har världens bästa underrättelsetjänst, vilket inte hindrar självmordsbombare att lyckas mörda människor i tid och otid.
Och att USA, med större resurser än något annat land, inte kunde förutse 9/11, trots att det fanns varningssignaler.
Det är ingen skandal att Abdulwahab inte upptäcktes i tid. Och jag tror det finns en fullt naturlig förklaring till att Säpo inte alltid är ett under av snabbhet.
Sverige är ett litet land i en fredlig del av världen som inte behöver en underrättelsetjänst i absolut världsklass för att skydda sig.