Förhalar Migrationsverket asylutredningar?
Förhalar Migrationsverket medvetet utredningar om ensamkommande flyktingbarn?
Sedan ännu ett fall har JO-anmälts måste denna obehagliga fråga dessvärre ställas.
Den 13 februari 2013 sökte en pojke från Afghanistan som uppgav att han var 17 år asyl i Sverige. Trams, ansåg Migrationsverket efter åldersbedömning, du är 19 år och två månader.
Om byråkraterna hade godtagit pojkens uppgifter så hade han haft rätt till permanent uppehållstillstånd enligt en bestämmelse om att barn inte har möjlighet att fly inom sitt eget land.
Men nu hade Migrationsverket kommit fram till att han var vuxen och då gällde inte detta. Du är stor nu och klarar dig själv. Ledsen, men i Sverige får du inte stanna.
Beslutet överklagades till Migrationsdomstolen som underkände åldersbedömningen. Den nådde inte upp till Socialstyrelsens rekommendationer om hur en sådan ska göras på ett rättssäkert sätt.
Drällde med ärendet
I en osedvanligt skarp formulering uppmanades verket att så fort som möjligt göra en ny bedömning av pojkens ålder.
Men byråkraterna drällde med ärendet. Först tre och en halv månad senare skickades en begäran till en vårdcentral som skull utföra bedömningen.
Som av en händelse skickades denna begäran exakt den dagen pojken själv hade uppgett att han fyllde 18, det vill säga den dagen då han inte längre kunde få uppehållstillstånd då han nu ansågs ha det så kallade internflyktsalternativet.
Dokumentet kom i retur några dagar senare. Det hade nämligen skickats till en vårdcentral som inte hade med saken att göra. Först ytterligare en månad senare gick remiss i väg till rätt sjukhus. Besked kom fem dagar senare: pojken hade talat sanning.
Överklagades
Migrationsverket gav sig dock inte. Nytt avslag. Nu var ju pojken bevisligen 18 och kunde ta hand om sig själv även i en väpnad konflikt. För övrigt hade han inte på ett trovärdigt sätt lyckats göra gällande att han hade konverterat från islam till kristendom, vilket hade varit ett tillräckligt skäl för asyl. Kristna förföljs nämligen i delar av Afghanistan.
Beslutet överklagades. Domstolen gav pojken permanent uppehållstillstånd som konvertit och därmed som flykting. Domarna trodde med andra ord på ynglingens berättelse om hans nya tro.
Slutet gott, allting gott, kanske det låter som. Men pojkens ombud har JO-anmält verkets hantering av ärendet. På goda grunder, om någon frågar mig. Turerna är lika konstiga som utdragna.
Kan det stämma?
Detta är dessvärre inte det första egendomliga fallet. För ett par månader sedan skrev jag om en utredning som är anmärkningsvärt likt denna. Även den gången rörde det en pojke från Afghanistan. Även den gången fastställdes att han var vuxen sedan tandröntgen - en väldigt osäker indikator på en persons ålder - hade gjorts.
Remissen om den nya åldersbestämningen försvann på vägen till vårdcentralen och när det senare visade sig att pojken talade sanning då han sa att han var 16 hittade tjänstemän på ett nytt skäl för att kunna slänga ut honom. Det dribblades fram och tillbaka i ett och ett halvt år innan ärendet avgjordes.
Två exempel är inte tillräckligt för att dra slutsatser. Hanteringen kan bero på slarv. Den kan bero på inkompetens. Den kan bero på hög arbetsbelastning.
Icke desto mindre finns det anledning att ställa en fråga:
Förhalar vissa tjänstemän asylutredningar för att få ner antalet flyktingbarn som får stanna?